är säkert, ty det dröjde två månader innan de fingo fatt honom igen långt nedåt landet. Än den andra karlen då, som hjelpte Erik; såg ingen till honom ? För böfveln, ä ni så dumma så ni inte begriper att det var den gula grefven som förvandlade sig till en hund och blef skjuten, för att narra vakten medan Erik simmade undan.n Hm! Det var ett satans narril invände alla misstänksamt. Den gula grefven skulle då nu vara död? Nej fan! det är två år sen det der skedde och i somras fanns det dem på Kastenhof, som sett honomp, sade Nilsson fundersamt, liksom sjelf begrundande det motsägande i sin historia. Nå hur ser han ut då?y Hur han ser ut? Än så och än så. Ibland är han som ett litet barn, ibland en gammal gubbe; somliga påstå till och med att det är en qvinna, och andra att det är en ung vacker berre, men alla hålla ihop om att han ständigt är brandgul som en apelsin i synen., Herre, säger du, utropade krögerskan storskrattande, skulle han vara herre, när han håller ibop med sådana trashankar, som du och Nilson! Den ena korpen hugger inte ut ögat på den andre; om han vore herre, så försvarade han er icke just emot .. Håll mun på er, och vänta tills jag talat! u afbröt den förargade Nilson. Jag söger ICke att ban är herre, men om han inte vore det, hvariör skulle han då kallas grefve? Ja, det är sannt,, instämde alla de andra, som beundrade Nilsons logik och ansågo detta inkast slående. Han är bvarken någon grefve, något barn, någon gubbe, någon qvinna eller något af allt brad Nilson uppråknats, sade lotsen, som tyst och med en illparig uppmärksamhet gifvit akt på de andra, och nu, med en vigtig och hermlighetsfuli min, mot stöfvelklacken knack:de askan ur pipen, drog fram under tröjan en liig, som hängde på en rem i knappbåle en stor fällknif, och reäde sig! iv! ett stopra på nylt. I en