SVETT I CRS RR et ATERN ES SURA PE
priset af 648 rs pr arrob, kan hafva haft på marknaden
i Hamburg; men andra äro säljare till 47 8 4 rst. bke
pr . — Sill. Några pris å ny sill kan ännu icke sä-
gas vara satt; sista noteringen för gammal är nominel.
(G. H. 0. S. FT.)
KONSULAT-RAPPORT.
ALGER den 1 Mars 1850. Utsigterna för af-
sättningen i denna koloni af nordens produkter un-
der innevarande år äro, ty värr, mindre lofvande
än någonsin. Handel man och man emellan är här
nu reducerad till lågaste ebb, någon industriel verk-
samhet fianes ej, och de allmänna administrationer-
na, som under alla konjunkturer varit och ännu äro
de förnimsta konsumenterne af våra trävaror och
vårt jern, hafva antingen föga behof af eller inga
medel till att göra nya inköp. De provisoriska ba-
rackerna, som uppfördes vid installerandet af Pari-
serkolonisterna, och hvartill användes nordens trä-
varor, nedbrytas nu på många ställen för att gifva
materialier till inredningen af de permanenta husen
m. m., hvilket alltså förminskar behofvet af nya va-
ror; och beträffande artikeln jern, så hafva de han-
delsbu:, som med allmänna administrationerna in-
gått kontrakter om leverans af vårt jern, fått till-
sägelse, att detta af dem ej vidare kommer att be-
gagnas, utan att desse administrationer skola förse
sig med engelskt och franskt jern, dels till åstad-
kommande af mera besparing, och dels för att gifva
uppmuntran åt moderlandets industri. Uzder dylika
förhållanden kan det algerska torget ej erbjuda en
betydligare debauche för nordens produkter, men en
inskränkt de! af dessa bör alltid här hafva att på
räkna afsättning. Infödingarnes här och der visade
tendens att tillegna sig hvad de kunna af civilisatio-
nens fördelar och uppfinningar gifver nu isynnerhet
grund till denna förutsättning. På flera ställen hafva
de öfvergifvit sitt nomadiska lefnadssätt och utbytt
tälten emot permanenta hus, hvilka de uppfört åt
sig dels på egen hand dels med biträde af europei-
ska arbetare, och alltid med egna penningar. På an-
dra ställen har man sett dem förena sig till anläg-
gandet af vattenqvarnar och oljeprässar, hvartill ma-
chinerna, tillverkade på deras bekostnad i Frankrike,
blifvit förde till dem och uppsatte af franske inge-
niörer. De börja alltså efterhand erfara ett hos dem
förut okändt behof af fremmande produkter, bland
hvilka äfven nordens trävaror, och beträffande vårt
jern, så har det i alla tider af detta folk föredragits
framför andra länders. Man torde derföre kunna
förutsätta att vår export till denna koloni tills vi-
dare kommer att fortfara i en mindre skala, må-
hända utvidgande sig småningom, alltsom ofvan-
nämnde tendens hos infödingarne griper omkring sig,
och en verklig europeisk kolonisation — om den
vidtages — visar sig bära frukt. För det närva-
rande äger det europeiska elementet i denna koloni
intet materielt medel till en sjelfständig existens,
utan beror uteslutande på moderlandets ressurser.
Man är nu der som bäst sysselsatt med en revision
af koloniens administrativa författningar och ekono-
miska lagstiftning, och det säges vara safajordt, det
man der sent omsider ämnar bevilja fri införsel åt
koloniens egna naturprodukter, hvilka hittil:s vid
inkomsten till Frankrike varit belagde med tull. På
koloniens jordbruk bör denna åtgärd hafva ett hel-
sosamt inflytande, och i sin mån bidraga att hit-
kalla verkliga jordbrukare. Men ett för nordens
handel och sjöfart vigtigare beslut lärer i samman-
hang med denna tull-lagsrevision komma att fattas,
nemligen den dryga tonnageafgiftens fullkomliga af-
skaffande för fremmande fartyg, som hitkomma i bar-
last, eller lastade med nordens trävaror, och hvilka
återsegla från koloniens hamnar, efter att i någon
af dem hafva intagit last af algeriska produkter.
Det faller genast i ögonen hvilken stor förmån
skall tillskyndas våra fartyg genom denna åtgärd,
hvarmedelst de sättas i tillfålle att, efter lossnin-
gen af sine hitförde laster, intaga retour-laster af
Salt i Oran och särdeles Arzen, och sålunda und-
vika den alltför dryga tidsspillan och kostnaden, att
segla tomma härifrån till de europeiska hamnar, der
de nu vanligen hemta retouriaster af just denna
vara. Enligt trovärdiga uppgifter skall saltet från
Salinerna vid Arzen, hvilka äro ganska ymniga, vara
af lika god qvalite med det som bringas från Spa-
niens och Siciliens hamnar.
De af de förenade rikenas fartyg, hvilka hitkom-
mit under loppet af sistförflutne år, hafva alla för-
sålt sina laster till låga — några till vanpriser. De
sist änlände hafva erhållit för plankor 32 till 53
francs per tolft. De första laster hvilka detta år
kunde hitkomma med dylika af 14 fot, 3 tum, skulle
troligen realisera 35 å 36 francs per tolft, men tvenne
eller trenne laster voro tillräckliga att så fylla plat-
sens behof, att detta pris för de derefter nästkom-
mande, så lågt det än är, ej vidare stode att påräkna
Bjelkar och sparrar, hvaraf här på platsen länge va-
rit alltför stort öfverflöd, hafva i dessa dagar afytt-
rats till det låga priset af 32 francs le metre cube
för de förre och 235 för de sistnämnde. Alla
sådana konstruktioner, hvartill dessa artiklar erfor-
dras, hafva för närvarande här alldeles upphört.
Jernet, som hittills ej hitkommit i större parti,
om icke direkte införskrifvet, till öfverenskommet
pris, af de hus som haft leveranser till de allmänna
idministrationerna, har ej här någon kurs. Det har
oetalts med från 35 till 55 francs per 100 kilogram-
ner, enligt dimensionerna. Emedlertid då, enligt
hvad som ofvanföre yttrats, nyssnämnde administra-
iioner upphört att göra uppköp af vårt jern, har
denna artikel ej att påräkna här, innevarande år,
samma afsättning som under det förflutna.
Hvad som af Tjära och Beck behöfs i denna ko-
oni är så obetydligt, att man kan säga efterfrågan
A desse artiklar ej finnes. Det lilla som deraf åtgår
hitkommer blott sällan direkte, utan efter hand i
mindre partier från Marseille. Nordens öfrige pro-
dukter äro här oafsättlige.
