Belgien, Nordamerika, o. s. v., leda till den öfverraskande slutföljden att jernvägarne, såsom tfransportmedel för tunga varor, i många fall erbjudal. lindrigare frakter än kanaler, och till och med i vissa. fall taga företrädet framför flodfarten och kustfarten. i detta hänseende. Såsom följd häraf har man il England förvandlat åtskilliga kanaler till jernvägar,) anlagda på kanalens botten, sedan vattnet blifvit afledt. Band exemplen härpå anföres ett, som är! särdeles ta!ande, nemligen kanalen mellan Birmingham och Liverpool och några dermed sammanhängande sidokanaler. Mr Skeil, en af direktörerna för kanalen mellan Birmingham och Liverpool, mellan Chester och Ellesmere, samt den till Mont-! gomeryshire, gjorde å bolagens vägnar och såsom deras ombud en framställning till 4846 års parlament, hvarvid han förklarade att för en så lång väg vorel jernbanor det förmånligaste och för landets behof! lämpligaste fraktmedlet, samt det som i längden kommer att besegra alla andra; derföre nödgades de förenade kanalbelagen anhålla om parlamentets samptycke att få förvandla sin egendom till jernvä gar,. Parlamentet samtyckte, och de 433 aktierna, hvilka föregående året, i April 1845, hade nedgått till 38 pet, och icke mera förmådde hvarken betala, interessena på skulden, eller bestrida kanalernas underhåll och förvaltningskostnad, stego snart öfver pari, och aktieägarne hafva allt sedan haft 6 pot om året i behållning för sin kanal-jernväg, i stället för den fordna förlusten. Kanalen mellan Themsen och Avon har med förmån förvandlats till jernväg, med en kostnad af 260000 francs för kilometern (270 000 rdr bko för milen); likaså den emellan Themse och Medway, hvilken blef färdig som kanal 4804, med en kostnad af 452000 francs för kilometern, men 4847 förvandlades, inom 11 månader, till jernväg, för ytterligare 290000 francs kilometern. Nyanolagd som jernväg skulle den kostat 800000 francs kilometern. London-Croydon-banan anlades helt och hållet på bottnen af en 4801 gräfd kanal, med en kostnad af 340 000 francs kilometern; sjelfva kanalen hade kostat 4100000 francs kilometern. Teisserence anser samma öde förestå flera kanaler i Frankrike; men som han tycker dem böra förblifva kanaler, föreslår han att jernvägsbolagen måltel. förbjuda: nedsätta sina frakter under nuvarande skeppsfrakter. Ett så våldsamt ingrepp i jernvägsbolagens enskilda äganderätt, till förmån för kanalbolagen, kan sannolikt icke komma i fråga på allvar ! hos lagstiftande maktenl; men blotta tankan på ett! dylikt förslag röjer tillräckligt jernvägarnes öfverlägsenhet som fraktmedel, äfven vid den tyngre varuforslingen. — BRITANNJA METAL). Den under detta engelska namn bekanta legeringen, som kan valsas och: bearbetas likt bleck, användes till allehanda busgs-! råd såväl i England, som Belgien, Rhenländerna,! Schw-iz, m. m. Man finner den ofiast silfverpläte-!. rad genom galvanoplastik, ehuru den sjeit liknar silfver och äfven oförsilfrad motstiår syror ganska vä. Ena tysk kemist, Dr Köller. har nyligen analyserat des, och funnit den bestå af 0,98 proc. koppar, 2.91 zink, 10,39 antimon och 83,72 tean. Maz! kan samman ätta den af 2 vigter koppar, 6 zink, 21 antimon och 475 tenn, i den ordning de här uppräknats, smälta och sammanblandade. Det förstås! att man äfven kan vid sammansättningen tillgodo-: göra filspån af messing, i passande förhållande, när man känner messingens halt af koppar och zink. — SKEPPSFÖRHYDNING AF FOSFORBUNDEN KOP-j PAR. Vid förlidet års naturforskaremöte i Birmingham meddelade marinkaptenen James från Portsmouth några jemförelseförsök mellan åtskilliga skeppsförhydningsplåtar af lika tjocklek. De hade blifvit, mätna och vägda, samt sedan nedsänkta i hafvet ua der en 9 månaders sjöresa. När de derefter upptogos och granskades, befunnos de hafva genom anfrätning lidit följande förluster på hvar qvadrattum: Dockyardkoppar AM 2 3,00 gran l j l AB DAB V MA 233 V Ja 1 1,66 Galvanoplastisk koppar 41,40 Frolic Copper 4,12 Choicest Copper 4,10 Munts Yeliow Metal 0,95 Fosforbunden koppar 0,00 Det sistnämnda slaget hade således icke lidit ett hundradels grans förlust på qvadrattummen. I sammanhang härmed framlade Dr Percy prof och analyser på en fosforbunden koppar, men som äfven höll icke obetydligt med jern. Vid fosforns inblandning i den smälta kopparn! hade den nemligen blifvit smittad med jern, från en jernstång, hvarmed fosforn inrördes. Blandningen var derföre icke jemn: en analys gaf 0,93 proc. fosfor och 1,99 proc. jern, en ennan 247 proc. fosfor och 2,41 proc: jern; men den tycktes i fysiska egenskeper vara lika beskaffad. Den var klingande, lik! arsenikblandad koppar, och så hård, att den kunde; nyttjas till skärande verktyg, men ändå icke spröd, uian smidbar. — EN EUROPEISKA BLAND VILDAR. När en-! gelska krigsskeppet Rattlesnake, under en upptäcktsresa i Australien förlidet år, färdades genom Torres; Strait och ankrade vid Cape York, fick det besök af ett sällskap vilda invånare från grannskapet, men ibland hvilka äfven befanns en ung engelsk qvinna.! Mrs Gillivray. En vid expeditionen anställd naturforskare berättar härom följande: Ombord på Rattlesnake, vid Cape York, denj 16 Okt. 1849, kl. 8 e. m. På eftermiddagen anmältes att en hvit qvinna anländt från kusten och vän-! tade vid skeppets långsida. Om man sagt oss att de svarta invånarne i trakten hade anlagt ett batteri och derifrån ärnade öppna en kanonad emot oss, så skulle det låtit lika så troligt. Emedlertid var det, sannt. Qvinnan talar engelska, uppger sig vara född i Sidney, och enka efter en sjökapten, som strandat i trakten, för 3 eller 4 år sedan. Mot ett ref kros-! sades fartyget; allt gick förloradt och hon var den enda som blef räddad bland hela besättningen. Hon var då nyss gift, och blott 46 år gammal. En af vildarne, som vid stranden böll på att fiska sköldpaddor, samm till skäret der vraket låg, fann henne ännu vid lif, och förde henne med sig i land, samt: derefter i sin kanot till en ö, som efter hennes beskrifaing tycktes oss tillhöra Prinsens af Wales öflock. Hon har vistats der alltsedan bland vildarne, välvilligt bemött af karlarge, men mindre vänligt af qvinnorna. Ibland fick hon följa med vid öboernas resor till Cape York, men man hindrade henne alltid att nalkas något af de många fartyg, som ständigt firdas der förbi. Hon visste att vårt fartyg hade farit genom sundet förlidet år, och när hon för några dagar sedan hörde berätta3 att samma stora kanot med hvita män jemte den lillav hade kommit tillbaka och kastat ankar vid udden, lyckades hon öfvertala sina nya bekanta att låta henne följa med dem dit. Hon bedrog dem dock så vida, som hon låfvade återvända, när hon fätt tala med sina landsmän; ty detta var det vilkor som fordrades för tilllåtelsen, men På intet vis hennes egen mening. När