Det Dybeckska målet. (Slut fr. tisdagsbl.) Jag öfvergår nu till betraktande af sättet, hvarpå detta mål blifvit af kongl. hofrätten behandladt; och får, i afseende derpå, underdånigst framställa följande anmärkningar, nemligen: 4:0 att kongl. hofrätten, så vidt protokollerne utvisa, icke, på sätt ske bordt, låtit handlingarne i målet sig föreläsas, ehuru sådant i domen uppgifves hafva egt rum. Visserligen innehåller protokollet för den 40 Maj 4847, att handlingarne då lästes; men äfven om, mot all rimlighet, det skulle anses vara möjligt att dessa ovanligt vidlyftiga handlingar kunnat läsas på en enda sessionsdag, då, enligt hvad protokollet utvisar, på samma division jemväl förehades flere andra mål, hvaruti handlingarne jemväl lästes, så förblifver det dock alldeles otänkbart, att kongl. hofrätten den 10 Maj 1847 kunde låta sig föreläsas de handlingar och skrifter, som då ännu icke blifvit till hofrätten ingifne, och bland hvilka voro, ej allenast protokollet öfver det vigtiga vittnesförhör, som först den 28 derpåföljde Juni hölls inför rådhusrätten i Köping, utan ock de hufvudsakliga anföranden i målet, hvilka derefter och på grund af samma vittnesförhör ingåfvos. Så vida jag icke misstagit mig i den föreställning, att uppgiften i domen bör grunda sig på och stå i öfverensstämmelse med innehållet af protokollerne, får jag derföre underdånigst öfverlemna till Eders Kongl. Maj:ts nådiga pröfning hvad vitsord bör tilläggas den uti domen meddelade uppgift, att kongl. hofrätten låtit sig föreläsas äfven nämnde handlingar, fastän denna uppgift icke öfverensstämmer med innehållet af kongl. hofrättens protokoller. 2:0o För det andra anmärkes i underdånighet, att detta mål, så vidt protokollerna och härjemte i styrkt afskrift underdånigst bifogade rotul utvisa, aldrig blifvit inför hofrätten hufvudsakligen föredraget. Den föredragning, som egde rum d. 10 Maj 1847, var endast, på sätt af rotulen intemtas, en preliminär föredragning, och hade, enligt hvad protokollet utvisar, afseende endast på det då begärda vittnesförhöret. Sedan vittnesförhören försiggått och slutligen anföranden å ömse sidor ingifvits, samt saken den 15 December 1847 blifvit öfverlemnad till hofrättens afgörande, förekom den ej till fortsatt handläggning förr än 1, år derefter, eller den 4 April 1849, då referenten. anmälte saken till afgörande. Så vidt jag gjort mig ett riktigt begrepp om en laga rättegångsordning, hade kongl. hofrätten vid detta tillfälle bordt låta målet sig hufvudsakligen föredragas, och detta så mycket hellre, som af de då närvarande sex ledamöterne, utom referenten, assessoren Qvensel, endast två, nemligen hofrättsråderne Bergström och Cederstråhle, öfvervarit den preliminära föredragningen, som egde rum den 10 Maj 1847, samt det i allt fall icke gerna kunde förutsättas, att desse två ledamöter under den långa tiden af nära två år, som efter nämnde föredragning förflutit, skulle hafva i minnet förvarat tvistefrågans detaljer, särdeles då de under dessa två år varit sysselsatte med handläggning af hundratals andra mål. I stället för att låta målet sig hufvudsakligen föredragas, beslöt hofrätten, på sätt anteckningarna både i rotulen och å handlingarne utvisa, ) Brefskrifvaren torde härvid misstaga sig så till vida, att man icke vanligen räknat tit. Fahlerantz till fosforisterne i Upsala, med hvilka han tvertom i flere fall legat i delo. Red. Anm. ERNA Cs Sar NrREte Sraa NOe