att ett såant huserande kunde räcka länge,
och ati oj bågen spännes så, att den brister å
någondera sidan? Den som vill synas föra hof-
så dock hellre offentligen visa hvad
nser vara den rådande hos sina pa:
en den som har sin publik bland
den min bildade klassen, borde väl något
tänka på nödvändigheten att icke göra publi-
citeten endast till ett fält för passionerna.
— Vi lofvade härom dagen att närmare upp-
taga några anmärkningar, som tidningen Re-
form framkastat angående de politiska och
ekonomiska reformernas otillräcklighet att till-
fredsställa arbetsklassens billiga fordringar på
en förbättrad belägenhet och att i sammanhang
dermed söka visa, huru den skola, som man
troner; m
mera specielt benämner sociahsternas, ta-
ger felt om sitt mäl, i det den dels gör sig
upp idcer som, åtminstone till en stor del,
strida mot sjelfva naturlagarna för arbetets,
kapitalets och produktionens förhållande till
hvarandra, dels också aflägsnar de fördelar som
verkligen skulle kunna vinnas derigenom, att
den utgår ifrån det antagandet, att arbetet och
kapitalet nödvändigt stå i ett fiendtligt förhål-
lande till hvarandra när de finnas på olika
händer, satot i och med detsamma föreställer
sig den arbetande klassen och den borgerliga
klassen såsom tvenne klasser med till sin natur
intressen.
såsom man väl vet, ett ämne, som
; länder redan blifvit afhandiadt i vo-
lymer, och således icke kan uttömmas genom en
ikel; men vi kunne likväl alitid upp-
besvara de inkast, hvilka Reform
framstä!!t vid ett föregående yttrande i Afton
bladet i afseende på de förstnämnde refor-
merna.
Den enda svårigheten som företer sig vid
en sådan diskussion, hvilken i öfrigt raturligt-
vis rör sig omkring de enklaste grundsatserna
i statse! imien, är den egenheten som an-
hängar: socialismen ofta förete, att om man
till. der mställer de solklaraste axiomer och
slutsatser dragna med den strängaste logiska
slutföljd, så inlåta de sig icke i svaromål
derpå, utsn upprepa endast ånyo de dogmer
hvilka de en gång omfattat såsom blott och
bart trossatser, och dermed är det då naturligt-
vis slu! nå räsonnemanget. Det är likväl möj-
ligt, at: redaktörene af Reform hafva den akt-
ning för orskningen och ett så ärligt syftemål att
derigenor omma :ill sanningen, att de icke
följa do:ta exempel, och det är i detta hopp
som vi skole framställa våra erinringar.
Såsviv en iniedande anmärkning härvid tor-
de det vara ur vägen att påminna om,
att den gelske tänkaren och filosofen Je-
remias Bentham redan för många år sedan
såsom statsvetenskapens och rege-
sus högsta mål: the greatest happi-
greatest number — den största
Möjliga vältrefnaden åt det största möjliga an-
talet. Detta var, såsom man ser, icke så myc-
ket en politisk, som fastmer en socialistisk
princip, emedan den icke angick statsskickets
form, un individernas vilkor, och utgjorde i
sjelfva verket samma önskningsmål som socia-
listerna vwvi!ja vinna. Denne Bentham blef
emeller:id den egentlige grundläggaren af den
politistt radikala eller demokratiska skolan utan
afseende regeringssättets form af monarki
eller republik. Denna skola fick småningom
inom vetenskapen allt flere adepter, hvilka
alla ko:n:no till den slutsatsen, att de verk-
saminasi imedien till det sökta milets upp-
hinnands äro statsinrättningarnas förenkling,
de offer: ga göromålens återförande så mycket
som möjlig: till sjelfstyrelse, afskaffande af så
dana privilegier som bilda serskilda stater i
staten, samt frihet i alla riktningar: samvets-
frihet, yttrandefrihet i tal och skrift, närings-
frihet, som lemnar en hvar rätt att föda sig
med I!o igt arbete, handelsfrihet, som bidrager
att förskaffa en hvar alla förnödenheter för
bästa möjliga pris, och så vidare. Det var
samma grundsatser som gjorde 4789 års revo-
lution i Frankrike, hvarigenom alla feodalrät-
tigheter å ena och tvungna servituter å andra
sidan samt alla bördsföreträden då afskaffades,
ehuru en del af de förra olägenheterna sedan
ånyo infördes i följd af en inträdande reaktion
al krig som utarmade landet, gjorde en mängd
arbetskrafter onyttiga för den egentliga pro-
duktionen och sög de arbetandes märg för stora
armers och fälttågs underhållande; samt al
olitiska företräden som gåfvos åt penningen,
och hvarigenom den vida större delen af be-
folkningen uteslöts från lagstiftningen och de
berättigade ställde så till, att den tyngsta delen
af beskattningen kom att drabba mängden, hvar-
igenom lefnadskostnaden blef dyrare.
Att tillvägabringa de nyssnämnda medlen
för den stora mängdens vältrefnad har likväl
allt sedermera utgjort den politiska radikalis-
mens eller det demokratiska partiets uppgift, och
ingen lärer kunna bestrida att det sociala till-
ståndets förbättring hos mängden utgör sjelfva
ändamålet med detta partis politiska sträfvanden.
Men, säger Reform, och andra anhängare
af den sig sjelf så kallande socialismen, det
är godt och väl, att privilegier och monopolier
afskaffas; att klass- och skråvälden wundanröd-
jas, hvilka fördelar har då arbetarea haft af
det redan undangjorda? Härpå svara vi för det
första att åtminstone hos oss så ganska litet
ännu i detta hänseende är undangjordt, att
man icke mycket kan döma deraf. Likväl
vilje vi följa Reform vidare: Näringsförfatt-
ningen, heter det, har af Aftonbladet länge
varit fostrad till dess den trädde i dagen;
och hvilken lycka skänkte den åt den arbe-
tande klassen ?
Här måste vi till en början erinra derom,
att den utfärdade näringsförfatiningen visserli-
gen icke utgör någon kompleit näringsfrihet;
tvertom har blott en liten del deraf vunnits,
en MågOb ur d vättiohat att idka