vice konsul G. Gelmuyden, som frånträdt sin befatt-. ning, och handlanden Poisson Fils till svensk och norsk vice konsul i Caudebec inom Havres konsulsdistrikt. (D. A.) —— ; — Sedan Götheborgs stads innevånare å allmän rådstuga den 13 sistl. Dec. åtagit sig att erlägga till vidmakthållande af stadens allmänna fattigförsörjningsinrättning 20,900 rdr, till Carl! Johans församlings fattigvård 1,500 rdr och till kostnaderna för slöjdeklassen i Willinska fattigfriskolan 2,500 rdr allt bko, m. fl. afgifter, att under innevarande år utgå och, såsom hittills egt rum, genom taxering fördelas på stadens innevånare efter bästa öfvertygelse af! en kommitte, bestående af 6 embetsoch tjenstemän samt andra ståndspersoner, 6 af handelsklassen samt 6 handtverkare, hvilka alla å allmän rådstuga utses och hvilkas taxeringsåtgärd ej får öfverklagas; så har K. M:t förenämnde beslut fastställt. I — Till granskning af räkenskaperna för Koagl. teaterns pensionsinrättning åren 1848 och 1849 har K. M:t förordnat statskommissarien Gråå och revivisionskommissarien Zetterström, hvarjemte inrättningens delägare sjelfve utse en tredje revisor. (P. T.) — Posttidningen meddelar i går en under-; rättelse från kongl. teaterdirektionen, att den ij flera tidningar efter Morgonbladet meddelade underrättelsea ang. mamsell Jenny Linds uppträdande här i Stockholm denna vår icke är enlig med sanna förhållandet. I —— —a— — Med finska posten i går hitkom underrättelsen om f. d. professoren And. Er. Afzelii död. I bladets annonsafdelning finnes tillkännagifvandet derom intaget. Herr Afzelius, hvars verksamhet inom fäderneslandet icke räcktel länge, då ban redan år 1818 blef professor vid finska universitetet, hade dock under den korta tid han ibland oss vistades, gjort sig ett frejdadt namn såsom jurist och vetenskapsman. Han kallades år 1811 till ledamot af den då tillsatta lagkommitten, i hvars arbeten han flera år deltog, och han var en af dem, som efter regementsförändringen 1809, genom dels anonyma skrifter, dels tidningsartiklar mycket bidrog att utveckla begreppen om våra politiska förhållanden. — Norska posten medförde inga underrättelser af vigt. Levangers marknad hade varit mycket dålig, i följd af det svåra väder som en längre tid varit rådande, samt penningebristen. I Christiansund och Molde hade man nu bättre utsigter för fisket, sedan väderleken blifvit mildare. — Summarisk uppgift till Svenska Läkaresällskapets protokoll, tisdagen den 26 Mars 41850, ang. sjukdomstillståndet i hufvudstaden under sistförfutne vecka: Sjukligheten något ökad. Allmännast hafva förekommit: katarrher, rheumatismer, halsflu;ser och påssjuka; mindre allmänt: frossor, gastriska febrar, lunginflammationer, skarlakansfebrar, diarrheer och ros; spridda fall af hjerncongestion och nerffeber; ett fall af tarmvred. På K. Serafimerlazarettets medicinska afdelning: gastriska och gastriskt-nervösa febrar, rhewsatismer och lunginfammationer; på den chirurgiska: frossor och diarrhcer. På K. Garnisonssjukhuset: samma förhållande som föregående vecia. På Provisoriska sjukhuset: 5 nya fall af koppar. På Allmänna barnbördshuset: fortfarande sjuklighet. På Pro Patria: friskt. På Danviks hospital: 40 nya fall af koppor. (P. T.) M— — Läsaren har redan genom de båda föregående dagarnes utrikes underrättelser och en korrespondent-artikel från Paris, erfarit hvilket raseri som bemäktigat sig de reaktionära partiet i Frankrike, i anledniag af de sednaste deputeradevalen i Paris. Detta kan hafva sin någorlunda förklarliga orsak, då republikeas fiender sett en lång tids intriger och ansträngningar besegrade af den allmänna valrätten, och befolkningens lugna hållning dessutom gäc kat förhoppningarna hos alla dem, som möjligen väntat att uti någon emöt ifrån massans sida få en kär anledning till en statskupp. Märkligare är, att dessa val synas hafva gripit föga mindre djupt på vissa håll äfven härstädes, om man får döma af den häftiga ilska, hvarmed man låter den så kallade hoftidningen Morgonbladet skälla på fransmännen. Såsom vanligt, är lögnen härvid det första vapnet som tages till hjelp. Så hette det i Morgonbladet i tisdags, uti en med serskilda större eller fetstilar gifven resumå af de då nyss anlända underrättelserna, att den ene af de valde, La Flotte, är en dömd förbrytare, och att den andre, Carnof, af Frankrike kallas le ministre de Vignorance publiquen. Hela verlden vet hvad man förstår med en dömd förbrytare, en missdådare eller brottsliopg, som förgripit sig på den borgerliga och moraliska lagen, och derföre blifvit af domstol dömd till ansvar. Verkliga förhållandet är, att La Fiotte visserligen varit misstänkt att hafva deltagit i den beklagansvärda Junii-uppresningen, och af sådan anledning var en ibland de månge, som under general Cavaignacs styrelse blefvo utan ransakning och dom deporterade, hvarefter han i följd af amnestien återkommit. Mea någon närmare biadande omständighet till hans öfvertygande derom har icke förefunnits, än mindre något bevis. Man kan vara säker, att om något sådant varit för handen, så hade det reaktionära eller sig så kallande ordningspartiet icke försummat att framdraga det i samma stund som han fram