liga Skrift leda mig tillrätta. Jag har aldrig vägrat
att. vilja blifva tillrättaförd i fall jag är på villoväg;
detta förklarade jag högtidligt inför consistorio och
gör det ännu, i Herrans namn! Är jag på villoväg.
så måtte då de, som äro satte till herdar, öfverbe-
visa mig med skriften derom, och jag skall genast
återkalla. Ty Gud är mitt vittne, att jag älskar och
söker sanningen. — — -- i — —-—
Jag har aldrig smugit omkring för att utbreda
mina lärosater, utan öppet har jag framlagt mina
åsigter för dem, som jag ansett -hafva förstånd at!
kunna pröfva dem. Hemliga sammankomster ha
jag aldrig hållit, utom en eller par gånger i Berg
hems socken för att undvika att blifva illa behand-
lad af några illasinnade bland allmogen. Så lång:
ifrån att jag låckat någon att öfvergå till baptister-
nes tro, bar jag alltid noga pröfvat dem, som till-
kännagifvit sin åstundan att antaga dopet, huruvida
deras åstundan varit grundad på en från skriften in-
hemtad öfvertygelse; äfven har jag ailvarsamt före-
hållit dem de möjliga lidanden, som de från lagen:
sida genom detta steg torde ådraga sig, och blott så-
dana, som, detta oaktadt, vidblifvit att åstunda do-
pet, samt i öfrigt visat sig vara på Christum tro.
ende meanniskor, har jag icke vågat att vägra dem
deras åstundar.
I ett protestantiskt land och i denna upplysta tid
har jag ännu icke kunnat förmoda att man skal
vilja behandla mig efter lagens stränga bokstaf, helst
då jag tycker mig förstå, att, i enlighet med Sveri-
ges rikes grundlag 46 S i regeringsform, ingens sam-
vete bör tvingas, utan hvar och en skyddas i frie
utöfningen af sin teligion.
Jag har nu i öfver tio års tid arbetat i mitt fo-
sterland, enligt mitt förmenande för minalandsmäns
andliga och eviga väl, lifvad dertill af kristlig kär-
iek. Endast Christi kärlek kunde tvinga mig att öf-
vergifva en för mig i mina vilkor för framtiden gan-
ska lofvande timlig utsigt i Amerika, för att i mitt
fosterland söka verka till Herrans ära och medmen-
niskors sanna väl. Hur smärtande är derföre icke
den tanken, att detta mitt kära fosterland, som jag
näst min egen själ älskar, nu hotar att drifva mig
från sitt moderliga sköte. — O! måtte Gud förskona
det från denna skymf — jag vill ej säga synd, atti
nittonde århundradets upplysta tidehvarf bortjaga ett
af sina ringaste barn, för inget annat brott än av
hafva handlat i öfverensstämmelse med sin från Guds
beliga ord hemtade öfvertygelse.
Ö:verlåtandes mig under Gud i höglofl. domstolens
milda ocå kristliga förfarande.
Högaktningsfullt af
Fredrik Olaus Nilsson,
f. d. sjöman.
Hofrätten utställde målets vidare bandläggning tili
den 41. Mars, kl. 42 på degen, då Nilsson utan vi
dare kallelse skulle tillstädeskomma; och advokatfi-
skalen då borde vara beredd att slutpåstående i må-
let afgifva.
Då tillfrågades Nilsson huruvida, honom yeterl-
gen, hår i riket funnits någon eller flera, som an-
tagit baptistiska lärosattser, innan sådane af honom
utspriddes, dertill Nilsson svarade, att med undan-
tag af en enda person, hvilken före honom varit i
Hamburg omdöpt, han i Sverige icke kände flere än
dem han sjelf omvändt; och inlemnade Nilsson till
vidare upplysning om sina serskilla religionsmenin-
gar samt till bestyrkande af deras förmenta riktig-
het ännu en skrift, hvaruti han närmare utvecklar
sin trosbekännelse, samt mad en mängd utur bibeln
hemtade språk, söker ådagaligga sina åsigters enlig-
het dermed, hvad rörer dopet, nattvarden och den
christna församlingen; derjemte förklarar han deri,
att ban med hänseende till öfriga christendomens
hufyudläror, håller och tror i öfverensstämmelse med
Lutherska kyrkans symboliska böcker.
Efter upplisandet häraf yttrade advokatfiskalen
Svalander att Nilsson uti sin inför kongl. hofrätten
afgifna bekännelse väl i vissa mindre väsendtliga
delar något afvikit från de förhållanden, som, enligt
hvad handlingarne utvisade, låge honom till last;
men då ett närmare bestyrkande af desse omstän-
digheter, efter advokatfiskalens ömdöme, icke skulle
inverka på hufvudsakliga pröfningen af målet och
kongl. stadgan den 20 Mars 4835 föreskrefve, att
religionsprocesser borde med synnerlig skyndsamhet
afdömas, ansåge advokatfiskalen sig böra, utan åbe-
ropande af vidare bevisning, öfverlemna saken i dess
befintliga skick till kongl. hofrättens afgörande; och
som Nilsson fritt och otvunget erkänt, att han, se-
dan tre år tillbaka, angående döpelsens och nattvar-
dens sakramenter, hyst och sökt utbreda lärosatser,
hvilka icke öfverensstämma med den allmänna Lu-
thersk Evangeliska trosläran samt Nilsson erhållit de
varningar, som i nyssnämnda stadga föreskrifvas;
men Nilsson, sådant oaktadt, fortsatt sitt brottsliga
förfarande, derföre justitiekanslersembetet, sedan jem-
väl föreskrifterne i kongl. brefven den 45 December
1762 och den 20 Januari 41837 blifvit iakttagna, mot
Nilsson förordnat åtal; alltså yrkade advokatfiskalen
att, i förmågo af 4:sta kapitlet 4 missgerningsbal-
ken allmänna lagen samt 4:sta kapitlet 2 kyrko-
lagen, Nilsson måtte, för det han utspridt villfarande
lärosatser, dömas att varda riket förvist.
Under djup sinnesrörelse anförde Nilsson, att har
ansåge detta påstående vara hårdt. Så mycket ondt
trodde han sig icke hafva gjort, att han förtjente
med landsflykt bestraffas, och i nittonde seklet hade
han icke ansett möjligt, att åklagaremakten skulle
vilja tvinga menniskans tro och samvete. Utur bor-
gerliga lagen kunde han likväl icke hemta stöd till
sitt försvar, och målet, på kvars utgång hans fram-
tid och välfård berodde, öfverlemnade han alltså til
kongl. bofrättens pröfning. Skulle domslutet utfalla
enligt advokatfiskalens yrkande, bönföll han blott,
att verkställigheten dermed mätte så länge fördröjas,
att Nilsson, innan han för alltid måste öfverge sitt fo-
sterlanå, kunde medhinna att dels ordna flera vigtiga
enskilda angelägenheter och dels redogöra för åtskillige
uppdrag, som af missions- och bibelsällskaperne blif-
vit honom anförtrodda.
Dom i målet kommer att afkunnas å deg, som
genom anslag varder bestämd och dervid parterne
egde ati sjelfve eller genom ombud komma tillstädes.
MILITÄR-AFDELNING.
(Insändt.)
Uti sist utkomne häfte af Kongl. Krigsveten-
skapsakademiens Tidskrift förekommer en art
under rubrik: några ord om organisationen