verkningssätt, för någon tid sedan till dåvarande
kämnersrätten instämt några af svarandens arbetare
för att såsom vittnen i detta hänseende höras, ehuru
genom svarandens omtanka, äfven detta försök miss-
lyckats, hvaraf allt svaranden drog den slutsats att
käromålet mindre härledde sig af grundade lagliga
skäl, än af begär, att på hvad sätt som helst, vinna
kunskap om svarandens sätt att tillverka blyhvitt;
och fortfor svaranden derför att vägra alla upplys-
ningar angående omtvistade fråga.
Käranden åter anförde att då svaranden medgif-
vit sig begagna det af käranden uti dess till konglk
kommersekt ollegium a.iemnade beskrifning uppgifne
sätt, ehuru svaranden påstått sistnämnde sätt endast
utgöra de allmänna principerne för all tillverkning
af blyhvitt, hvilken tydning käranden likväl bestred
böra gifvas detsamma, samt då svaranden icke öf-
verklagat det af käranden erhållna patentbref, hvil-
ket numera erhållit laga kraft, ansåg käranden häraf
ovilkorligen följa, att han med andras uteslutande
egde använda hvilketdera af de trenne sätt hvarå
han erhållit patent, hvarföre ock då svaranden med-
gifvit sig begagna ett af ofvanomförmälde sätt, kä-
randen, som vid slikt förhållande, ansåg ästadkom-
mande af bevisning derom å kärandens sida icke
erfordras, fortfor att yrka bifall till käromålet, samt
önskade slutligen få till svaranden framställd frågan
huruvida han ville meddela upplysning om huru stor
qvantitet blyhvitt af honom tillverkats sedan den 20
Febr. sistl. år, eller den dag det af käranden er-
hållne patent tagit sin början.
Den 11 Februari.
S. D. Efter upprop lät rådstufvurätten sig åter
förekomma — — — målet emellan handlanden Carl
Reinhold Löthman — — — samt herr professoren
N. A. Wilander, — — — angående ansvar för in-
trång uti patenträttighet, dervid parterna personli-
gen tillstädeskommo, äfvensom till vittnen åberopade
grosshandlanderne Fredrik Hedenberg och Frans
Schartau samt arbetskarlarne Hans Peder Jenssen
och Johan Pettersson iakttogo inställg!se, hvaremot
verkmästaren Andersson jemte arbetskarlarne Gustaf
Andersson och Bergström äfvensom grosshandlanden
Settervall, hvilka uti ofvan uppgifne hänseende jem-
väl blifvit till rätten inkallade samt enligt vederbö-
rande stadsbetjentes intyg med kallelsen anträffade,
nu uebefves — — — — — — — —
Sedan det vid föregående rättegångstillfälle uti
målet förde proiokol! blifvit uppläst och af parterne
lemnadt utan anmärkning. anhöll svaranden att få
till kärandens besvarande framställd den frågan, hu-
ruvida icke käranden tillkännagifvit, att han vid sin
blifvande fabrik skulle komma att följa ett mera
fullständigt sätt att gå till väga i afseonde på till-
verkningen, än som pu af svaranden begagnades;
hvarefter, sedan denna fråga blifvit af käranden
framställd samt denne vägrat att härutinnan ingå i
svaromål, hvarunder, till bestyrkande af sin uppgift
i detta afseende, inlemnsade ett från käranden sva-
randen tillhandakommet bref af följande innebåll:
Herr professor Wilander! I följd af Tit:i till
mig yttrade åsigt, att icke mer än en blyhvitts-fa-
brik kan här i landet ega bestånd och då jag vi-
dare tager i betrsktande att Tit. är den enda, som
är berättigad till ect omdöme i detta fa!l, såsom va-
rande den enda som i detta land förvärfvat någon
egentlig erfarenhet i denna produktion, så vill jag
härmed underrätta Tit., att det är mitt fullkomliga
allvar att här i riket producera den qvantitet bly-
hvitt, som erfordras för att tillfredsställa behofvet,
och som, enligt Tit:i egen och min åsigt, icke tvenne
fabriker kuana bestå, anser jag att det blir min som
blir berättigad till allmänhetens ynnest, på den
grund att jag kommer att der följa en mera full-
komlig process vid beredningen än hvad sow föl-
jes i den närvarande, hvarföre jag alltid skall kunna
undersälja och till en början äfven åtnöja mig utan
förtjenst.
Jag anser mig äfven skyldig att underrätta, det
jag, med stöd af min patenträttighet, uteslutande
eger rättighet att i åtta års tid här i riket tillverka
blyhvitt, enär sättet, som är uppgifvet i miit pa-
tentbref, lyder sålunda: Bly i hvilken form som
lämpligast finnes för verkan af ättiksyra, kolsyra,
ånga eller någon syra, som bildar et lösligt salt,
och som tiden nu är ute för klander å min patent-
rättighet, är den laga kraftvunnen och får af mig
tillgodonjutas, hvilket icke varit fallet om klander
blifvit anfördt inom den i patentstadgan föreskrifne
tid, hvarföre all den blyhvitt, som blifvit tillverkad
vid Tit:i fabrik sedan den 28 Oktober, kan af mig
lagligen göras anspråk på, såsom min tilltörighet,
men från hvilka obehagliga mått och steg jog hoppas
blifva förskonad.
På grund af hvad jag här anfört hoppas jag, att
Tit., jemte sina medintressenter, lyssnar med för-
stånd till mitt resonnement, och skulle, emot all för-
modan, detta icke vara fallet, får Tit. underkasta
sig dess följder.
Emotseende Tit:i svar härå innan fredags morgon
klockan tio, tecknar jag, högaktningsfullt, C. R. Löth-
man. !4,, 49. JM 48 Handtverkaregatan.,
Efter uppläsande ef denna handling och då kä-
randen i anledning deraf förklarade, att han vidgick
såväl att han författat densamma, som ock att den-
samma uttryckte en del af hans åsigter uti föreva-
rande ämne, yttrade svaranden vidare: att då följ-
aktligen, enligt ordalydelsen i brefvet, det sätt att
gå till väga vid tillverkning af blyhvitt, hvilket kä-
randen ämnade begegna, vore af fullständigare be-
skaffenhet än det svaranden nu följde, hvaraf obe-
stridligen kom, att det jemväl b!efve ett annal sätt
än svarandens nu och alliid begagnade, ansåg sva-
randen vara tydligen ådagalegdt, det käranden ej
haft fog till denna af honom började rättegång, hva-
dan han fortfarande önskade blifva från käromålet
befriad.
Käranden bestred denna svarandens förklaring af
ordalsgen uti oftanämnde bref samt förklarade, att
sättel vore detsamma, ehuru det kunde på flera o-
lika sätt begagnas, samt anhöll fortfarande om vitt-
nesförhör med närvarande personer; och då med
anledning häraf fråga uppstod om jäf emot gross-
handlanderne Schartau och Hedenberg samt ar-
betskarlarne Pettersson och Jenssen, förklarade sva-
randen att han, vid det förhållande awt bemälde
Schartau och Hedenberg voro förläggare till den fa
brik, hvarest svaranden tillverkat den blyhvitt, som
nu vore föremål för åtal, och således kunde af må-
lets utgång vänta nytta eller skada, ansåg dessa
tvenne vittnen vara jäfviga att vittna i målet.
Grosshandlanderne Schartau och Hedenberg med-
gåfvo svarandens ofvanantecknade uppgift vara med
sanna förhållandet öfverensstämmande, hvilket kä-
randen icke heller kurde förneka; och upplyste ar-
——— AOI ORORRRRRRRRRRRRRRRR