är säkert, ty det dröjde två månader innan de
fingo fatt honom igen långt nedåt landet.
Än den andra karlen då, som hjelpte Erik;
såg ingen till honom ?
För böfveln, ä ni så dumma så ni inte
begriper att det var den gula grefven som
förvandlade sig till en hund och blef skjuten,
för att narra vakten medan Erik simmade un-
dan.n
Hm! Det var ett satans narril invände alla
misstänksamt. Den gula grefven skulle då nu
vara död?
Nej fan! det är två år sen det der skedde
och i somras fanns det dem på Kastenhof, som
sett honomp, sade Nilsson fundersamt, liksom
sjelf begrundande det motsägande i sin historia.
Nå hur ser han ut då?y
Hur han ser ut? Än så och än så. Ibland
är han som ett litet barn, ibland en gammal
gubbe; somliga påstå till och med att det är
en qvinna, och andra att det är en ung vacker
berre, men alla hålla ihop om att han ständigt
är brandgul som en apelsin i synen.,
Herre, säger du, utropade krögerskan stor-
skrattande, skulle han vara herre, när han
håller ibop med sådana trashankar, som du
och Nilson! Den ena korpen hugger inte ut
ögat på den andre; om han vore herre, så för-
svarade han er icke just emot ..
Håll mun på er, och vänta tills jag talat!
u afbröt den förargade Nilson. Jag söger
ICke att ban är herre, men om han inte vore
det, hvariör skulle han då kallas grefve?
Ja, det är sannt,, instämde alla de andra,
som beundrade Nilsons logik och ansågo detta
inkast slående.
Han är bvarken någon grefve, något barn,
någon gubbe, någon qvinna eller något af allt
brad Nilson uppråknats, sade lotsen, som tyst
och med en illparig uppmärksamhet gifvit akt
på de andra, och nu, med en vigtig och herm-
lighetsfuli min, mot stöfvelklacken knack:de
askan ur pipen, drog fram under tröjan en li-
ig, som hängde på en rem i knapp-
båle en stor fällknif, och reäde sig!
iv! ett stopra på nylt. I
en