så ömtåliga, och att, i händelse någon af dem dånade, man blott behöfde tillkalla honom, sä skulle han nog kurera dem. Andtligen slog befrielsetimman, sällskapet samlade sitt mod för att bege sig hem, och det säges att en och annan af balens bjeltar slöt sina bragder på aftonen med ytterligare insulter mot den qvinliga betjening, som afhemtade och åtföljde damerna.n Man torde väl få närmare besked härom i Upsalatidningarne. — Bore innehöll i går en fortsättning a! recensionen öfver den nya författningen om ångfartygen. Denna fortsättning är, såsom man säger, verkligen mördande och visar att författningens efterlefnad i flere fall är nästan omöj!ig. Granskningen slutar med uttryckande af den önskan, att författningen måte under kastas en omarbetning; en önskan, som synes af sakens behof på det högsta påkallad. — Tiden har uti par numror hållit ett samspråk med Aftonposten i afseende på repre: sentationsfrågan, och dervid pligtskyldigast ånyc upprepat. sin gamla sats att reger ngarna icke böra gifva det minsta efter å demokratiens fordringar, emedan man af de sota två årens händelser väl sett hvarthän si imt leder, 0. s. v. Vi finna helt naturligt ch hörande till rollen att detta språk föres af en ultrakonservativ; men om det icke endast vore fråga. om taktik, utan äfven att göra något afseende på faktiska förhållanden, så skulle vi fråga om Tidens författare kan vara nog förstockad för att ej inse och medgifva, att om kung Eudvig Filip och hr Guizot åren 48435 och 14846 hade haft den enkla klokheten, att gå det iberala partiet till mötes i afseende på den ganska obetydliga fordran som då gjordes på valrättens utvidgning (genom förslaget om de s. k. incompa ibiiites eller vissa embetmäns uteslutande från representationen) så hade visserligen monarkien icke blifvit öfverändakastad år 1848. Af 100 män med sundt och oförvilladt förstånd äro 99 ense härom. Härafl följer visserligen icke att reformen för alltid hade kommit att stadna. på den punkten der den kommit genom nämnda förslag, emedan största delen af nationen ändock hade varit utesluten från valrätten. Men det anförda är i allt fall nog för att fullständigt visa haltlösheten af Tidens påstående. Det måste väl för öfrigt anmärkas, att det icke kan vara önskvärdt, att ett samhälle någonsin blir rent af stillastående i sin politiska utbildning. Men hade Ludvig Filip och hans ministrar gjort en klok eftergift åt hvad folkpartiet vid: den tiden fordrade, så bade sinnesstämningen för en tid lugnat sig; ett starkare motstånd hade varit att tillgå af personer, som stodo närmare folket, emot öfverdrifna fordringar, och man hade under tiden haft ett tillräckligt rådrum att på diskussionens väg sofra den mängd nya ider och hugskott angående den sociala organisationen, hvilka deremot nu just i följd af det envisa, men genom en tillfällighet af folkmassorna öfverväldigade motståndet, alla på en gång i sitt embryotiska skick fingo luft och, förut föga kända af den stora mängden, utbredde sig bland densamma atan att förut hafva kunnat riktigt skärskådas med det sunda förnuftet, för att kunna derifrån skilja. det utopiska och overkställbara deri från de delar, hvilka det kan tillhöra civilisalionen oci. framtiden att upptaga och tillegna ig. m—L ÄV