verk utfärdade särskilda instruktioner uttryckt. Genom denna brist kan derföre lätt hända, att de tvenne, af hvarandra alldeles oberoende, styrelserna kunna, under olika uppfattning af sina, till oändlighet i detaljer utsträckta, instruktioner och under möjligen olika individuella åsigter i fråga om särskilda, på rikets finansiella ställning verkande, förhållanden, vidtaga ej allenast stridiga, utan äfven någon gång hvarandra motverkande, åtgärder. Ett nytt bevis härpå hafva revisorerne haft vid granskningen af bankooch riksgäldsfullmäktiges protokoller under dessa båda åren, i det de nemligen erfarit, att, på samma gång de förre inskränkt en lånerörelse, i ändamål att ej vidare öka den utelö pande sedelstocken, hafva riksgäldskontorets fulimäk tige, med stöd af sin instruktion och till följd af Kongl. Maj:ts i detta afseende gjorda nådiga framställning, beslutat att tillhandahålla allmänna rörelsen en disponibel andel af riksgäldskontorets kontanta behållning, till beloppet öfverstizande den summa, som bankofullmäktige velat samma rörelse betaga; hvilken från riksgäldskontorets sida vidtagna åtgärd nödvändigt skulle motverka det med den förra af bankofullmäktige afsedda ändamål. Då ett dylikt förhållande kan ega rum, synes något felaktigt ligga deri, att ej den ringaste beröring med hvarannan är styrelserna af dessa bäda verk anbefalld, genom hvars iakttagande en sådan oegentlighet kunde förekommas och en större enhet i åtgärder vinnas. Revisorerne anse sig böra fåsta Rikets Ständers uppmärksamhet härå, i ändamål att söka bereda möjlig rättelse.n Å det vid 1848 års riksdag enligt 63 S Regeringsformen af Rikets Ständer anvisade kreditivet (det så kallade mindre kreditivet å en million) för riket: försvar och andra högst vigtiga och dngelägna ändamål har K. M. enligt K. Br. den 10 November 1848 uttagit 150,000 rår till karantänsutgifter Såsom någonting ovanligt anse vi oss böra an. märka, att berrar revisorer afslutat sin berättelse -med följande reservation: För alla i denna berättelse förekommande siffer uppgifter ansvarar den sekreterare, som under gransk: ningen af riksgäldskontorets förvaltning och räken skaper varit hos revisorerna anställd. Denna utväg, att kasta ansvaret för siffrorna, fråga om ett statens räkenskapsverk, på en enda per son, måste förefalla lika vådlig för Rikets Ständer: säkerhet om verkets tillstånd, som den hittills, enlig hvad vi kunna erinra oss, är ovanlig; då eljest stats revisorerna noggrant granskat och sjelfva ansett sig svara för sifferuppgifterna; hvilket ock synes dem åligga, då grundlagen uttryckligen förutsätter att de är afslutade räkenskoper som granskas, och såle des alla sifferförhållanden äro kända. —— ARR RER