Herr Prattås tredje soire. Med denna intressanta afton afslutade den snillrike konstnären sina uppträdanden i hufvudstaden, hwilka Hos hvarje vän af skön, af ädel musik måste utgöra de mest angenäma minnen och säkeft framkalla den Hfliga önskan att äfven ett annat år ej sakna Prattes namn på säsongens repertoir. Hr Pratte är en bland de få virtuoser, som kunna skrifva goda concerter för sina instrumenter; hans harpconcerter utmärka sig genom rik, men ej öfverlastad instrumentation samt artistisk form; att de äro tacksamma för principalinstrumentet. behöfyer ej sägas. Bland hans många, i olika stylar hållna kompositioner af denna art gafs denna afton hans Concerto di camera, förut gifven med qvintettackompagnement, denna gång ackompagnerad af piano; lifliga, rikt figurerade tuttis, sonora solosatser utmärka denna komposition. — I fantasien öfver ,Toner fra Norges bjerge och dale utvecklade hr P. ännu sjelfständigare den poesi, hvaraf de mystiska toner, som bo i detta instrument, äro mäktiga, då de framlockas af en mästares hand. Att kompositionen i afseende på sin inre halt ej står på samma linie som de vanliga konsertfantasierna, lärer ej behöfva tilläggas. — Uti fantasien öfver Friskyttmotiver (som i rent musikaliskt hänseende dock ickxe kan mäta sig med de förutnämda numren), visade åter hr P. instrumentet från dess lysande sida, och gaf en rikhaltig exposition af dess tekniska ressurser. Ett moment af stor effekt var det crescendo, hvarmed han utförde det sista motivet, och med hvilket vi endast kunna jemnföra Jenny Linds berömda crescendos. — Hr P. erhöll stort bifail och framropades efter hvarje nummer; synnerligast väckte det sista en entusiasm, sådan vi sällan varit vittne till. Man hade äfven denna afton det nöjet att höra fru Lessing uti åtskilliga sångnummer. Fru L:s vackra sopran och goda skola, det friska, lifliga uttrycket i hennes sång hafva med rätta förvärfvat hennes talang mycken sympati hos publiken; och ehuru dessa egenskaper äfven vid detta tillfälle icke kunde misskännas, hindrades hon dock af en allvarsam indisposition att i större mått göra dem gällande. Fru Lessings nummer voro: Beethovens berömda konsertaria Ah Perfido, ett oöfverträffligt. mästerverk, den melodiska cavatinan ur Gazzax Ladra, af hr Pratte ackompagnerad på harpa, samt 9:ne sånger: Elfdrottningen af Bauck, samt Majsång af Meyerbeer, en komposition af sällsynt friskhet och maivetet. HÄnnu ett herrligt verk af Beethoven förekom denna afton, nemligen Sonata quasi fantasia (cismoll), hvarvid mille V.Paban vann mycket bifall för sitt flärdlösa, solida föredrag, sin ej obetydande färdighet. Synnerligast anmärkte vi med nöje, att hon underlät det ständiga senza tempo i adagiot, hvarmed man eljest plägar koketwtera. — För vänner af gedigen musik är det ett intressant fenomen att namnet Spohr börjar återupplefva på. violinisternas repertoir: denna gång hörde man det romantiska fantasistycket som under benämningen Sångscenconcert så länge varit älskadt och beundradt. Hr Wittig utförde detta nummer med ganska ren intonation, briljant staccato, säkerhet i de svåra dubbelgreppen; dock behöfyver hans styl ännu mycket bildas och förädlas, och måhända vore det ock obilligt, att af hr Wittig redan fordra återgifvandet af den egna poetiska anda, som lefver i denna komposition. — Guitarren, detta till offentliga soloföredrag endast sällan använda och för sådant i allmänhet ej heller mycket användbara instrument, förekom ock vid detta tillfälle, behandlad af hr O. Ahnfelt, som nedlagt mycket studium ej blott på sjelfva instrumentet, utan ock.på en förbättrad konstruktion deraf. Hr A:s guitarr är större bygd än den vanliga, och har äfven en betydligen starkare ton, hvarjemte han riktat den med 4 nya strängar, nemligen kontra A, H, (varierande med stora C) samt stora D och G, hvilka blott nyttjas lösa. Hr A. har en vacker ton jemte mycken säkerhet i sitt spel; han gaf åtskilliga originella ungerska nationalmelodier, med introduktion af Mertz. — Afven hörde man ett par friska körer för mansröster af hr Pratts komposition samt en kör af Kuhlau, sjungna af musikaliska -akademiens elever, under anförande af deras lärare hr Cronhamn, med en renhet och ensemble, som viltnar om den vård, hvarmed sångundervisningen. vid akademien handhafves. Solopartiet i den sista kören sjöngs likaledes af en akademiens elev, som egentligen lärer uppträdt som remplacant för en bland operans artister, hvilken blifvit hindrad från att utföra partiet. . —U— Hrr Randels, dAuberts, Meyers och Sachs sjette soire afslutade denna intressana qvartettcykel, hvilken beredt allmänheten en på en gång så angenäm och bildande underhållning, och som äfven varit omfattad med ett intresse, som visar att sinne för det sannt konstsköna är varmare och lifligare hos publiken, än den utöfvande konstnären ofta är benägen att tro. . Afven låter detta hoppas en fortsättning af det intressanta. företag under nästa säsong. Denna sista soire delade med -den första äran af det vackraste programmet: man gaf Haydns Adurqvartett (op. 20), hvars humor vinner mycket lyftning genom den eteriska sången i adagiot, genom den älskvärda bjertlighet, som råder i menuetten. — Derefter följde Beethovens berömda Esdurqvartett, 2 10 (den såkallade harpqvartetten), som står på gränsen mellan Beethovens äldre oeh sednare påeriod, och derföre i harmonisk epohet förbinder de äldre qvartetternas simplicitet med de sednares djerfvare anda. — Slutet bildades af Mozarts Gdurqvartett, en komposition af högsta skönhet, för mycket känd och älskad, för att här vidåre behöfva omtalas. Utförandet var, såsom vid de förra soirterna, utmärkt vårdadt. Om man ock hos hr Meyer (primarius för tillfället), som lärer vara hemsökt af en betänklig sjukdom, i början ej alldeles fann den vanliga friska lifligheten i föredraget, så återvann han den dock till större delen uti de båda sista qvartetterna, som i synnerhet mottogos med entusiastiskt bifall. —U—