banko, blifva ganska ringa, helst en del af dessa gratifikationer efter gammalt bruk. vanligen lära anslås åt de äldre eller på de större tullplatserna anställda tullförvaltare utan afseende på serskildt åda galagda tjenster. Jag har också aldrig bestridt att de båda ofvannämnde tullförvatarne i öfrigt kunna vara aktningsvärde och duglige tjenstemän, utan blott påstått, att sådana tjenstefel åtminstone i ett fall af dem blifvit begångna, som kunna gifva och böra anses hafva gifvit en någorlunda skälig anledning till den gjorda anmärkningen derom, såsom något eget, att de fått Wasa-orden. Käranden har visserligen för att bestrida detta, af lätt förklarlig anledning påstått, att äfven om det kunde visas, att de båda tullförvaltarne begått sådana uraktlåtenheter i tijensten, för hvilka de med skäl ådragit sig allvarsamma föreställningar från generaltullstyrelsen, så kunde detta icke förminska den åtalade artikelns brottslighet då uttrycket suspenderade för tjenstef.l i allt fall vore en osanning; men då kärande ombudet ä sin sida sjelf ingått i ett bedömande af de förhållanden med tullkamrarna i Norrköping år 1848, hvarom pu är fråga, i ändamål att ifrån sin egen tolkning deraf draga slutsatser till inverkande på den blifvande juryns öfvertygelse, så måste han i och med detsamma äfven de facto bafva erkänt, att dessa förhållanden måste förtjena nägot afseende äfven i fall den bevisning, sorn handlingarna derom innefatta, skulle lemna ett annat resultat än han beräknat. Jag vågar då ännu utbedja mig att få tillägga några ord, serskildt i afseende :1å käranden, herr tullförvaltaren Ullman i Norrköping. Det är här ofvan förut visadt, atv båda de ifrågavarande tullförvaltarne gjort sig skyldiga till sådan uraktlätenhet vid tulibehandlingen af inkomna vinkärl att vid ny mätning ett betydligt öfvermått utöfver jurnaliseringen upptäckts. Detta har i Norrköping ägt rum med 88 kär! hvilka genom sin ovanliga form fåstat inspektionsmännens uppmärksamhet och funnits förets en skilnad af 14704 kannor. Då nu vin utgör em af de importartiklar, hvaraf staten drager sina förnämsta tullinkomster, så synes det väl höra till en bland d första skyldigheterna hos en tullförvaltare, att hålla den noggranna tillsyn på de inkommande kärlens beskaffenhet, att icke en så betydlig skilnad i mätningen och debiteringen kan iaträffa, att 47 å 20 kannor minadre än det verkliga innehållet på ett oxhufvud om 90 kannor, det vill säga mellan ,:del och !V;:del mindre såsom här skett öfverhufvud, antecknas till tullafgiftens debitering, helst då kärlen äro af sådan beskaffenhet, att de iblsnd et sto lager genast kunna fåsia främmande besigtningsmär uppmärksamhet, Fastmer skulle det tyckas som om en af de hufvudsakliga ogenskaperna bos en tullförvaltare borde vara den skarpsyathet och kännedom om alla dylika finter, att han genast vore i tilifälle att förekomma eller tillintetgöra afsigten dermed. En föreniag af bristande erfarenhet af röjningsbeslyret i allmänhet och bristande uppmärksamhet på hvarje kärils innehåll, hvilka inspektionsmännen i berättelsen om besigtningen i Gefle anse hafva varit orsaken till det anmärkta förhållandet derstädes, måste då utgöra brister af en ganska anmärkningsvärd natur hos den som har att förestå en betydande tullkaiwmare och ansvara för statens intrader derstädes. Dessa brister måste till och med förekomma större i samma mån, som tuliförvaltaren har att åberopa erfarenheten af en mångårig tjenstgöring. Ty om under denna mångåriga tjenstgöring samma bristande uppmärksamhet på dylika kärls innehåll, ägt rum äfven under bela den föregående tjenstgöringen, huru mycken minskning i kronans tillbörliga tullintrader kunde icke derigenom sammanräknadt hafva uppstått, när man betänker, att den nu anmärkta skillnaden af 1704 kannor avgick blot hvad som för tillfället fanns på nederlag och på 88 kärl, men deremot icke kan beräknas allt hvad under samma och de föregående åren af på dylika kärl inkommet vin tilläfventyrs blifvit förtulladt efter 17 å 20 kannor mindre beräknadt innehåll på hvarje fat än det verkliga. Det lärer således bliiva svårt att anse tullkammaren i Norrköping, hvars chef sjelf åberopar sin mångåriga förvaltning, i detta hönseende hafva varit mindre felaktig än tullkammaren i Gefle, som åtminstone haft den förtjensten att öppet erkänna sitt fel och anhålla om mildhet vid dess bedömande. Men dessutom hafva handlingarna visat i afseende på sjelfva ordningen vid anteckningen, uraktlåtenhbeter och brister vid tullkammaren i Norrköping, hvilka icke varit att anmärka i Gefle, och som generaltullstyrelsen likväl funnit så betydande, att det är deröfver samma styrelse i skrifvelsen till tullkammaren i Norrköping hufvudsakligen förklarat sitt missnöje. I samma mån som tullstyrelsens omdömen i detta sednare hänseende måste finnas befogade, i samma män hade cckså tuliförvaltaren i Norrköping obestridligen gjort sig skyldig till större brister eller fel i tjensten än tullförvaltaren i Gefle.n Efter öfvervägande af det förestående, som endast är en resumåe af offentliga handlingar KL of sam AnaAltillataraAl An osa Ars äena