lyckan eller en falsk tärning förskaffat honom
fint kläde för sin garderob och godt bränvin
för sin strupe, skulle han hafva gönit repet
tills endera af dessa saker åter fattats honom
— en brist, som han skulle ansett som den
största olycka. -
Jag lofvade min hustru att j.:g skulle lemna
flickan till er. Om ni vill taga henne, skall
jag fara till: södern och aldrig mer visa mig här.,
,Hvad i all verlden skall. jag göra med batn-
ungen? Min gamla blinda tant kan ej se or
sig sjelf och mig — huru skali hon då kunna
taga vård om någon annan? Men det är en
utväg att blifva af med dig. Huru ser flic-
kan ul?p
Fadrea var åter svarslös.
O, du vet icke — hurudan färg har Ken-
nys häst, Eclipse? Huru hög är ban och huru
gammal? Huru långt kan han springa på tio
minuter och tret io sekunder ?
Ea gång för alla — vill ni taga flickan?
side mannen, hvars själ genom utsvälningar
och -sysslolöshet blifvit försänkt i en känslo-
löshet, sam liknade tålamod - Hon måste in-
Jemnas på fattighuset om ni ej vill det, och ert
blod rinner likväl i hennes ådror. Hon är er
mormors barnbarns barn., ;
,Jag önskade att du vore den enda af vårt
blod som skulle dö på fattighuset; men jag sä-
ger ännu en gång — hvad skall jag göra med
barnet? Jag kan endast taga henne till tje-
narinna.
Gör en staf af ert eget blod om ni vill,
svarade fadren, hvars stumma känstolöshet ändt-
ligen något stördes. Det är bättre att bon
tjemar er än djefvulen. Hon är ett godt, !y-
digt barn) ;
O, det du vet då ändtligen, gör du? Tvit
velsutan har du reda på det. Ser du, Ned
Evans, jag bar ingenting att tacka dig för. Jag
har förtjenat hvar dollar, under det du för-
slösat en förmögenhet, två gånger så stor som
min, af ditt eget arf och äfven din hustrus,
noder det du druckit som en svamp, spelat
och slagit dig tillsammans med alla hästbytare
och skojare i Förenta Staterna, tum för tum