Det Dybeckska målet. Bland de rattegårgsmål, som på de sednare åren varit föremål för vidlyftiga behandlingar genom instanserna, torde få vara af så stort intresse i mer än ett afseende som den sak, hvilken vi betecknat med ofvanstående öfverskrift: Redan den blotta omständigheten, att tvisten handlar om ett påstående att frånvinna den svarande parten en egendom af nära en balf million rdr riksgälds, gör denna process i materielt afseende till troligen den mest betydande, som för närvarande är anhängig vid svensk domstol. Härtill kommer ännu, alt tvistens utgång hufvudsakligen lärer hvila på det grannlaga bedömandet af det påståendet, att den person, hvars presumerade egendom utgör föremålet för kärandernas anspråk, men som emot ett-lifstidsvederlag öfverlåtit densamma åt sin broder, vid tillfället då denna öfverlåtelse skett, varit svagsint, och på pröfningen af den derom erbjudna bevisning. Redaktionen har af kärande parternas ombud, hr kansliledamoten R. T. Cederschiöld, blifvit anmodad att lemna rum för skriftvexlingen i detta mål i högsta instansen, dit det nu kommit, och tror jemväl att den skall med intresse följas af allmänheten. Den skrift, som följer här nedan, innefattar sökandernas deduktion; det faller af sig sjelf, att vi jemväl sedermera skola meddela hvad svarande parterna komma att anföra. Stormäktigste Ållernådigste Konung! Att ega sundt förnuft har säkerligen i alla ider ansetts vara det första nödvändiga vilkoret för att kunna med laga verkan köpekontrakt afsluta. Att af en veterligen fånig person tillbandla sig allt hvad denne eger i både löst och fast emot en köpeskilling, som motsvarar endast en ringa del af den köpta egendomens värde, har säkerligen äfven i alla tider betraktats såsom en bedräglig handling, förtjent lika mycket af hvarje rättänkandes förakt, som af hvarje samvetsgrann domares ogillande. Ait ett så beskaffadt köpekontrakt aldrig af lagen kan godkännas, så vida icke den, som af köpet vill draga fördelen, med fullgiltiga bevis lagligen styrker att fånen fullkomligen återfått silt förnufts ätta bruk på den dagen då köpet afslutades, och att han således då egt förmågan att kunna rätt inse och bedöma betydelsen och följderna af sin handling; det har säkerligen allt hittills anselts vara solklart. Om nu dessa af mig i underdånighet framställda satser, som jag vågar hoppas, ega sin obestridliga r.ktighet, så skall Eders Kgl. M:t säkerligen icke utan förvåning erfara, att tvenne af nu mera aflidne grosshandlaren Christian Dybeck den 5 Juni 1830 upprättade köpeafhandlingar, på grund hvaraf han och dess arfvingar, fru Lovisa Aspelin och hennes barn, satt sig i besittning af all den förstnämndes fånige broder, sockerbruksidkaren Erik Dybeck tillvörig både fast och lös egendom, i värde uppgående till mer än 300,000 rdr bko, blifvit af Eders Kgl. M:ts och rikets Svea hofrätt, medelst dess den 10 nästlidne December gifne dom till efterrättelse godkände, oaktadt å kärande sidan lagligen styrkt är, ej allenast att Erik Dybeck nnder en lång tid före den 5 Juni 1830 varit fånig och att detta hans fånighetstillstånd varit kändt för Christian Dybeck, som af sådan anledning redan år 1829 hade skiljt