des alla sifferförhållanden äro kända. REVY AF TIDNINGARNE, Morgonbladet söker i dag att förtjena sina sporrar genom att i en jemmerfull avtikel sjunga Konung Oscars beröm och taga hans regerings parti emot den nyligen i Aftonbladet förekommande artikeln: Hvad har svenska folket att hoppas af året 1850? Vi undra om icke den hyllning, konungen vid detta tillfälle erhåller af Morgonbladet, särdeles träffande återkallar i minnet den bekanta versen i fabeln: Men vid bifallet af svinet hvem kan undra om det (modet) föll.n Att börja med förklaras Aftonbladets artikel ytlig i sak, djup i nedrig beräkning. Derefter tager Morgonbladet sig friheten att uppträda såsom ingenting mindre än ett slags fullmäktig för konungen, och att förklara hvad som utgjort egentliga ögnamärket för hans politik. Han ansåg, heter det, sin konungsliga kallelse vara att försonande framträda mellan förpbittrade partier,. Otacksamma roll om det så var — och hvilken sällan lyckas! Härefter frambåller Morgonbladet det liberala regeringssystem som framlyser i — fattigvårdsförordningen, försvarslöshetens inskränkande, fabriksoch handelsordningen, bifallet till den lika arfsrätten med flere åtgärder — och derpå utropar det: Huru förhöll sig deremot den radikala oppositionen? Har den någonsin uppriktigt hållit Konungen räkning för dessa förbättringar? o. s. Vv. Ja, det har den verkligen. Oaktadt alla de här uppräknade reformerna voro af yttersta behof påkallade och hade varit yrkade, flera deribland under en hel mansålder och under alla riksdagar, samt otvifvelaktigt hade varit långt förut införda om det blott berott på pluraliteten äfven af våra illa sammansatta ständer; ehuru regeringens tillgörande således egentligen icke behöfde innefatta annat än eftergift åt hvad I den stora majoriteten länge önskat och yrkat; samt hvad som egentligen tillhörde regeringens egen lagstiftning, t. ex. reglementeringar, hvarigenom inskränkningar i handels och handtverks utöfvande ännu bibehållits, med skäl kunna anses förminska värdet af den byllning, som denna författning eljest hemburit åt frihetens grundsats, oaktadt slutligen samtliga ifrågavarande reformer icke innefatta annat än hvad som redan långt för detta och till vida högre grad funnits både i enväldiga stater såsom Preussen (och till större delen Österrike) och i ari-:; stokratiska stater, såsom England, med undantag likväl för det sistnämnde af arfslagen: oaktadt allt detta, säga vi, är det väl bekant, att de liberala tidningarna ganska myc-: ket prisat konung Oscar för hvad hans regering i förenämnda bänseenden vidtagit, emedan det verkligen förtjente att äras. Hvad; ännu mera är, och som Morgonbladet icke kommit ihåg att framhålla, Aftonbladet, som nu får sig tillvitadt nedriga afsigter, har vid mångfaldiga tillfällen af egen drift hemburit erkänsla åt konung Oscar för den upplysta och menniskovänliga anda, som framträder i det talangfullt skrifna arbetet: Om straff och straff-anstalter, samt för den reform i fängelseväsendet, hvartill Hans Maj:t person-j ligen härigenom gifvit den mäktigaste impul-. sen. i Men allt detta kan, såsom nyss blifvit förklaradt, ganska väl stå tillsammans med ett system af motstånd mot de politiska reformerna och mot ett sådant framskridande i allmänhet, som kan småningom och på fredlig väg emancipera samhället ifrån statens förmynderskap öfver de minsta detaljer, eller ifrån klassernas och korporationernas aldrig mättade, alltid efter nya inkräktningar lystna öfvermakt. Om nu emellertid sådana reformer äro så allmänt erkända och af det allmänna tänkesättet så högt påkallade, att fordringarne derpå mer än en gång genljudat genom hela landet ; om det är solklart att de icke låta sig afvisas; om de mest upplyste och bildade, nemligen de som ej äro bundne af det omedelbara personliga intresset eller en invuxen klassfördom, erkänna och inse att alla Jappningsförsök, som icke lägga reformerna på en sådan demokratisk grund, hvilken kan föra folket sjelft ur dess närvarande omyndighetstillstånd och yiterliga beroende af de byråkratiska elementerna eller af allenastyrandet, aldrig komma att tillfredsställa Jandet; om allmänheten med bekymmer tycker sig varseblifva, att en konung, som genom sin personliga upplysning och sitt hjerta så väl borde kunna blifva en reformator uti ett samhälle, hvars lagar och inrättningar genom särdeles märk värdigt förenade tillfälligheter sedan hundra år tillbaka äro i många de vigtigaste delar lika många år efter andra länders, icke har vid sin sida någon enda person som man egentligen kan kalla en stor karakter; om -Majestätet således icke snart sagdt någonsin är i tillfälle att få höra ett fullt, varmt och med uppriktig tillgifvenhet på en gång för konungen och fäderneslandet uttaladt ord från mun till mun för majoritetens ssk och till försvar för den så flitigt vanstillda och förtalade damalkratian man deremot att oenrälk cådant