Herr Prattås tredje soire.
Med denna intressanta afton afslutade den snill-
rike konstnären sina uppträdanden i hufvudstaden,
hwilka Hos hvarje vän af skön, af ädel musik måste
utgöra de mest angenäma minnen och säkeft fram-
kalla den Hfliga önskan att äfven ett annat år ej
sakna Prattes namn på säsongens repertoir.
Hr Pratte är en bland de få virtuoser, som kunna
skrifva goda concerter för sina instrumenter; hans
harpconcerter utmärka sig genom rik, men ej öfver-
lastad instrumentation samt artistisk form; att de
äro tacksamma för principalinstrumentet. behöfyer
ej sägas. Bland hans många, i olika stylar hållna
kompositioner af denna art gafs denna afton hans
Concerto di camera, förut gifven med qvintettac-
kompagnement, denna gång ackompagnerad af piano;
lifliga, rikt figurerade tuttis, sonora solosatser ut-
märka denna komposition. — I fantasien öfver
,Toner fra Norges bjerge och dale utvecklade hr
P. ännu sjelfständigare den poesi, hvaraf de mysti-
ska toner, som bo i detta instrument, äro mäktiga,
då de framlockas af en mästares hand. Att kom-
positionen i afseende på sin inre halt ej står på
samma linie som de vanliga konsertfantasierna, lärer
ej behöfva tilläggas. — Uti fantasien öfver Friskytt-
motiver (som i rent musikaliskt hänseende dock ickxe
kan mäta sig med de förutnämda numren), visade
åter hr P. instrumentet från dess lysande sida, och
gaf en rikhaltig exposition af dess tekniska ressur-
ser. Ett moment af stor effekt var det crescendo,
hvarmed han utförde det sista motivet, och med
hvilket vi endast kunna jemnföra Jenny Linds be-
römda crescendos. — Hr P. erhöll stort bifail och
framropades efter hvarje nummer; synnerligast väckte
det sista en entusiasm, sådan vi sällan varit vittne
till.
Man hade äfven denna afton det nöjet att höra
fru Lessing uti åtskilliga sångnummer. Fru L:s vac-
kra sopran och goda skola, det friska, lifliga uttryc-
ket i hennes sång hafva med rätta förvärfvat hennes
talang mycken sympati hos publiken; och ehuru
dessa egenskaper äfven vid detta tillfälle icke kunde
misskännas, hindrades hon dock af en allvarsam in-
disposition att i större mått göra dem gällande.
Fru Lessings nummer voro: Beethovens berömda
konsertaria Ah Perfido, ett oöfverträffligt. mäster-
verk, den melodiska cavatinan ur Gazzax Ladra, af
hr Pratte ackompagnerad på harpa, samt 9:ne sån-
ger: Elfdrottningen af Bauck, samt Majsång af
Meyerbeer, en komposition af sällsynt friskhet och
maivetet.
HÄnnu ett herrligt verk af Beethoven förekom
denna afton, nemligen Sonata quasi fantasia (cis-
moll), hvarvid mille V.- Paban vann mycket bifall
för sitt flärdlösa, solida föredrag, sin ej obetydande
färdighet. Synnerligast anmärkte vi med nöje, att
hon underlät det ständiga senza tempo i adagiot,
hvarmed man eljest plägar koketwtera. — För vänner
af gedigen musik är det ett intressant fenomen att
namnet Spohr börjar återupplefva på. violinisternas
repertoir: denna gång hörde man det romantiska
fantasistycket som under benämningen Sångscen-
concert så länge varit älskadt och beundradt. Hr
Wittig utförde detta nummer med ganska ren into-
nation, briljant staccato, säkerhet i de svåra dub-
belgreppen; dock behöfyver hans styl ännu mycket
bildas och förädlas, och måhända vore det ock obil-
ligt, att af hr Wittig redan fordra återgifvandet af
den egna poetiska anda, som lefver i denna kompo-
sition. — Guitarren, detta till offentliga soloföredrag
endast sällan använda och för sådant i allmänhet ej
heller mycket användbara instrument, förekom ock
vid detta tillfälle, behandlad af hr O. Ahnfelt, som
nedlagt mycket studium ej blott på sjelfva instru-
mentet, utan ock.på en förbättrad konstruktion deraf.
Hr A:s guitarr är större bygd än den vanliga, och
har äfven en betydligen starkare ton, hvarjemte han
riktat den med 4 nya strängar, nemligen kontra A,
H, (varierande med stora C) samt stora D och G,
hvilka blott nyttjas lösa. Hr A. har en vacker ton
jemte mycken säkerhet i sitt spel; han gaf åtskilliga
originella ungerska nationalmelodier, med introduk-
tion af Mertz. — Afven hörde man ett par friska
körer för mansröster af hr Pratts komposition samt
en kör af Kuhlau, sjungna af musikaliska -akade-
miens elever, under anförande af deras lärare hr
Cronhamn, med en renhet och ensemble, som vilt-
nar om den vård, hvarmed sångundervisningen. vid
akademien handhafves. Solopartiet i den sista kören
sjöngs likaledes af en akademiens elev, som egentli-
gen lärer uppträdt som remplacant för en bland ope-
rans artister, hvilken blifvit hindrad från att utföra
partiet. . —U—
Hrr Randels, dAuberts, Meyers och Sachs
sjette soire
afslutade denna intressana qvartettcykel, hvilken be-
redt allmänheten en på en gång så angenäm och
bildande underhållning, och som äfven varit omfat-
tad med ett intresse, som visar att sinne för det
sannt konstsköna är varmare och lifligare hos pu-
bliken, än den utöfvande konstnären ofta är benägen
att tro. . Afven låter detta hoppas en fortsättning af
det intressanta. företag under nästa säsong. Denna
sista soire delade med -den första äran af det vack-
raste programmet: man gaf Haydns Adurqvartett (op.
20), hvars humor vinner mycket lyftning genom den
eteriska sången i adagiot, genom den älskvärda
bjertlighet, som råder i menuetten. — Derefter
följde Beethovens berömda Esdurqvartett, 2 10 (den
såkallade harpqvartetten), som står på gränsen mel-
lan Beethovens äldre oeh sednare påeriod, och der-
före i harmonisk epohet förbinder de äldre qvartet-
ternas simplicitet med de sednares djerfvare anda.
— Slutet bildades af Mozarts Gdurqvartett, en kom-
position af högsta skönhet, för mycket känd och äl-
skad, för att här vidåre behöfva omtalas.
Utförandet var, såsom vid de förra soirterna, ut-
märkt vårdadt. Om man ock hos hr Meyer (pri-
marius för tillfället), som lärer vara hemsökt af en
betänklig sjukdom, i början ej alldeles fann den van-
liga friska lifligheten i föredraget, så återvann han
den dock till större delen uti de båda sista qvar-
tetterna, som i synnerhet mottogos med entusiastiskt
bifall. —U—