förnufts:n!iza vårdande komme att u:breda sig öf-t
ver hela i skulle, i förening med låttheten awutl6,
lefva, na 2utsatser på lifvets verkliga förnöden-oq
heter !äsks3s upphäfde, säkerligen framkalla och i ett jär
blomstrande ullstånd vidmakthålla mången ny nä-sE
ringsgres. au antiagen alls icke skådar dagenspi
ljus eller vc r en kort och sjuklig tillvaro, må Ihi
ste uidö. 1; det är — välatt märka — icke makt- Im
språk, usa
hofvet, tidsandan och den pekuniäralht
kraften, kalla nya näringar.
Mennis 1 äro på en gång producenter och kon-lat
sument:r m
Som producent bjuder egennyttan hvar och enjbi
att ön inskränkt konkurrens och en obegrän-lrö
sad afsärtnins Hi
Dessa interessen äro så!unda helt och hål-ld
let strid:i 20t hvarandra.
Når lazstifningen understödjer det ena, måste
den nödvåa skada det andra.
Bättvisa billighet synas fördenskul! gifva vid
handen. ati iftningen åtminstone borde vara neu-
tral, om : ock icke (hvad den dock otvifvelaktigt
borde) ville understödja det interesse som är gemen-
samt med den stora mängdens. Nu består den stora
mängdens samfundets interesse deri, att alla k
o att tillgå i möjligaste största öfverflöd
?, som samtlige producenter, hvar och
la krafter motarbeta.
en för sig.
Dessa producenternes antisociala b-mödanden väcka lj
blott en siczsa grad af missnöje cch uppmärksamhet, lf
så långe ic inskränka sig till mindre nödvändigal.
föremål; :nca när de, såsom hos oss, våga att az-)
gripa sj I ikoren för tillvaron, de egentliga sub-
sistensmedicn . så måste de naturligtvis framkallat
harm och :iilrättavisning.
Vi äro i höjde för att tro, att skyddssystemetslr
!
r hafva sitt ursprung i egennyttan;
i längsta bibehålla dena åsigt, att de
und i förlåtliga irringar rörande det na-
et (nationalindustrien) och den s. k.
nationai-ca hängigheten.
Men r har kommit så långt, att vi arbetare
måste pro ra mot det skenskydd för arbetet, hvil-
tionella a
ket man uas virt samtycke och utan vär medver-
kan påtv i oss, så upphöra nyssbemäålte irringar
att vara ! tiga, om systemet likfullt fortfarandel,
bibehål!e ;
Vi återuppispa hvad vi förut yttrat: Vi fordra
icke något -: id; vi önska blott frihet och rättvisall
för alla. S
Vi inse. att skyddssystemet är så långt ifrån attle
vara lämp 2! till förökande af nationalindustriea, att! i
det tverto:n umera förminskar densamma och görjl,
lifvet tunct för alla.
I följd av skyddssystemet måste bide vi och våra :
kunder bet allting dyrare; derigenom blir ickel
allenast vir i:xappa dagspenning otiilräcklig tiil våral
förnödenhe:er, utan äfven efterfrågan på arbetskrafil!
inskränkt. 1
Om dei vore sannt att skyddssystemet vore infördti
till vår fördel. så kunde man omöjligen tillåta ut-l,
länningar inställa sig vid sidan af oss och från- :
taga 0ss arbetet i vårt eget land; men då man lik-
fullt gör så får det s. k. skyddet i våra ögon
utseende vara infördt endast och allenast tilll
förmån för gra rika näringsidkare som icke äro!
i behof af nigot skydd.
Vidare, iet vore sannt, att skyddet verkligen
komme ov i godo, att den genom konstlade medel
utvidgade eerfrågan på arbetskraft äfven ökade
dagspenni: så skulle detta vara skadligt för ka-
pitalisterne produktionen i det hela taget. Det
är dock långt ifrån oss, att vilja göra anspråk på så
ädelmodig2 och kännbara uppoffringar från våra med-
borgares sida. Oaktedt all vår fattigdom äro vi
dock allt för rättänkande, ja allt för högsinnade, att
icke afstå från ett slikt anspråk. Vi begära icke nå-
got annat, än blott och bart rättvisa.
Vi hafva ingenting emot, att kapitalisterne draga
främmande arbetare in i landet; men i gengäld for-
dra vi: rättichet att utbyta vårt arbete eller fruk-!
terna dera! :acd den fremling, som erbjuder oss del!
bästa vilkoren.
Detta är äfven en rättighet, som icke kan bestri-l!
das oss. Ty när landets jord redan öfverallt är ta-
gen i besi g, när hvarje plats redan är besatt,
och arbetsbe
ökas, så må
tighet ati
dringar och :
ter. Detta h
säglig menn
vi icke.
Eders Maj:l vet, att man i Frankrike, under den
der sednaste inträffade revolutionen, betraktade egen-
domen säsom ett tjufveri, och att män med stora
själsförmögenheter stodo i spetsen för anhängarne af
denna nya lära.
Vi norrske arbetare anse deremot egendomen he-
lig och okränkbar; men vi tillstå öppet, att vi be-!
trakta skyäds:ull, privilegier o.-a. d. för ett ingrepp j
i egendomen, och det i den heligaste af all slagsl
egendom, i igen armarnes och förmögenheternas.
Detta är en plundring, som har samma verkan,
sfve bestulne.
äro de rikedomar, som monopolisterne
sammanhopa, i våra ögon icke stort bättre, än tjuf-
veri, ehuru de icke bringa ionehafvarne af desamma
på tukthusc
Vi bestrida icke statsstyrelsen rättigheten att be-
lägga utländsta varor med en tull, hvars bestäm-
melse är aw betäcka statsutgifterna; men principen
att genom tull lagstiftningen tega från den ena för
att gifva åt en annan är icke blott orättvis, utan
äfven riksförderfig.
Samfundet blir derigenom icke allenast utsuget
till förmån för exskilda klasser, och en oersättlig
förlust tillfogad statskassan, utan ett så beskaffadt
system framkallar äfven en mängd öfverflödiga och
onyttiga företag, hvilka på samma gång de splittra
krafterna och kapitalerna utbreda ett sjukligt och
tynande tillstånd i hela det nationella näringsväsen-
det och lemna den del af arbetsbefolkningen, som de
samlat omkring sig, i nöd och elände, när de omsi-
der måste duka under för en främmande öfverläg-
senhet, hvilken de så lättsinnigt hafva utmanat till
en täflingsstrid.
Vår första underdåniga och enständiga önskan är
fördenskull, att skyddssystemet genom E. M:tslands-
faderliga försorg måtte blifva uteslutet ur de förslag
till tulltariffer, som komma att föreläggas nästa stor-
thing; samt att tullväsendet måtte blifva återfördt
till dess rent fiskaliska beskaffenhet ).
s!Ikningen icke desto mindre fortfar att
e denna befolkning åtminstone ega rät-
1 sig emot jordegarnes öfverdrifna for-
:n utlandet hemta sina förmögenhe-
a vi före vara en klar och oveder-
rättighet, och någon annan begära
Vi hysa den förboppnisg, att man under de öf-
verläggningar, som E. M:t i nåder kan täckas anbe-
falla i anledoing af denna vår underdåniga önskan,
skall komma till det resultat, att oumbärliga lifsför-
nödenheter icke böra belastas med någon tullafgift;
men, i händelse någon annan åsigt skulle göra sig
gällande och i fall eit rättvist och billigt afseende
på konsumenternes förmåga att bära afgiften nödvän-
digt skulle k : en tullafgilt äfven på sådana för-
näd-oheter, viija vi i underdån:ghet fördrista oss aut
antyda en isdelsirg. som förekommer 0:s nyttig och
rältvis:
Vi antaga nemligen: . Å
att oumbärliga lifs jdeoheter, till hvilka vi äf-
ven räkna kaffe, ej böra belastas med högre tull,
ÄM omm oso so se so so so. 5 VO a värdet;