så ömtåliga, och att, i händelse någon af dem då-
nade, man blott behöfde tillkalla honom, sä skulle
han nog kurera dem. Andtligen slog befrielsetim-
man, sällskapet samlade sitt mod för att bege sig
hem, och det säges att en och annan af balens bjel-
tar slöt sina bragder på aftonen med ytterligare in-
sulter mot den qvinliga betjening, som afhemtade
och åtföljde damerna.n
Man torde väl få närmare besked härom i
Upsalatidningarne.
— Bore innehöll i går en fortsättning a!
recensionen öfver den nya författningen om
ångfartygen. Denna fortsättning är, såsom man
säger, verkligen mördande och visar att för-
fattningens efterlefnad i flere fall är nästan
omöj!ig. Granskningen slutar med uttryckande
af den önskan, att författningen måte under
kastas en omarbetning; en önskan, som synes
af sakens behof på det högsta påkallad.
— Tiden har uti par numror hållit ett sam-
språk med Aftonposten i afseende på repre:
sentationsfrågan, och dervid pligtskyldigast ånyc
upprepat. sin gamla sats att reger ngarna icke
böra gifva det minsta efter å demokratiens
fordringar, emedan man af de sota två årens
händelser väl sett hvarthän si imt leder, 0. s.
v. Vi finna helt naturligt ch hörande till
rollen att detta språk föres af en ultrakonser-
vativ; men om det icke endast vore fråga. om
taktik, utan äfven att göra något afseende på
faktiska förhållanden, så skulle vi fråga om Tidens
författare kan vara nog förstockad för att ej
inse och medgifva, att om kung Eudvig Filip
och hr Guizot åren 48435 och 14846 hade haft
den enkla klokheten, att gå det iberala par-
tiet till mötes i afseende på den ganska obe-
tydliga fordran som då gjordes på valrättens
utvidgning (genom förslaget om de s. k. in-
compa ibiiites eller vissa embetmäns uteslu-
tande från representationen) så hade visserligen
monarkien icke blifvit öfverändakastad år 1848.
Af 100 män med sundt och oförvilladt för-
stånd äro 99 ense härom.
Härafl följer visserligen icke att reformen för
alltid hade kommit att stadna. på den punkten
der den kommit genom nämnda förslag, eme-
dan största delen af nationen ändock hade va-
rit utesluten från valrätten. Men det anförda
är i allt fall nog för att fullständigt visa halt-
lösheten af Tidens påstående.
Det måste väl för öfrigt anmärkas, att det
icke kan vara önskvärdt, att ett samhälle nå-
gonsin blir rent af stillastående i sin politiska
utbildning. Men hade Ludvig Filip och hans
ministrar gjort en klok eftergift åt hvad folk-
partiet vid: den tiden fordrade, så bade sinnes-
stämningen för en tid lugnat sig; ett starkare
motstånd hade varit att tillgå af personer, som
stodo närmare folket, emot öfverdrifna for-
dringar, och man hade under tiden haft ett
tillräckligt rådrum att på diskussionens väg
sofra den mängd nya ider och hugskott an-
gående den sociala organisationen, hvilka der-
emot nu just i följd af det envisa, men genom
en tillfällighet af folkmassorna öfverväldigade
motståndet, alla på en gång i sitt embryotiska
skick fingo luft och, förut föga kända af den
stora mängden, utbredde sig bland densamma
atan att förut hafva kunnat riktigt skärskådas
med det sunda förnuftet, för att kunna derifrån
skilja. det utopiska och overkställbara deri
från de delar, hvilka det kan tillhöra civilisa-
lionen oci. framtiden att upptaga och tillegna
ig.
m—L ÄV