vice konsul G. Gelmuyden, som frånträdt sin befatt-.
ning, och handlanden Poisson Fils till svensk och
norsk vice konsul i Caudebec inom Havres konsuls-
distrikt. (D. A.)
—— ;
— Sedan Götheborgs stads innevånare å all-
män rådstuga den 13 sistl. Dec. åtagit sig att
erlägga till vidmakthållande af stadens allmänna
fattigförsörjningsinrättning 20,900 rdr, till Carl!
Johans församlings fattigvård 1,500 rdr och
till kostnaderna för slöjdeklassen i Willinska
fattigfriskolan 2,500 rdr allt bko, m. fl. afgif-
ter, att under innevarande år utgå och, såsom
hittills egt rum, genom taxering fördelas på
stadens innevånare efter bästa öfvertygelse af!
en kommitte, bestående af 6 embets- och tjen-
stemän samt andra ståndspersoner, 6 af han-
delsklassen samt 6 handtverkare, hvilka alla å
allmän rådstuga utses och hvilkas taxerings-
åtgärd ej får öfverklagas; så har K. M:t före-
nämnde beslut fastställt. I
— Till granskning af räkenskaperna för Koagl.
teaterns pensionsinrättning åren 1848 och 1849
har K. M:t förordnat statskommissarien Gråå
och revivisionskommissarien Zetterström, hvar-
jemte inrättningens delägare sjelfve utse en
tredje revisor. (P. T.)
— Posttidningen meddelar i går en under-;
rättelse från kongl. teaterdirektionen, att den ij
flera tidningar efter Morgonbladet meddelade
underrättelsea ang. mamsell Jenny Linds upp-
trädande här i Stockholm denna vår icke är
enlig med sanna förhållandet.
I
—— —a—
— Med finska posten i går hitkom under-
rättelsen om f. d. professoren And. Er. Afzelii
död. I bladets annonsafdelning finnes tillkän-
nagifvandet derom intaget. Herr Afzelius, hvars
verksamhet inom fäderneslandet icke räcktel
länge, då ban redan år 1818 blef professor
vid finska universitetet, hade dock under den
korta tid han ibland oss vistades, gjort sig ett
frejdadt namn såsom jurist och vetenskapsman.
Han kallades år 1811 till ledamot af den då
tillsatta lagkommitten, i hvars arbeten han
flera år deltog, och han var en af dem, som
efter regementsförändringen 1809, genom dels
anonyma skrifter, dels tidningsartiklar mycket
bidrog att utveckla begreppen om våra politi-
ska förhållanden.
— Norska posten medförde inga underrät-
telser af vigt. Levangers marknad hade varit
mycket dålig, i följd af det svåra väder som
en längre tid varit rådande, samt penninge-
bristen. I Christiansund och Molde hade man
nu bättre utsigter för fisket, sedan väderleken
blifvit mildare.
— Summarisk uppgift till Svenska Läkaresällska-
pets protokoll, tisdagen den 26 Mars 41850, ang.
sjukdomstillståndet i hufvudstaden under sistförfutne
vecka:
Sjukligheten något ökad. Allmännast hafva före-
kommit: katarrher, rheumatismer, halsflu;ser och
påssjuka; mindre allmänt: frossor, gastriska febrar,
lunginflammationer, skarlakansfebrar, diarrheer och
ros; spridda fall af hjerncongestion och nerffeber;
ett fall af tarmvred. På K. Serafimerlazarettets me-
dicinska afdelning: gastriska och gastriskt-nervösa
febrar, rhewsatismer och lunginfammationer; på
den chirurgiska: frossor och diarrhcer. På K. Gar-
nisonssjukhuset: samma förhållande som föregående
vecia. På Provisoriska sjukhuset: 5 nya fall af
koppar. På Allmänna barnbördshuset: fortfarande
sjuklighet. På Pro Patria: friskt. På Danviks ho-
spital: 40 nya fall af koppor. (P. T.)
M—
— Läsaren har redan genom de båda före-
gående dagarnes utrikes underrättelser och en
korrespondent-artikel från Paris, erfarit hvil-
ket raseri som bemäktigat sig de reaktionära
partiet i Frankrike, i anledniag af de sednaste
deputeradevalen i Paris. Detta kan hafva sin
någorlunda förklarliga orsak, då republikeas
fiender sett en lång tids intriger och ansträng-
ningar besegrade af den allmänna valrätten,
och befolkningens lugna hållning dessutom gäc
kat förhoppningarna hos alla dem, som möjli-
gen väntat att uti någon emöt ifrån massans
sida få en kär anledning till en statskupp.
Märkligare är, att dessa val synas hafva gri-
pit föga mindre djupt på vissa håll äfven här-
städes, om man får döma af den häftiga ilska,
hvarmed man låter den så kallade hoftidnin-
gen Morgonbladet skälla på fransmännen.
Såsom vanligt, är lögnen härvid det första
vapnet som tages till hjelp. Så hette det i
Morgonbladet i tisdags, uti en med serskilda
större eller fetstilar gifven resumå af de då
nyss anlända underrättelserna, att den ene af
de valde, La Flotte, är en dömd förbrytare,
och att den andre, Carnof, af Frankrike kal-
las le ministre de Vignorance publiquen.
Hela verlden vet hvad man förstår med en
dömd förbrytare, en missdådare eller brotts-
liopg, som förgripit sig på den borgerliga och
moraliska lagen, och derföre blifvit af domstol
dömd till ansvar. Verkliga förhållandet är,
att La Fiotte visserligen varit misstänkt att
hafva deltagit i den beklagansvärda Junii-upp-
resningen, och af sådan anledning var en ibland
de månge, som under general Cavaignacs
styrelse blefvo utan ransakning och dom de-
porterade, hvarefter han i följd af amnestien
återkommit. Mea någon närmare biadande
omständighet till hans öfvertygande derom har
icke förefunnits, än mindre något bevis. Man
kan vara säker, att om något sådant varit för
handen, så hade det reaktionära eller sig så
kallande ordningspartiet icke försummat att
framdraga det i samma stund som han fram-