ARFTAGERSKAN. 7)
SKIZZ FRÅN GUSTAF ILS TIDEHVARF.
IV.
Två år och fyra månader hade fö. flutit se-
dan ofvan citerade händelser. Man vor i slu-
tet af Februari 4792.
Kung Gustaf, hvilken så väl genom sierskan,
mamsell Arfvidsson, som i följd af den all-
männa jäsningen inom vissa kotterier, blifvit
varnad för en stor, öfverhängande fara, var väl
stundom något nedstämd till lynnet, men hans
naturliga sorglöshet och lättsinne tog dock :
nästa ögonblick ut sin rätt, så att han snart
glömde att han vandrade på en vulkan, lång!
ifrån attana, det eruptionen redan inom tre
veckor skulle inträffa.
Emellertid märkte de, som utgjorde hans
närmaste omgifning, att hans lynne icke säl-
lan var retligt; samt vida ojemnare än förr,
ehuru han intet ögooblick upphörde att in-
tresera sig för allt hvad som hittills utgjort
föremål för hans deltagande, samt ännu aldrig
ledsnade vid att sysselsätta sig med operor,
maskerader och slädpartier och andra förlu-
stelsetillställningar med en ifver, som hade de
utgjort en del af statens vwvigtigaste angelägen-
heter.
För lilla Henriette Söderberg, hvilken som
elev vid balletten fortfor att visa de mest lof-
vande an!ag, var han mera fader än konung.
Aldrig bevistade ban någon repetition, utan att
tala med henne; och var det så, att ingen bal-
lett erfordrades till det stycke, som var un-
der öfning, så hade dock Terrade gemenligen
På de samma timmarna öfning med sina ele
ver, nämligen de skickligaste, uti en särskildt
dertill i operahuset upplåten sal, medan pre-
mierdansöserna i en annan sal inöfvade mindre
försigkomne elever; och kungen skulle vara
utmärkt ledsen, eller ock hafva ovanligt brådt,
om han icke, åtminstone för några ögonblick,
tittade in i den förra salen, för att bevittna
) Se A.B. N:is 65—567,