som lagen utstakat åt andre. Men allt detta,
sammanlagdt, är så helt och hållet handladt i
den: jesnitiska .medeltidsprelaturens anda, att hr
F. säkert behöfver utsända ett nytt Herdabref
eller åtminstone ett supplement till det förra,
för att med sin kända klarhet ådagalägga, hu-
ruledes hans begäran alldeles icke är katholskb,
utan helt konseqvent protestantisk,. Westerås
stifts presterskap och lärarestat, som lefva i
förhoppning om ett för . skolbyggnadsfonden
önskvärdt och behöfligt tillskott, men nu finna
sin nye biskop genast vid sjelfva ankomsthels
ningen utsträcka venstra handen efter denna
siiftets lagliga egendom, i samma ögonblick
som han med den högra primsignar brödernan,
böra till sin upplysning i denna sak med viss-
het hafva att förvänta från hans mun (hvilket
kroppsparti icke kan vara overksamt midt e-
mellan de begge opererande händerna) en före-
läsning i ämnet, en exegetisk utläggning, stödd
på citater ur epistlarne, hvari hr F. lika he
ligt som Järdt docerar och visar, att just på
detta sätt bör en konseqvent protestantiska
biskop handla. Med hr F:s akademiska kun-
skaper måste det icke blifva honom svårt, att
utfiona ett godt citat för det ändamål han be-
höfver. I beskrifningen på hurudan en biskop
skall vara, heter det på ett behant ställe, att
han, utom andra goda egenskaper, måste hafva
den att vara gästgifvare Men hr F., som i
sitt herdabref visat sig fal!en att återgå till
episkopatets ursprungliga betydelsep, villtroli-
gen göra detsamma i och för gästgifveriet; han
ämnar således icke uppträda som gästgilfvare i
modern mening e!ler nutidens stil, hvilket vore
oheligt. Han tager saken fullkomligen grund-
ligt. Hvad är då en gästgifvare? En, som gifver
något åt en gäst. Hvilken är gäst i Westerås
stift? Den nye biskopen, som är i antågande
dit. Då alltså för närvarande ingen egentligare
och förnämligare gäst der finnes att tillgå, kan
ock ingenting ur sjelfva det ursprungliga och
konseqvent uppflattade. gästgifveriets grund-
satser vara lämpligare, än att gifva honom allt
hvad man bäst kan påhitta, och till en bör-
Jan den lilla presenten från skolbyggnadsfon-
den af 20,000 rdr rgsm. Hr F. vill således
gifva detta åt hr F., för att uppfylla en före-
skrift, hvilken såsom epistolarbud naturligtvis
står öfver svensk lag.
Ett af de skäl, som hr F. i sin ansökan hos
regeringen lärer åberopa, är ett i Kongl. Circ. a
d. 20 Aug. 1841 mom. 9 befintligt stadgande, som
för elementarskolelärare gör en exception från
skolordningens ofvan anförde lagrum. Hr F. me-
nar, att då biskopen såsom eforus är chef för
elementarläroverket i stiftet, bör också han
tillhöra dess kategori, och få njuta samma
exception till godo. Han antager i hast en
sådan ringhet, att han kläder sig i en simpel
skolelärares skepnad, när det gäller att bekom-
ma dennes fördelar. Det kan visst vara vac-
kert af hr F. att göra sig så gemen; i synner-
het om han med detsamma ville ihågkomma
något annat, som äfven tillhör elementarläro-
verksmaterien, nemligen dess angelägna reor-
ganisation och förening med gymnasium, på
sätt regeringen vill. Härtill har dock hr F.
visat ingen håg.
Vill man upptaga frågan allvarsamt och ju-
ridiskt, så blir lätt begripligt, att om bisko-
pen såsom eforus är chef för skolan, så är han
i ännu vidsträcktare mening chef för hela den
öfriga ecklesiastikstaten i stiftet. Han måste
således till lika grad (om ej mera) participera
i:den sednares alla lagförhållanden, som i den
förres. När nu för hela den stora och egent-
liga ecklesiastikstaten (dit otvifvelaktigt bisko-
pen, minst att tala, lika mycket måste räknas
som till elementarskolverket) stadgandet i Sk.
O. 2 sekt. 3 kap. 181 mom. utan undantag gäl-
ler; så måste föreskrifterna i detta lagrum
hafva sin tillämplighet på biskopsembetet äf-
ven så väl som på andra ecklesiastiktjenster.
Anmärker man, att den sedermera uppkomna
exceptionen för skollärare också bör betyda
något för biskopen, så blefve endast följden, att
tvenne sinsemellan stridiga och hvarann upp-
häfvande lagrum vid biskopsledigheter af nåd-
årsfri natur då skulle sättas i verksamhet;
hvilket, enär det icke låter sig göra, hänvisar
frågan till hvad praxis hittills i saken följt.
Och denna har, såsom vi redan nämnt, förkla-
rat sig för att icke anse biskopen som ele-
mentarskolelärare, utan tillämpat stadgandet i
1820 års Skolordning om ecklesiastiktjenste
män i allmänhet; i enlighet hvarmed Westerås
stifts skolbyggnadsfond bör oqvaldt bekomma
första årets intrader af biskopsembetet efter
hr Nihaliune