banko, blifva ganska ringa, helst en del af dessa gra-
tifikationer efter gammalt bruk. vanligen lära an-
slås åt de äldre eller på de större tullplatserna an-
ställda tullförvaltare utan afseende på serskildt åda
galagda tjenster. Jag har också aldrig bestridt att
de båda ofvannämnde tullförvatarne i öfrigt kunna
vara aktningsvärde och duglige tjenstemän, utan
blott påstått, att sådana tjenstefel åtminstone i ett
fall af dem blifvit begångna, som kunna gifva och
böra anses hafva gifvit en någorlunda skälig anled-
ning till den gjorda anmärkningen derom, såsom nå-
got eget, att de fått Wasa-orden.
Käranden har visserligen för att bestrida detta,
af lätt förklarlig anledning påstått, att äfven om det
kunde visas, att de båda tullförvaltarne begått så-
dana uraktlåtenheter i tijensten, för hvilka de med
skäl ådragit sig allvarsamma föreställningar från ge-
neraltullstyrelsen, så kunde detta icke förminska den
åtalade artikelns brottslighet då uttrycket suspen-
derade för tjenstef.l i allt fall vore en osanning;
men då kärande ombudet ä sin sida sjelf ingått i
ett bedömande af de förhållanden med tullkamrarna
i Norrköping år 1848, hvarom pu är fråga, i ända-
mål att ifrån sin egen tolkning deraf draga slutsat-
ser till inverkande på den blifvande juryns öfverty-
gelse, så måste han i och med detsamma äfven de
facto bafva erkänt, att dessa förhållanden måste för-
tjena nägot afseende äfven i fall den bevisning, sorn
handlingarna derom innefatta, skulle lemna ett an-
nat resultat än han beräknat.
Jag vågar då ännu utbedja mig att få tillägga
några ord, serskildt i afseende :1å käranden, herr
tullförvaltaren Ullman i Norrköping. Det är här
ofvan förut visadt, atv båda de ifrågavarande tull-
förvaltarne gjort sig skyldiga till sådan uraktlätenhet
vid tulibehandlingen af inkomna vinkärl att vid ny
mätning ett betydligt öfvermått utöfver jurnaliserin-
gen upptäckts.
Detta har i Norrköping ägt rum med 88 kär!
hvilka genom sin ovanliga form fåstat inspektions-
männens uppmärksamhet och funnits förets en skil-
nad af 14704 kannor. Då nu vin utgör em af de
importartiklar, hvaraf staten drager sina förnämsta
tullinkomster, så synes det väl höra till en bland d
första skyldigheterna hos en tullförvaltare, att hålla
den noggranna tillsyn på de inkommande kärlens be-
skaffenhet, att icke en så betydlig skilnad i mät-
ningen och debiteringen kan iaträffa, att 47 å 20
kannor minadre än det verkliga innehållet på ett
oxhufvud om 90 kannor, det vill säga mellan ,:del
och !V;:del mindre såsom här skett öfverhufvud, an-
tecknas till tullafgiftens debitering, helst då kärlen
äro af sådan beskaffenhet, att de iblsnd et sto
lager genast kunna fåsia främmande besigtningsmär
uppmärksamhet, Fastmer skulle det tyckas som om
en af de hufvudsakliga ogenskaperna bos en tullför-
valtare borde vara den skarpsyathet och kännedom
om alla dylika finter, att han genast vore i tilifälle
att förekomma eller tillintetgöra afsigten dermed.
En föreniag af bristande erfarenhet af röj-
ningsbeslyret i allmänhet och bristande upp-
märksamhet på hvarje kärils innehåll, hvilka
inspektionsmännen i berättelsen om besigtnin-
gen i Gefle anse hafva varit orsaken till det
anmärkta förhållandet derstädes, måste då ut-
göra brister af en ganska anmärkningsvärd na-
tur hos den som har att förestå en betydande
tullkaiwmare och ansvara för statens intrader
derstädes. Dessa brister måste till och med
förekomma större i samma mån, som tuliför-
valtaren har att åberopa erfarenheten af en
mångårig tjenstgöring. Ty om under denna
mångåriga tjenstgöring samma bristande upp-
märksamhet på dylika kärls innehåll, ägt rum
äfven under bela den föregående tjenstgöringen,
huru mycken minskning i kronans tillbörliga
tullintrader kunde icke derigenom sammanräk-
nadt hafva uppstått, när man betänker, att
den nu anmärkta skillnaden af 1704 kannor
avgick blot hvad som för tillfället fanns på
nederlag och på 88 kärl, men deremot icke
kan beräknas allt hvad under samma och de
föregående åren af på dylika kärl inkommet
vin tilläfventyrs blifvit förtulladt efter 17 å
20 kannor mindre beräknadt innehåll på hvarje
fat än det verkliga.
Det lärer således bliiva svårt att anse tull-
kammaren i Norrköping, hvars chef sjelf åbe-
ropar sin mångåriga förvaltning, i detta hön-
seende hafva varit mindre felaktig än tullkam-
maren i Gefle, som åtminstone haft den för-
tjensten att öppet erkänna sitt fel och anhålla
om mildhet vid dess bedömande.
Men dessutom hafva handlingarna visat i afse-
ende på sjelfva ordningen vid anteckningen, ur-
aktlåtenhbeter och brister vid tullkammaren i
Norrköping, hvilka icke varit att anmärka i Gefle,
och som generaltullstyrelsen likväl funnit så
betydande, att det är deröfver samma styrelse
i skrifvelsen till tullkammaren i Norrköping
hufvudsakligen förklarat sitt missnöje. I samma
mån som tullstyrelsens omdömen i detta sed-
nare hänseende måste finnas befogade, i samma
män hade cckså tuliförvaltaren i Norrköping
obestridligen gjort sig skyldig till större bri-
ster eller fel i tjensten än tullförvaltaren i
Gefle.n
Efter öfvervägande af det förestående, som
endast är en resumåe af offentliga handlingar
KL of sam AnaAltillataraAl An osa Ars äena