arettsläkare, förhållanden, af hvilka intetdera kunde
rara föredragande statsrådet obekant, än på den å
örsta förslagsrummet uppförde, hvars meriter, obe-
Aknadt hans med d:r Hvitfelts lika utmärkta skick-
ighet, inskränka sig till innehafvandet af en mera
ubordinerande militärläkarebefattning vid samma
egemente som regementsläkareplatsen var ledig, och
ill en obetydlig öfvervigt i kompetent tjenstetid.
Vare emellertid härmed huru som helst; ett fak-
um är, att Kongl, Maj:t, sin höga rätt likmätigt,
ill tjensten utnämnt d:r Hvitfelt; ett annat att Ö.
. förklarat att denna utnämning väckt. missnöje i
Linköping och är orättvis; ell tredje är att ins. fö-
etett sådana data, som för allmänheten otvetydigt
idagalägga, att utnämningen är grundad på rättvisa
och att således missnöjet i Linköping, om något så-
lant finnes, är obefogadt. H. S. B.
Men det kan nu vara tid att sluta denna säll-
samma strid. Hvarföre skola vi också längre tvista,
Jå hvar och en af oss, om ej fullständigt, dock i
någon mån, vunnit åsyftadt ändamål. Har icke d:r
Hvitfelt, som erhållit den bättre tjenst, han sökt,
och hvarpå han hade rättvisa anspråk, derförutan
vunnit rättvisa af Ö. C. åtminstone så till vida att
honom blifvit tillerkände flere meriter än den, att
hafva tjent under en namngifven chef, hvilket O.
C. i förstone påstod vara hans enda förtjenst? Har
icke den förbigångne, men af Ö. C. så mycket
mera gynnade d:r Söderström fått utan klagan till-
godonjuta tjensteår, vunna genom köp och icke ge-
nom tjenstgöring, men likväl nog kraftiga, om icke
att förskaffa honom tjensten, dock att bereda honom
första rummet å förslaget i stället för det sista? —
Hafva icke lifgrenadiererna, utan att d:r Söderström
gått förlorad hvarken för regementet eller orten,
hvilket för att nyttja Ö. C:s något malajiskar ut-
tryck, är af en ganska oberäknelig vigt,, fått i d:r
Hvitfelt en regementsläkare, som ÖO. C. försäkrer
efter alla anledningar skall blifva omtyckt ? Hor
icke Ö. C. sjelf rönt tillfredsställelsen att få säga
några förbindliga ord till chefen för landtförsvars-
departementet, hvilkas syfte springer alltför mycket.
i ögonen, för att denne embetsman, viile han det
än så gerna, skall kunna skatta dem under deras
tillbörliga värde? Har icke slutligen ins. haft nöjet
att för sin motståndare doktrinärt framställa befor-
dringslagarnes abe, såsom ins. dristar hoppas med
den helsosamma påföljd, att då härnäst den oförlik-
nelige Correspondenten rider stad till hejdlös kamp
för hvad han vill hafva ansett såsom, rätt och bil-
ligt, han då må hafva bestigit en annan käpphäst
än den snubbelfotade Rosinante, hvilken vi nu sett
honom till trötthet öfva i dierfva grammatikaliska
bocksprång och i logiskt halsbrytande kaprioler.
—H—