För närvarande finnas en mängd bombkanonslu-
par, landstigningsslupar, mörsarefartyg och kanon-
jollar af von Sydowska modellen, alla utgörande
svenska skärgårdsflottans stolthet och prydnad.
Af hans skapande snille har äfven utgått en mängd
(andra fartyg för flottan såsom bataljonschefsfartyg af
trä och jern; den utmärkt vackra och ändamålsen-
liga skeppsgossebriggen af Wirsen, jemte en mängd
andra fartyg och ångbåtar, bland hvilka sednare, ett
af honom länge med mycken uppoffring af tid och
ansträngning nyligen utarbetadt bogserings skärgårds-
ångfartyg om 70 hästars kraft — ett hans älsklings-
föremål — till hvilket restes köl och stäfvar d. 7
Febr. eller 2:ne dagar innan han för sista gången
lades ner på den sjukbädd, hvarifrån han aldrig
mera uppstod.
Denna ångbåt blef således sista punkten i hans
testamente till flottan — till efterverlden.
Men äfven inom handels- och ångbå:sflottan har
von Sydow efterlemnat ett aktadt och värderadt
namn såsom utmärkt konstruktör. Det är isynnerhet
åt årgbåtsflottan han egnat sin verksamhet och sina
bemödanden, och af honom hafva blifvit konstrue-
rade öfver femtio stycken; hvaribland våra egna ut-
märktare ångbåtar, äfvensom norrska, finska och ry-
ska, många ansedda såsom de yppersta sjöångbitar
i Europa.
Med lika förkärlek som för skeppsbyggnadskonsten,
omfattade ban äfven artillerivapnet, anlade och ord-
nade flera artilleriverkstäder och laboratorium för
slagkrutstillverkningar, gjorde, utom hvad förut är
nämndt, äfven en mängd olika konstruktioner af ge-
vär och kanoner, bland hvilka sednare förtjena om-
nämnas de af honom förlidet år inventerade s. k.
relingspistoler: ett slags lätta smärre kanoner för
fartygsrelingarnes bestyckning eiler försvarande vid
äntring, eller ock att på ett slags lätta vagnar kunna
åtfölia infanteribataljoner i fält, samt användas vid
fästningar och försvar af tyghus m. m.
Den sista af von Sydows uppfinningar inom ar-
tillerivapnet var ett nytt slags lavetter med kettings-.
brok för bombkanoner, inventionen lika enkel som
sinnrik.
Afven vid kanoners besigtning visade sig kans
praktiska insigter. Sjelf utförde han mången sådan
besigtning endast med en fil och ett bräde, och
hvarje kännare af facket, som åskådade detsamma,
måste erkänna det stora företräde dessa enkla be-
sigtningsmetoder ega framför de vanliga.
Genom sina forskningar fann han äfven den rätta
proportionen af malmtillsatserna vid kanoners gjut-
nivg; hvilket bevisas deraf, att ingen enda bland de
många af honom konstruerade kanonerna sprungit,
ehuru de undergått de starkaste prof.
Att allt detta skulle väcka en allmännare upp-
märksamhet, var naturligt; också hedrades von Sy-
dow med ständiga vedermälen af sin Konungs yn-
nest och förtroende; utsågs till ledamot i en mängd vig-
tiga kommitteer, befordrades 1831 till kommendörkap-
ten, kallades 1834 till ledamot af örlogsmannasällska-
pet, befordrades 1840 till kommendör vid flottan samt
1844 till kontreamiral, blef år 1846 utnämnd till
kommendör af Kongl. Svärdsorden, och förestod nu
vid sin död såväl varfschefs- som stationsbefälhaf-
varetjensterne vid Stockholms station, för hvilka
trägna sysselsättningar han med alltid oförminskad
kraft, kanske alltför mycket, ansträngde sig.
Dessa befordringar, dessa utmärkelser voro alla
förtjenta; han sökte dem aldrig — aldrig fanns en
mera flärdfri man. Detta kände äfven alla, lika så
väl som de kände och uppfattade hans värde såsom
krigare, vetenskapsman och konstnär.
von Sydow var till karakter såsom menniska en
bland de redbaraste, oegennyttigaste, flärdfriaste, fri
från all förställning. Man säger att aldrig ett ord
af smicker utgått från hans mun. Ifrån den rin-
gaste af hans underhafvande, upp till den högsta af
hans kamrater och många vänner, lemna samma svar
härom. Knappast fanns en mera ,rättfram man
än han. Icke stor talare, uttryckte han ofta kort
och lakoniskt sina svar, utom då han kom i tal om
vetenskapliga ämnen; då blef han inspirerad, hans
stora blå ögon kastade blixtrar, och åhöraren stod
ofta i stum beundran öfver den ovanlige mannens
djuptänkande, klara och sakrika framställning. Han
var en utaf dessa, som blifva utmärkte män ji hvad
fack de än tillhöra; ty med sitt praktiska förstånd
insåg han ofta mera i ett ämne än mången man af
yrket. Han egde dessutom en egen konstfärdighet
att med egna händer kunna förfärdiga nästan allt
hvad han ville, hvilket ofta var honom till stor nytta
i de många experimenter han anställde. Han egde
och utöfvade en arbetsförmåga, som gränsade till det
otroliga; han uppskattade samt framdrog mången;
duglig förtjenst, som i honom värderade den älskade
förmannen; och fråga vi hans många underhafvande,
så skola de svara, att han var en folkets man,som
förstod dem, och dessa förstodo och älskade äfven
honom samt känna djupt hvad de i honom lörlorat.
Kontreamiralen von Sydow var 2:ne gånger gift.
Hans första maka, Anna Catharina Wiggman, bort-
rycktes af döden den 3 Dec. 4834. Med henne hade
han fyra söner, af hvilka en aflidit. En har redan
såsom officer beträdt fadrens bana. Det sednare gif-
tet var med enkefru Eleonora Zander, född Wigg-
man, en syster till den älskade bortgångna, och hvars
lott det blef att öfverlefva, sakna och begråta den
dyrbaraste make. I detta sednare äktenskap föddes
äfven fyra barn, af hvilka två äro döda och två min-
deråriga.
Hvad alla dessa i honom förlorat — derom vitt-
nar deras sorg och saknad; men han lemnade dock
ett arf: sill namn! och lönen af makens och fa-
drens dygder skall gifva välsignelse åt de efierlef-
vande.
Och nu farväl, oförgätlige man! I fäderneslandets
namn tack! för allt godt, allt sinnrikt, allt nyttigt
du verkat och gjort. Vid sidan af Ehrensvärds
och Chapmans namn skall äfven ditt fortlefva i ära
och beundran, likaså sannt, som våra och efterverl-
dens välsignelser skola följa ditt minne!
— I Skånska Telegrafen, läses:
Uti flera skånska tidningar har man funnit upp-
gifter om att falskt silfvermynt skulle vara i omlopp.
Det uppgifna tecknet hvarpå detsamma skulle kun-