(Insändt från Upsala.) Tidningen Tiden och professor Bergfalk. Tidningen Tiden för den 27 Mars har till svaromål upptagit en af oss till Aftonbladet för den 46 Mars insänd artikel. och dervid tillvitat oss tre osanningar. Den ena är att vi yttrat det Tiden angipit professor Bergfalk; för det: han hos Konungen sökt och erhållit, (ty så lydde orden i vårt manuskript) 1000 rdr bko såsom bidrag till sin utländska resa. Vi behöfva ej ingå i svaromål härå, sedan Tidsartikeln ligger för allmänheten. Om denna i Tidens artikel ej igenfinrer samma kalla hån, samma illa dolda illvilja mot prof. Bergfalk, som vi deri trott oss upptäcka, då skola vi med resignation bära denna Tidens första tillvitelse. Den andra angår Tidsprofessorns och hela juridiska fakultetens ampla afstyrkande, såsom vi vågat uttrycka oss. Att Tidens utgifvare ej var personligt närvarande vid den debatt i konsistorium, som föranleddes af juridiska fakultetens betänkande, var oss icke obekant; men artikeln i Tiden visar bättre än något annat huru stort intresse han fästat dervid, att detta konsistorii yttrande skulle utfalla afstyrkande, hvilket emellertid icke skedde. För öfrigt har man — med hvad rätt må publiken afgöra — velat finna en förvånande likhet i stil mellan åtskilliga artiklar i Tiden och detta fakultetsbetänkande, som Tiden lagt fram för allmänheten, och denna kan äfven i detta fall döma emellan oss och Tiden. Vi inskränka oss till den anmärkning, att detta var försla gången, så vidt någon kanerinta sig, som akademisk auktoritet yttrat sig afstyrkande om en universitetsmedlems ansökan om medel, som ej gå ur universitetets egna kassor. Huruvida föröfrigt detta betänkande bör kallas en ampel afstyrkan eller något vida värre, må den tänkande läsaren sjelf afeöra. Detta var den andra allegerade osanningen. Återstår nu den tredje, som angår vår uppgift, om vi mindes rätt; att Tidens utgifvare af samma fond uppburit dubbla beloppet af professor Bergfalks anslag. Att vårt minne svikit oss, och att detta anslag ej var mer än 1000 rdr, upptäckte vi genast, men dock för sent att få det ändradt i Aftonbladet. Vi bedja Tiden om ursägt för denna inexakta uppgift, som också icke var uttryckt annorledes än såsom problematisk, och på samma gång hålla vi Tiden räkning för den foglighet och humanitet, hvarmed den i öfrigt bemött vår framställning. Ja, vi sky ejatt, eburu skyddade bakom anonymitetens. förskansning, öppet erkänna den grad af hetsighet hvaraf denna vår framställning möjligen bär spår och de personligheter vi kanske utan fullkomligt nödtvång tillåtit oss. Hvarken publiken eller Tidens utgifvare behöfver i detta medgifvande se en feghet hos en person, som ej beror af någondera. -Om vi, såsom möjligt är, framdeles få anledning att strida med Tiden, skall den ej få den fördelen öfver oss, att vi kämpat med mindre blanka vapen. Slutligen bar Tiden med afseende på en annan tidning gjort en anmärkning, som vi här blott upptaga i förbigående. Morgonbladet har nemligen aftryckt Tidens artikel, och dertill på köpet ur sitt eget hjertas djupa kloak kastat en hand full smuts på hr Bergfalk. Tiden tycks i en not vilja tillerkänna dessa personligheter en viss grund, ehuru den sjelf har för mycket publicistiskt vett för att upprepa dem. Vi skulle kunna gendrifva åtminstone en grof lögn, som förekommer i Morgonbladets fåradiga tillägg; men dels torde en annan person än vi dertill böra känna sig moraliskt uppfordrad, dels vilja vi ej genom att inlåta oss med en tidning af Morgonbladets moraliska halt besudla den sak, för hvilken vi fattat pennan, eller den motståndare, mot hvilken vi fattat den.