liga Skrift leda mig tillrätta. Jag har aldrig vägrat att. vilja blifva tillrättaförd i fall jag är på villoväg; detta förklarade jag högtidligt inför consistorio och gör det ännu, i Herrans namn! Är jag på villoväg. så måtte då de, som äro satte till herdar, öfverbevisa mig med skriften derom, och jag skall genast återkalla. Ty Gud är mitt vittne, att jag älskar och söker sanningen. — — -i — —-— Jag har aldrig smugit omkring för att utbreda mina lärosater, utan öppet har jag framlagt mina åsigter för dem, som jag ansett -hafva förstånd at! kunna pröfva dem. Hemliga sammankomster ha jag aldrig hållit, utom en eller par gånger i Berg hems socken för att undvika att blifva illa behandlad af några illasinnade bland allmogen. Så lång: ifrån att jag låckat någon att öfvergå till baptisternes tro, bar jag alltid noga pröfvat dem, som tillkännagifvit sin åstundan att antaga dopet, huruvida deras åstundan varit grundad på en från skriften inhemtad öfvertygelse; äfven har jag ailvarsamt förehållit dem de möjliga lidanden, som de från lagen: sida genom detta steg torde ådraga sig, och blott sådana, som, detta oaktadt, vidblifvit att åstunda dopet, samt i öfrigt visat sig vara på Christum tro. ende meanniskor, har jag icke vågat att vägra dem deras åstundar. I ett protestantiskt land och i denna upplysta tid har jag ännu icke kunnat förmoda att man skal vilja behandla mig efter lagens stränga bokstaf, helst då jag tycker mig förstå, att, i enlighet med Sveriges rikes grundlag 46 S i regeringsform, ingens samvete bör tvingas, utan hvar och en skyddas i frie utöfningen af sin teligion. Jag har nu i öfver tio års tid arbetat i mitt fosterland, enligt mitt förmenande för minalandsmäns andliga och eviga väl, lifvad dertill af kristlig käriek. Endast Christi kärlek kunde tvinga mig att öfvergifva en för mig i mina vilkor för framtiden ganska lofvande timlig utsigt i Amerika, för att i mitt fosterland söka verka till Herrans ära och medmenniskors sanna väl. Hur smärtande är derföre icke den tanken, att detta mitt kära fosterland, som jag näst min egen själ älskar, nu hotar att drifva mig från sitt moderliga sköte. — O! måtte Gud förskona det från denna skymf — jag vill ej säga synd, atti nittonde århundradets upplysta tidehvarf bortjaga ett af sina ringaste barn, för inget annat brott än av hafva handlat i öfverensstämmelse med sin från Guds beliga ord hemtade öfvertygelse. Ö:verlåtandes mig under Gud i höglofl. domstolens milda ocå kristliga förfarande. Högaktningsfullt af Fredrik Olaus Nilsson, f. d. sjöman. Hofrätten utställde målets vidare bandläggning tili den 41. Mars, kl. 42 på degen, då Nilsson utan vi dare kallelse skulle tillstädeskomma; och advokatfiskalen då borde vara beredd att slutpåstående i målet afgifva. Då tillfrågades Nilsson huruvida, honom yeterlgen, hår i riket funnits någon eller flera, som antagit baptistiska lärosattser, innan sådane af honom utspriddes, dertill Nilsson svarade, att med undantag af en enda person, hvilken före honom varit i Hamburg omdöpt, han i Sverige icke kände flere än dem han sjelf omvändt; och inlemnade Nilsson till vidare upplysning om sina serskilla religionsmeningar samt till bestyrkande af deras förmenta riktighet ännu en skrift, hvaruti han närmare utvecklar sin trosbekännelse, samt mad en mängd utur bibeln hemtade språk, söker ådagaligga sina åsigters enlighet dermed, hvad rörer dopet, nattvarden och den christna församlingen; derjemte förklarar han deri, att ban med hänseende till öfriga christendomens hufyudläror, håller och tror i öfverensstämmelse med Lutherska kyrkans symboliska böcker. Efter upplisandet häraf yttrade advokatfiskalen Svalander att Nilsson uti sin inför kongl. hofrätten afgifna bekännelse väl i vissa mindre väsendtliga delar något afvikit från de förhållanden, som, enligt hvad handlingarne utvisade, låge honom till last; men då ett närmare bestyrkande af desse omständigheter, efter advokatfiskalens ömdöme, icke skulle inverka på hufvudsakliga pröfningen af målet och kongl. stadgan den 20 Mars 4835 föreskrefve, att religionsprocesser borde med synnerlig skyndsamhet afdömas, ansåge advokatfiskalen sig böra, utan åberopande af vidare bevisning, öfverlemna saken i dess befintliga skick till kongl. hofrättens afgörande; och som Nilsson fritt och otvunget erkänt, att han, sedan tre år tillbaka, angående döpelsens och nattvardens sakramenter, hyst och sökt utbreda lärosatser, hvilka icke öfverensstämma med den allmänna Luthersk Evangeliska trosläran samt Nilsson erhållit de varningar, som i nyssnämnda stadga föreskrifvas; men Nilsson, sådant oaktadt, fortsatt sitt brottsliga förfarande, derföre justitiekanslersembetet, sedan jemväl föreskrifterne i kongl. brefven den 45 December 1762 och den 20 Januari 41837 blifvit iakttagna, mot Nilsson förordnat åtal; alltså yrkade advokatfiskalen att, i förmågo af 4:sta kapitlet 4 missgerningsbalken allmänna lagen samt 4:sta kapitlet 2 kyrkolagen, Nilsson måtte, för det han utspridt villfarande lärosatser, dömas att varda riket förvist. Under djup sinnesrörelse anförde Nilsson, att har ansåge detta påstående vara hårdt. Så mycket ondt trodde han sig icke hafva gjort, att han förtjente med landsflykt bestraffas, och i nittonde seklet hade han icke ansett möjligt, att åklagaremakten skulle vilja tvinga menniskans tro och samvete. Utur borgerliga lagen kunde han likväl icke hemta stöd till sitt försvar, och målet, på kvars utgång hans framtid och välfård berodde, öfverlemnade han alltså til kongl. bofrättens pröfning. Skulle domslutet utfalla enligt advokatfiskalens yrkande, bönföll han blott, att verkställigheten dermed mätte så länge fördröjas, att Nilsson, innan han för alltid måste öfverge sitt fosterlanå, kunde medhinna att dels ordna flera vigtiga enskilda angelägenheter och dels redogöra för åtskillige uppdrag, som af missionsoch bibelsällskaperne blifvit honom anförtrodda. Dom i målet kommer att afkunnas å deg, som genom anslag varder bestämd och dervid parterne egde ati sjelfve eller genom ombud komma tillstädes. MILITÄR-AFDELNING. (Insändt.) Uti sist utkomne häfte af Kongl. Krigsvetenskapsakademiens Tidskrift förekommer en art under rubrik: några ord om organisationen