Det Dybeckska målet.
(Slut fr. tisdagsbl.)
Jag öfvergår nu till betraktande af sättet, hvarpå
detta mål blifvit af kongl. hofrätten behandladt; och
får, i afseende derpå, underdånigst framställa följande
anmärkningar, nemligen:
4:0 att kongl. hofrätten, så vidt protokollerne ut-
visa, icke, på sätt ske bordt, låtit handlingarne i
målet sig föreläsas, ehuru sådant i domen uppgifves
hafva egt rum.
Visserligen innehåller protokollet för den 40 Maj
4847, att handlingarne då lästes; men äfven om,
mot all rimlighet, det skulle anses vara möjligt att
dessa ovanligt vidlyftiga handlingar kunnat läsas på
en enda sessionsdag, då, enligt hvad protokollet ut-
visar, på samma division jemväl förehades flere an-
dra mål, hvaruti handlingarne jemväl lästes, så för-
blifver det dock alldeles otänkbart, att kongl. hof-
rätten den 10 Maj 1847 kunde låta sig föreläsas
de handlingar och skrifter, som då ännu icke blif-
vit till hofrätten ingifne, och bland hvilka voro, ej
allenast protokollet öfver det vigtiga vittnesförhör,
som först den 28 derpåföljde Juni hölls inför råd-
husrätten i Köping, utan ock de hufvudsakliga an-
föranden i målet, hvilka derefter och på grund af
samma vittnesförhör ingåfvos.
Så vida jag icke misstagit mig i den föreställning,
att uppgiften i domen bör grunda sig på och stå i
öfverensstämmelse med innehållet af protokollerne,
får jag derföre underdånigst öfverlemna till Eders
Kongl. Maj:ts nådiga pröfning hvad vitsord bör til-
läggas den uti domen meddelade uppgift, att kongl.
hofrätten låtit sig föreläsas äfven nämnde handlin-
gar, fastän denna uppgift icke öfverensstämmer med
innehållet af kongl. hofrättens protokoller.
2:0o För det andra anmärkes i underdånighet, att
detta mål, så vidt protokollerna och härjemte i styrkt
afskrift underdånigst bifogade rotul utvisa, aldrig
blifvit inför hofrätten hufvudsakligen föredraget.
Den föredragning, som egde rum d. 10 Maj 1847,
var endast, på sätt af rotulen intemtas, en preli-
minär föredragning, och hade, enligt hvad proto-
kollet utvisar, afseende endast på det då begärda
vittnesförhöret. Sedan vittnesförhören försiggått och
slutligen anföranden å ömse sidor ingifvits, samt sa-
ken den 15 December 1847 blifvit öfverlemnad till
hofrättens afgörande, förekom den ej till fortsatt
handläggning förr än 1, år derefter, eller den 4
April 1849, då referenten. anmälte saken till afgö-
rande. Så vidt jag gjort mig ett riktigt begrepp
om en laga rättegångsordning, hade kongl. hofrätten
vid detta tillfälle bordt låta målet sig hufvudsakli-
gen föredragas, och detta så mycket hellre, som af
de då närvarande sex ledamöterne, utom referenten,
assessoren Qvensel, endast två, nemligen hofrätts-
råderne Bergström och Cederstråhle, öfvervarit den
preliminära föredragningen, som egde rum den 10
Maj 1847, samt det i allt fall icke gerna kunde
förutsättas, att desse två ledamöter under den långa
tiden af nära två år, som efter nämnde föredrag-
ning förflutit, skulle hafva i minnet förvarat tviste-
frågans detaljer, särdeles då de under dessa två år
varit sysselsatte med handläggning af hundratals an-
dra mål. I stället för att låta målet sig hufvudsak-
ligen föredragas, beslöt hofrätten, på sätt antecknin-
garna både i rotulen och å handlingarne utvisa,
) Brefskrifvaren torde härvid misstaga sig så till
vida, att man icke vanligen räknat tit. Fahlerantz
till fosforisterne i Upsala, med hvilka han tvertom
i flere fall legat i delo. Red. Anm.
ERNA Cs Sar NrREte Sraa NOe