MARE Se ARFETAGERSKAN. ) SKIZZ FRÅN GUSTAF II:S TIDEHVARF. Förgäfves föreställde hon sin far — hon hade alltför svårt att få detta ordet öfver sina läppar — föreställde honom, att hon var för ung, för att, utan något äldre fruntimmer till skydd, vistas hemma hos honom och anhöll derföre att få qvarstanna bos den goda fru Wenner. Grefven gjorde stora ögon och frågade hvad hon kunde mena. Månnen, sade han, en far icke kan skydda sin dotier mot förtal! Då det blir fråga om att föra dig ut i verlden, i den högre societider, i Amaranthen o. s. v., skall Jag nog laga att du är Möljd af en fru. Hemma, i hvardagslag, behöfves intet förkläde. Jag i stora verlden!s ropade Henriette, blekmande af ångest. Jag i äta förnämare societån ... i Amaranthen?... Jeg — den fordna operaeiaven, som på scenen dansat för allmänheten? Aldrig! Man skulle blott begabba mig och vid Gud! jag vill ieke bli begabbady. l Grefvens ansigte mulnade och han sköt vilda blickar under sina sänkta ögonbryn. En paus uppstod. Andtligen sade han: Död och förbannelse... Min dotter på teatertiljorna! Ja, jag har hört det sedan jag återkom till Stockholm. Min mor... förbannelse öfver hennes minne... hon som... ,Hu! ropade Henriette och lade, med en ovillkorlig rörelse af rysning, sin hand på hans srm. ,Att förbanna en mors minne, det är dock någonting rysligt, som icke egnar en kristeny. Utan att dock I5!s he raa varning, fortior Ucn Hon, som kunde lemna sin sons barn...sitt eget barnbarn vid sin död utan ringaste skydd! ... Anade hon då icke... visste hon 2 -af doltrens fromkrigaren: ) Se A. B. N:is 65—67 69, 70 och 73.