SVETT I CRS RR et ATERN ES SURA PE priset af 648 rs pr arrob, kan hafva haft på marknaden i Hamburg; men andra äro säljare till 47 8 4 rst. bke pr . — Sill. Några pris å ny sill kan ännu icke sägas vara satt; sista noteringen för gammal är nominel. (G. H. 0. S. FT.) KONSULAT-RAPPORT. ALGER den 1 Mars 1850. Utsigterna för afsättningen i denna koloni af nordens produkter under innevarande år äro, ty värr, mindre lofvande än någonsin. Handel man och man emellan är här nu reducerad till lågaste ebb, någon industriel verksamhet fianes ej, och de allmänna administrationerna, som under alla konjunkturer varit och ännu äro de förnimsta konsumenterne af våra trävaror och vårt jern, hafva antingen föga behof af eller inga medel till att göra nya inköp. De provisoriska barackerna, som uppfördes vid installerandet af Pariserkolonisterna, och hvartill användes nordens trävaror, nedbrytas nu på många ställen för att gifva materialier till inredningen af de permanenta husen m. m., hvilket alltså förminskar behofvet af nya varor; och beträffande artikeln jern, så hafva de handelsbu:, som med allmänna administrationerna ingått kontrakter om leverans af vårt jern, fått tillsägelse, att detta af dem ej vidare kommer att begagnas, utan att desse administrationer skola förse sig med engelskt och franskt jern, dels till åstadkommande af mera besparing, och dels för att gifva uppmuntran åt moderlandets industri. Uzder dylika förhållanden kan det algerska torget ej erbjuda en betydligare debauche för nordens produkter, men en inskränkt de! af dessa bör alltid här hafva att på räkna afsättning. Infödingarnes här och der visade tendens att tillegna sig hvad de kunna af civilisationens fördelar och uppfinningar gifver nu isynnerhet grund till denna förutsättning. På flera ställen hafva de öfvergifvit sitt nomadiska lefnadssätt och utbytt tälten emot permanenta hus, hvilka de uppfört åt sig dels på egen hand dels med biträde af europeiska arbetare, och alltid med egna penningar. På andra ställen har man sett dem förena sig till anläggandet af vattenqvarnar och oljeprässar, hvartill machinerna, tillverkade på deras bekostnad i Frankrike, blifvit förde till dem och uppsatte af franske ingeniörer. De börja alltså efterhand erfara ett hos dem förut okändt behof af fremmande produkter, bland hvilka äfven nordens trävaror, och beträffande vårt jern, så har det i alla tider af detta folk föredragits framför andra länders. Man torde derföre kunna förutsätta att vår export till denna koloni tills vidare kommer att fortfara i en mindre skala, måhända utvidgande sig småningom, alltsom ofvannämnde tendens hos infödingarne griper omkring sig, och en verklig europeisk kolonisation — om den vidtages — visar sig bära frukt. För det närvarande äger det europeiska elementet i denna koloni intet materielt medel till en sjelfständig existens, utan beror uteslutande på moderlandets ressurser. Man är nu der som bäst sysselsatt med en revision af koloniens administrativa författningar och ekonomiska lagstiftning, och det säges vara safajordt, det man der sent omsider ämnar bevilja fri införsel åt koloniens egna naturprodukter, hvilka hittil:s vid inkomsten till Frankrike varit belagde med tull. På koloniens jordbruk bör denna åtgärd hafva ett helsosamt inflytande, och i sin mån bidraga att hitkalla verkliga jordbrukare. Men ett för nordens handel och sjöfart vigtigare beslut lärer i sammanhang med denna tull-lagsrevision komma att fattas, nemligen den dryga tonnageafgiftens fullkomliga afskaffande för fremmande fartyg, som hitkomma i barlast, eller lastade med nordens trävaror, och hvilka återsegla från koloniens hamnar, efter att i någon af dem hafva intagit last af algeriska produkter. Det faller genast i ögonen hvilken stor förmån skall tillskyndas våra fartyg genom denna åtgärd, hvarmedelst de sättas i tillfålle att, efter lossningen af sine hitförde laster, intaga retour-laster af Salt i Oran och särdeles Arzen, och sålunda undvika den alltför dryga tidsspillan och kostnaden, att segla tomma härifrån till de europeiska hamnar, der de nu vanligen hemta retouriaster af just denna vara. Enligt trovärdiga uppgifter skall saltet från Salinerna vid Arzen, hvilka äro ganska ymniga, vara af lika god qvalite med det som bringas från Spaniens och Siciliens hamnar. De af de förenade rikenas fartyg, hvilka hitkommit under loppet af sistförflutne år, hafva alla försålt sina laster till låga — några till vanpriser. De sist änlände hafva erhållit för plankor 32 till 53 francs per tolft. De första laster hvilka detta år kunde hitkomma med dylika af 14 fot, 3 tum, skulle troligen realisera 35 å 36 francs per tolft, men tvenne eller trenne laster voro tillräckliga att så fylla platsens behof, att detta pris för de derefter nästkommande, så lågt det än är, ej vidare stode att påräkna Bjelkar och sparrar, hvaraf här på platsen länge varit alltför stort öfverflöd, hafva i dessa dagar afyttrats till det låga priset af 32 francs le metre cube för de förre och 235 för de sistnämnde. Alla sådana konstruktioner, hvartill dessa artiklar erfordras, hafva för närvarande här alldeles upphört. Jernet, som hittills ej hitkommit i större parti, om icke direkte införskrifvet, till öfverenskommet pris, af de hus som haft leveranser till de allmänna idministrationerna, har ej här någon kurs. Det har oetalts med från 35 till 55 francs per 100 kilogramner, enligt dimensionerna. Emedlertid då, enligt hvad som ofvanföre yttrats, nyssnämnde administraiioner upphört att göra uppköp af vårt jern, har denna artikel ej att påräkna här, innevarande år, samma afsättning som under det förflutna. Hvad som af Tjära och Beck behöfs i denna kooni är så obetydligt, att man kan säga efterfrågan A desse artiklar ej finnes. Det lilla som deraf åtgår hitkommer blott sällan direkte, utan efter hand i mindre partier från Marseille. Nordens öfrige produkter äro här oafsättlige.