— Hr E. dAubert annonserar tills i morgon en soirg i de la Croix lokal. Soiregifvaren har vetat förvärfva sig och bibehålla en publik, och skall tro1 gen äfven nu ej sakna anledning till tillfredsställelse med sitt förstag. He dAubert biträdes af m:ll Berwald och sia fru m. fl., hvarjemte man ock får höra ett par af de mest omtyckta Glunt-duetterna, m. m. Vi hafva för öfrigt hört en och annan finna något besynonerlig, att hr dAubert (i likhet med hr Meyer), såsom deltagare i de denna vinter gifna qvartettsoire2arna, dessutom äfven gifver en särskild soire; härvid bör dock ej förbises, att soireer för qvartettoch fir solo-föredrag äro, utur artistisk synpunkt betraktade, väsendtligen skilda, och följaktligen ej böra kunna anses såsom hinder för hvarandra. Konserten till förmån för Kongl. hofkapellets pensionska:sa, å Kong!. teatern hade förtient en större pubik än den erhöll, och hvilken såkert icke heller skulle saknats, om den ej nyligen förut redan varit i tillfälle att höra konsertens inachåll: programmet var nemligen till största delea deisamma som vid hr Foronis palmsöndagskoasert. Icke dess mindre hade denna omständighet snara:e bort rekommendera än diskreditera ifrågavaraad2 tillställning, emedan man framdeles sällan lärer få tillfälle att återhöra de till större delen värdefulia musiknumren den innehöll, och dessutom utfördes Acra deraf nu mera jamnt och säkert, än första gånzen. Detta var isynnerhet fallet med Beethovens pianoconcert, hvars svåra orkesterpartier deona sång gåfvos på ett ganska vårdadt sätt, hvarföre ock det herr!iga verket, äfven i sit ofullständiga skick, gjorde en ypperlig effekt. — Juvenalsreceptionen (ur Gluntarne). som äfven nu gas med hr Foronis för:röfflliga in-trumentation . sjöngs af herrar Strandberg och Walin, denna gång med ett allvar i uspfattningea, saa gaf åhörarne ett begrepp om den djupare betydelsea af den geniatiska komposiiionen. — Christiaa-ouveriyren och hr Foronis salongsstycken voro dezna gång utbytta mot Kuhlaus sniliika ouvertyr til Eiverhöi — en operett, som med sina inflåtade nordiska melodier säkert äfven på vår scen skulle göra mycken lycka — samt Spohrs sängscen-concert, spelad af hr Wittig. Ouvertyren gafs med mycken omsorg. Angående hr W:s u förande af denna lika svåra som förträffliga komposition hafva vi vid ett föregående tillfälle nyligen ytirat oss, och anmärka nu blott att hans violin stämde något högre än orkestern. För öfrigt bör hr Wittiz, med den betydande tokniska förmåga han redan ionehar, äfsen i denna genre kunna uppnå väsendtiiga resu!tater, sedan hans styl, synnerligast i Adagiot och recitativet, vuanit mera förädling. Publiken visade sig särdeles tillfredsställd med sin afton; hir Foroni (efter sin ouvertyr), Ciaffei (efter balladen Fiskaren) och Wittig rönte isynnerbet mycket bifall. —U—