ARFTAGERSKAN. 7) SKIZZ FRÅN GUSTAF ILS TIDEHVARF. IV. Två år och fyra månader hade fö. flutit sedan ofvan citerade händelser. Man vor i slutet af Februari 4792. Kung Gustaf, hvilken så väl genom sierskan, mamsell Arfvidsson, som i följd af den allmänna jäsningen inom vissa kotterier, blifvit varnad för en stor, öfverhängande fara, var väl stundom något nedstämd till lynnet, men hans naturliga sorglöshet och lättsinne tog dock : nästa ögonblick ut sin rätt, så att han snart glömde att han vandrade på en vulkan, lång! ifrån attana, det eruptionen redan inom tre veckor skulle inträffa. Emellertid märkte de, som utgjorde hans närmaste omgifning, att hans lynne icke sällan var retligt; samt vida ojemnare än förr, ehuru han intet ögooblick upphörde att intresera sig för allt hvad som hittills utgjort föremål för hans deltagande, samt ännu aldrig ledsnade vid att sysselsätta sig med operor, maskerader och slädpartier och andra förlustelsetillställningar med en ifver, som hade de utgjort en del af statens vwvigtigaste angelägenheter. För lilla Henriette Söderberg, hvilken som elev vid balletten fortfor att visa de mest lofvande an!ag, var han mera fader än konung. Aldrig bevistade ban någon repetition, utan att tala med henne; och var det så, att ingen ballett erfordrades till det stycke, som var under öfning, så hade dock Terrade gemenligen På de samma timmarna öfning med sina ele ver, nämligen de skickligaste, uti en särskildt dertill i operahuset upplåten sal, medan premierdansöserna i en annan sal inöfvade mindre försigkomne elever; och kungen skulle vara utmärkt ledsen, eller ock hafva ovanligt brådt, om han icke, åtminstone för några ögonblick, tittade in i den förra salen, för att bevittna ) Se A.B. N:is 65—567,