MARE Se
ARFETAGERSKAN. )
SKIZZ FRÅN GUSTAF II:S TIDEHVARF.
Förgäfves föreställde hon sin far — hon hade
alltför svårt att få detta ordet öfver sina läp-
par — föreställde honom, att hon var för ung,
för att, utan något äldre fruntimmer till skydd,
vistas hemma hos honom och anhöll derföre
att få qvarstanna bos den goda fru Wenner.
Grefven gjorde stora ögon och frågade hvad
hon kunde mena.
Månnen, sade han, en far icke kan skydda
sin dotier mot förtal! Då det blir fråga om
att föra dig ut i verlden, i den högre socie-
tider, i Amaranthen o. s. v., skall Jag nog laga
att du är Möljd af en fru. Hemma, i hvar-
dagslag, behöfves intet förkläde.
Jag i stora verlden!s ropade Henriette, blek-
mande af ångest. Jag i äta förnämare socie-
tån ... i Amaranthen?... Jeg — den fordna
operaeiaven, som på scenen dansat för allmän-
heten? Aldrig! Man skulle blott begabba mig
och vid Gud! jag vill ieke bli begabbady. l
Grefvens ansigte mulnade och han sköt vilda
blickar under sina sänkta ögonbryn. En paus
uppstod. Andtligen sade han:
Död och förbannelse... Min dotter på tea-
tertiljorna! Ja, jag har hört det sedan jag åter-
kom till Stockholm. Min mor... förbannelse
öfver hennes minne... hon som...
,Hu! ropade Henriette och lade, med en
ovillkorlig rörelse af rysning, sin hand på hans
srm. ,Att förbanna en mors minne, det är
dock någonting rysligt, som icke egnar en kri-
steny.
Utan att dock I5!s he
raa varning, fortior Ucn
Hon, som kunde lemna sin sons barn...-
sitt eget barnbarn vid sin död utan ringaste
skydd! ... Anade hon då icke... visste hon
2
--
af doltrens from-
krigaren:
) Se A. B. N:is 65—67 69, 70 och 73.