Det Dybeckska målet.
Bland de rattegårgsmål, som på de sednare
åren varit föremål för vidlyftiga behandlingar
genom instanserna, torde få vara af så stort
intresse i mer än ett afseende som den sak,
hvilken vi betecknat med ofvanstående öfver-
skrift: Redan den blotta omständigheten, att
tvisten handlar om ett påstående att frånvinna
den svarande parten en egendom af nära en
balf million rdr riksgälds, gör denna process i
materielt afseende till troligen den mest bety-
dande, som för närvarande är anhängig vid
svensk domstol. Härtill kommer ännu, alt
tvistens utgång hufvudsakligen lärer hvila på
det grannlaga bedömandet af det påståendet,
att den person, hvars presumerade egendom
utgör föremålet för kärandernas anspråk, men
som emot ett-lifstidsvederlag öfverlåtit den-
samma åt sin broder, vid tillfället då denna
öfverlåtelse skett, varit svagsint, och på pröf-
ningen af den derom erbjudna bevisning.
Redaktionen har af kärande parternas om-
bud, hr kansliledamoten R. T. Cederschiöld,
blifvit anmodad att lemna rum för skriftvex-
lingen i detta mål i högsta instansen, dit det
nu kommit, och tror jemväl att den skall med
intresse följas af allmänheten. Den skrift, som
följer här nedan, innefattar sökandernas deduk-
tion; det faller af sig sjelf, att vi jemväl se-
dermera skola meddela hvad svarande parterna
komma att anföra.
Stormäktigste Ållernådigste Konung!
Att ega sundt förnuft har säkerligen i alla
ider ansetts vara det första nödvändiga vilko-
ret för att kunna med laga verkan köpekon-
trakt afsluta.
Att af en veterligen fånig person tillbandla
sig allt hvad denne eger i både löst och fast
emot en köpeskilling, som motsvarar endast en
ringa del af den köpta egendomens värde, har
säkerligen äfven i alla tider betraktats såsom
en bedräglig handling, förtjent lika mycket af
hvarje rättänkandes förakt, som af hvarje sam-
vetsgrann domares ogillande.
Ait ett så beskaffadt köpekontrakt aldrig af
lagen kan godkännas, så vida icke den, som af
köpet vill draga fördelen, med fullgiltiga bevis
lagligen styrker att fånen fullkomligen återfått
silt förnufts ätta bruk på den dagen då köpet
afslutades, och att han således då egt förmå-
gan att kunna rätt inse och bedöma betydel-
sen och följderna af sin handling; det har sä-
kerligen allt hittills anselts vara solklart.
Om nu dessa af mig i underdånighet fram-
ställda satser, som jag vågar hoppas, ega sin
obestridliga r.ktighet, så skall Eders Kgl. M:t
säkerligen icke utan förvåning erfara, att tvenne
af nu mera aflidne grosshandlaren Christian Dy-
beck den 5 Juni 1830 upprättade köpeafhand-
lingar, på grund hvaraf han och dess arfvin-
gar, fru Lovisa Aspelin och hennes barn, satt
sig i besittning af all den förstnämndes fånige
broder, sockerbruksidkaren Erik Dybeck till-
vörig både fast och lös egendom, i värde upp-
gående till mer än 300,000 rdr bko, blifvit af
Eders Kgl. M:ts och rikets Svea hofrätt, me-
delst dess den 10 nästlidne December gifne
dom till efterrättelse godkände, oaktadt å kä-
rande sidan lagligen styrkt är, ej allenast att
Erik Dybeck nnder en lång tid före den 5 Juni
1830 varit fånig och att detta hans fånighets-
tillstånd varit kändt för Christian Dybeck, som
af sådan anledning redan år 1829 hade skiljt