Teater.
Vid genomögnandet af hvad i gårdagens
Aftonblad förekommer angående de sednaste
representationerna å kungliga teatern af Stu-
gan vid Ugglesjön finne vi oss hafva dervid
något öfverskridit egentliga afsigten med nämnde
notis, som var att omtala de förändringar,
hvilka egt rum i några af rollernas fördelning,
och till en viss grad inlåtit oss i ett allmänt
bedömande af pjesens utförande. Af denna
anledning skulle det vara en orättvisa att ej
för fullständigbetens skull jemväl omnämna fru
Bergmansson, som utför Leonas roll. Uti
hela den del af denna roll, der man ser den
fina, förslagna och stolta kokett2n, är fru Berg-
mansson verkligen utmärkt och försvarar sin
plats inför den strängaste kritik, hvarvid hon
äfven drager fördel af en särdeles smakfull
toalett. I de mera dramatiska scenerna i slu-
tet är hon kanske något svagare, men spelar
likväl äfven här med natur och sanning. Of-
verhufvud synes det oss, att direktionen dra-
ger långt mindre parti än den ofta kunde af
denna unga artists vackra talang.
Det till i går tillämnade uppförandet af Leo-
nora (La Favorite) blef instäldt i anseende till
någons af de spelande opasslighet.
Efter Leonora lärer före påsk komma att
gifvas Robert af Normandie såsom benefice åt
hr Strandberg.
Efter påskhelgen skola operan Sirenen och
Svarta Dominon, båda med musik af Auber,
vara påtänkta till upptagande.
På talscenen instuderas en öfversättning af
madame Birch-Pfeiffers historiska dram Maza-
rin, dervid vi hört sägas att Anna af Österrike
skall spelas alternerande af fruarna Westerdahl
och Almlöf, samt en annan hufvudroll, en ung
flickas, likaledes vexelvis af fru Bergmansson
och mamsell Jacobsson, och titelrollen af hr
Dahlqvist.
I förbigående kunne vi ej underlåta att vörd-
samt uttrycka den tanken, att den nu nämnda
methoden att låta flera af teaterns hufvud-su-
jetter afvexlande utföra samma roll är en upp-
finning, som i längden icke leder till teater-
kassans fromma. Det kan väl vara, att den
täflan, som dervid uppstår, verkar till ett lifli-
gare bemödande hos artisterna än hoppet om
publikens bifall ensamt kunde lemna; men å
andra sidan är det klart, att om rollen ifrån
början lemnas åt den, som bäst passar för den-
samma, så skall utförandet alltid vinna på den
säkerhet, som upprepade representationer deraf
gifva en och samma person. Det är deremot
sjelfklart, att när två skola instudera samma
roll, så tager detta bort för den ena en tid
och ett arbete, som i annat fall kunde använ-
das på någonting nytt, och förlusten häraf är
ögonskenlig. Vi undra mycket, om icke en
viss liten tendens till inbördes jalusi och esprit
mutin inom den annars så aktningsvärda ar-
tistpersonalen, och måhända en liten brist på
kurasje hos direktionen att hålla en behörig
disciplin vid makt, kan vara den egentliga ro-
ten och upphofvet till denna nu på någon tid
införda method, som, enligt vår tanka, ej bör
blifva till en vana, om den än någongång kan
ega ett intresse för teatervännerna att välja
hvilkendera af scenens älskvärda damer han
helst vill se i en viss roll.
Samtidigt med Mazarin lärer instuderas en
enaktspjes kallad En Fredag, deri hr Jolin er-
håller hufvudrollen, och följer derefter en
femaktsdram af Alexandre Dumas, i original
kallad Le Comte Herrman.