Hvem som ppå befallning, skulle vilja gå till
Elysee för att uppvakta.
Sedan några af den lägre militären (enligt
Patrie, 84 personer) deltagit i hyllningen vid
Juli-petlaren åt de Februarifallne, så hafva en
hop rykten blifvit utspridda, att bland de på
gtället nedlagda kransar och andra saker äfven
funnos revolutionära symboler, guillotiner m.
m. Flera medlemmar af majoriteten skulle i
anledning häraf hafva fattat det beslut, att i
nationalförsamlingen interpellera ministeren här-
om, och fråga om och hvilka steg som rege-
ringen vidtagit till förhindrande af allvarsam-
mare demonstrationer.
Emedlertid uteblefvo interpellationerna, eme-
dan ministrarne, såsom en tidning berättar,
försäkrat samma ledamöter, att nödiga åtgär-
der blifvit vidtagna tilllugnets upprätthållande
och till de ifrågavarande militärpersonernas
bestraffande. De lära ock blifvit fasttagne för
att sändas till Algerien. Polisprefekten Carlier
utfärdade ock redan på aftonen samma dag (d.
11 Mars) följande proklamation:
Regeringen respekterar den hyllning, som
visas minnet af de fallne, hvilka blifvit begrafne
under Bastiljkolonnen; men alldenstund dessa
demonstrationer på de sednare dagarne antagit
en för den allmänna ordningen hotande karak-
ter, så har befal!ning blifvit gifven att hindra
deras fortsättande.
Alla upproriska eller i strid mot polisens
föreskrifter stående sinnebilder, som frambäras
till monumentets fot, skola borttagas.
Paris 11 Mears 1830.n
Denna proklamation kunde naturligtvis icke
undgå att väcka en viss sensation och sednare
på aftonen samlades omkring 1500 blusmän på
bastiljplatsen, men iakttogo i öfrigt ett beröm-
värdt lugn, måbända med undantag deraf, att
ena och annan enligt reaktionära blads påstå-
ende fällde några förnärmande yttranden mot
polisen och regeringen. Siecle berömme;
folkets lugn och alla tidningar öfverensstämma
deri, att kl. 10 e. m. var allt fullkomligt lugnt
och platsen så godt som tom.
Följande dagen den 12 Mars kl.6 f. m. mar-
scherade en stark truppafdelning till bastilj-
platsen, hvarest 40 polisagenter under en po-
liskommissaries anförande borttogo en oerhörd
massa af immortellkransar, blombuketter, lager
qvistar, fanor och andra emblemer, hvilket allt
i en vagn fördes till polisprefekturen, der det
skulle uppbrännas enligt hvad det påstods. Ett
mindre antal immortellkransar qvarlemnades
dock af polisen vid kolonnen och lades i ord-
ning inom det galler, som omger pelaren.
Denna besynnerliga åtgärd väckte visserligen
en viss gäsning bland arbetarne i förstaden S:t
Antoine, och de liberala bladen påstå, att re-
geringens och i allmänhet de reaktionäres dik-
tan och traktan endast gått ut på att åstad-
komma en liten för deras aktier helsosam emöt.
Men å andra sidan bafva Siecle och andra
ansedda biad nästan dagligen uppmanat folket
till lugn; och ehuru under hela förmiddagen
den 12:te talrika folkmassor strömmade till
bastiljtorget och bulevarden derinvid, så före-
föllo dock inga tumultuariska uppträden. In-
gen tilläts närma sig kolonnen. Enligt Presse,
har Carlier, med tillhjelp af Changarniers in-
flytande, genomdrifvit denna åtgärd hos L. Na-
poleon, emot inrikesministerns vilja, hvilken i
anledning deraf påstås fundera på afsked.
I mtionalförsamlingen hade man påbegynt
tredje läsningen af undervisningslagen. Man
voterade flera artiklar, under det man blott
tänkte och resonnerade halfhögt på alla bän-
kar om de pågående valen.
Finansministerns begäran om en provisorisk
kredit för April och Maj månader mötte häftigt
motstånd och man yrkade att hela budgetfrågan
skulle på en gång afgöras. Debatten härom
äfvensom frågan om marinministerns begäran
af 10 millioner för kolonierna uppsköts till
den 13 Mars.
Sednare på dagen ankomna tidningar af den
13 och 14 dennes bekräfta de socialistiska val-
kandidaternas seger i Paris och Seinedeparte-
mentet. I departementerna hade 14 sociali-
stiska och I konservativa kandidater blifvit
valda. Rykte gick om en förestående mini-
steörförändring och särskildt ville man veta, att
inrikes-ministern Ferd. Barrot och La Hitte
begärt sitt afsked, som dock icke skulle hafva
blifvit antaget. Emedlertid ville man veta,
att Lamartine den 13 e. m. haft ett långt
samtal med presidenten Bonaparte, som ämnat
honom till konseljpresident, ehuru kombinatio-
nen misslyckats.
Enligt ett rykte, som gick i nationalförsam-
lingen, skulle det nya kabinettet bestå af föl-
jande:
Leon Faucher inrikesminister; Piscatory ut-
rikes-; Foutoul för undervisningen; Castellane
krigs-; De Mouchy för allmänna byggnader;
Lebeouf finans- och Casabianca justitieminister.
Man väntade ett budskap ifrån presidenten
och bland högra siians ledamöter talades till
och med om nationalförsamlingens förflyttande
till Versailles.
Den 13 och 14 fortsattes tredje läsningen af
ändervisningslagen ända till art. 73. Finans-
och sjöministrarnes kreditfordringar antogos.
Den 13 utdelades krigsministerns motivera de
