oth för öfrigt varit ansedd såsom en man af
Heder, bvilken troligen icke skulle vilja ned-
södla sig genom deltagande i en tidning, hvil-
ken går långt utanpå allt hvad man tillfö-
rene sett äfven inom den salarierade pressen,
de egenskaper som sökas hos pennor, lejda
till smutsigt arbete.
Deremot torde en annan uppgift med något
mera tillförlitlighet kunna återgifvas, nemligen
att den bekanta politiske hvalfisken numera
skall befinna sig i Morgonbladets hamn, eller
med andra ord, att magister Johan Johanson
nyligen skall hafva ingått såsom ständig med-
arbetare, ja till och med utgöra ett slags förstyre
eller Öfverpontin derstädes. Man vill bland annat
bevisligen igenkänna detta på en replik emot
Aftonbladets artikel med titeln: Hvad har
Svenska folket att hoppas af året 1830,, af
den omständigheten, att samma artikel har en
sådan mängd fortsättningar (nu den sjette el-
ler sjunde), att ingen annan än berörda nota-
bilitet anses kunna så uttänja ett ämne.
Emellertid och då en större delaf publiken
icke läser Morgonbladet, och sålunda icke hel-
ler är i tillfälle att göra sig en föreställning
om dess karakter, är det måhända icke ur vä-
gen att genom ett eller annat utdrag visa, huru
berörda blad, medan det talar om tryckfrihe-
tens missbruk och anfall på personligheter o.
s. v. från den demokratiska pressens sida, sjelf
fortfarande hufvudsakligen existerar för att ka-
sta smuts på sina politiska motståndare och
göra deras motiver misstänkta genom lögnak-
tiga insinuationer och kalomnier. Se här t.
ex. ett stycke ur ett af de sednaste Morgon
bladen:
pSverges radikala tidningar söka sin styrka uti att
på ett grofi och oförsynt sätt vädja till massans pas-
sioner; att utan minsta skicklighet eller konst i fram-
ställningen förvränga yttranden och förhållanden; att
förföra sig på den anfallne såsom enskild man, atv
släppa saken ur sigte för att gripa fast i personen
och förfölja honom uti det aldra heligaste af hans
enskilda lif, att på aila sätt blotta sin politiska mot-
ståndares fel och svagheter såsom priwat man och
stt om den, allt detta oaktadt får orätt, — vända
bort en allvarlig fråga med ett löjligt infall, så att
den på sistone erhåller de skrattande på sin sidax.
Iagen torde neka att det är endast och allenast
på detta sätt, som Sverges mest lästa blad under sin
tjugnuåriga tillvaro skött sin politiska afdelning.
Detta gäller, såsom man ser, hufvudsakligen
Aftonbladet, och är blott ett ibland de många
nedsvärtningsförsök, som kunna nästan utan
undantag framfetas i hvartenda nummer af
den s. k. hofvets organ.
Uti en annan artikel för sistlidne fredag,
hvarest Morgonbladet framställde den förmo-
dan att tidningen Folkets Röst i början icke
haft den afsättning att den burit sig, yttras
vidare:
Återstår att veta, hvarest medlen tagas. Ett håll
är kändt. Den man som blifvit rik på fronderiet
och hos kvilken hvarje ordningens och samhällets
fiende funnit en god vän med god kassa, har gif-
vit penningar jemväl åt detta företag.n
Hvilken Morgonbladet än må mena med
denne man, så finner man i allt fall tydligt
hvilken grof anklagelse ligger uti det citerade
stycket. För den stora allmänheten betyder
allt detta ganska litet, sedan den en gång lärt
käpna denna nedsvärtningstaktik; men den fö-
refaller likväl anmärkningsvärd i samma min
som den tidning, genom hvilken slika infamier
utskickas, icke mera kan betraktas endast så-
som utgående från en eller par enstaka indi-
vider, utan representerar ingifvelser från ett
heit parti eller från patroner med större in-
flytelse.