EORRESPONDENS-ARTIXKEL. I
Paris den 20 Februzri 1850.
Från tvisten om frihetsträden förflyttades man
rakt in i kanavelen, med alla dess baraosligheter,
dårskaper och förvillelser. Festen var i år förpas
sad till Montmartre och jette-oxen Cesar, som blef
förbjuden att pissera bulevarderna inom staden gjorde
sin traditionella promenad på yttre bulevarden, från
den ena harrieren till den andra. Det omgifvande
tåget utgjordes af riddare och hjeltar från åtskilliga
länder och tidebvarf, greker, araber, romare, turkar,
musietörer, hofmän från 47:de århundradet 0. s.
v. En mincd folk hade naturligtvis härigenom biif-
vit utlockadi till de lifliga trakterna u:anför staden,
för att bogapa en högtidlighet, som för Paris blifvit
enormig och gammalmodig. En omvexlande massa
af promensrande samt en och annan vagn med ma-
sker var allt hvad man här varseblef af denna folk-
fest, fordom så brokig, svärmand2 och liflig, men
som på ett tiotal af år tydligt aftagit mer och mer,
hvilket tyckes bevisa att menniskorna blifvit för-
nuftigare, ra sparsamma och allvarliga. Till er-
sättande af armaskraden — ett jollrande gyckel —
hafva d2 publisa balerna erbjudit en nästan ovan-
lig liftghet och mångfalid. Från stora operan ända
till de oberyilligaste qvarter af staden vexladesputs-
lustighe:er, qvickheter och ordspel emcailan karak-
tersmiasker och dominos, samt under ett oafbrutet
fortsättande af poika, vals, fransäs och redava. Häraf
följer att da såkallade la descente de ta Courtillen,
på onsdazsmargonen motsvarade all den väntan man
kurde göra sig derom. Dessa maskrader i stort kan
endast Paris framställa och icke ens den skickligaste
ligt kan teckna dem nog lifligt ell.r saaningsen-
ligt.
Representantvalen, hvilka komma att äga rum den
40 Mars, förberedas nu som bäst. Klusbar och
sammankomster äro öppnade i alla qvarter. Stua-
dom hindras och tillstängas de väl af polisen, men
öppaas snart åter för öfverläggningarnes fortgående.
Du var af denna anledning som folket, vid den
sista tvister med de maktägande, lät udda vara jamt,
och gjorde reaktionens brottsliga afsigter om intet,
åtminstone för den gången. Eu steg till af oför-
sigtighet hos massan, om ock grundadt på den san-
naste rättvisa, och Paris vore nu i belägringstill-
stånd. Folket uppfattade andemeningen härmed, och
undvek det onda. — Ryktet fortgår och upprepas
beständigt, om statskupp, usurpation, en 48 brumaire
eller något dylikt, såsom försök att frambringa ett
konsulat- eller kejsaredöme, och detta af den man,
hvilken folket med tillförsigt och förtroende utsett
till sin förste embetsman och satt till bevakande af
landets konsiitution, den han sjelf besvurit. Huru-
vida dessa hemska aningar endast äro foster af en
ytterlig spökrådsla eller verkligen äga grund inågon
konspiration i Elyse, får framtiden utvisa. Det
vissa är au detta prat ständigt förminskar Louis
Bonapartes popularite. Häruti ligger dock en orätt-
visa, ty så länge det brottsliga steget icko är utta
get, äger man ej ens rättighet att tro honom vara
istånl till en dylik handling. Född i skuzgan ef
en tron, kunde ungdom och landsförvisning förr möj-
ligen tända en kejserlig ärelystnad i hans bröst.
Erfarenheten bör nu hafva lirt honom att någon
tron aldrig kan stå säkert i Frankrike.
Annu äger man ej rätt att tro hozom vilja lömskt
förråda natioaens förtroende. Ännu står honom vä-
gea öppen til den vackraste bandling han kan fö-
retaza, den enda, som kan skänka honom ännu större
ära än att vara franska folkets presideat, nemligen
att, nedstigande från denna plats, återlemna i folkets
händer den äonstitution, som blifvit bonom anför-
trodd. Detia oaktadt synes dock tydligt huru ett
visst parti smyger omkring Elyste National, med
insinuationer och anspelningar så hotande mot kon-
stitutionea, att man lätt ser det deras af-igt är att
störta den. Detta parti tillhör hvarken kejsardöme,
legitimivg eller orlsanism; det tillhör egoisanen och
har för afsigt bidehållandet af sina platser. Detta
parti söker hos massan inblåsa ei kejserlig anda,
värfva anhänsare och kunna åstadkomma ett utbrott
till fördel för ett konsulat eller ett kejsardöme. As-
stiftarne hoppas att vid dena blifvande explosionen
kunna rädda sig sjelfva på branten af den afgrund,
i hvi!ken de vilja nedstörta republiken. Må de oför-
nuftige akta sig. Stormen, ena gång lössläppt, stad
nar icke alitid vid det utstakade målet. Den fort
sätter sitt ilande kretslopp och sopar med sig vän
och fiende, anstiftare och oskyldige. Kejsarväldet
begra:ves under sina egna ruiner, under det tvenne
konungamakter tvista om segern och framkalla ett
inbördeskrig. Se der hvad inspirationen kan åstad-
komma.
Ett nytt häfte har börjat andra årgången af La-
martinss förträffliga Conseiller du Peuplen. Den
odödlige skalden och statsmannen gericke alltid ute-
slutande sina råd och varningar åt folket. Han vän-
der sig äfven ofta med sanningens oskrymtad: språk
till royalisterna. Se här ett kort utdrag af hvad
han bland annat yttrar till dessa sistnämnda:
Treon j väl att detta samma folk, som utfört fran
ska revolutionen i så många sublima akter, ömsom
förfärliga och hjeltemodiga, revolutionerna af 89,95,
935 och 14800; den under namn af charta 1814,
under namn af pacte additionne! 4815, Julirevolu-
tionen 1830 samt republikens 1848; som försvarat
sin revolution under 47 år i öppet krig mot hela
Europa samt under medborgarkrig inom landet; som
lidit alla dessa uppoffringar af lugn, säkerhet, be-
skattningar, armeer och folk, och detta allt för att
närmare och fullständigare upphinna målet för sin
revolution: — tänken j, siger jag, att nationen nu
förnekar, motsäger och förkastar dessa principer just
i det ögonblick då den, utan brottslighet, oskyldigt
och genom Försynens bistånd kan verkliggöra dem
under formen och namnet af en moderat och väl
organiserad repubiik? Nej, det är icke möjligt,
eller ock blir det icke länge möjligt. Det vore,
hvad man hittills aldrig sett, en abdikation af
sunda förnuftet, en trosförnekelse af en hel! kon-
tinent. Man har väl sett en konung, såsom Henrik
IV, ändra religion för ernåendet af en tron, men
aldrig et folk i massa, af träldom eller tvång.
Till firande af republikens årsdag komma nästa
söndag, den 24, högtidliga messor att hållas i alla
kyrkor, på samma sätt som förlidet år. I La Ma-
delaine blifver sorgfesten öfver dem som stupat hål
i n med namn och ståt. FErkehiskonen kommer der