— Morgonbladet lärer åter varit ute för nå-
gon oskyldig drift uti den berättelse som sist-
lidne Fredag der meddelas om Kronprinsens
blifvande hofstat, och . hvilken reproducerades
i Lördagens Aftonblad med de orden: Morgon-
bladet uppgifver, o. s. v. Huru det förhåller
sig med sjelfva saken känna vi icke så noga;
kanhända har förhållandet varit, att Kronprin-
sen anselt sig ännn icke vilja hafva bekant
hvilka skola utgöra den blifvande hofstaten,
och derföre låtit snusa till hr Pontin för det
han i otid rusat åstad med ifrågavarande uppgift.
Huru tror man väl nu, att hr Pontin beter
sig för att komma ifrån saken? Jo han har,
enligt hvad man i dag läser i Morgonbladet,
infört berättelsen endast — för att drifva med
Aftonbladet, ehuru han naturligtvis icke kunde
veta om Aftonbladet skulie reproducera berät-
telsen dagen derefter. Detta allt är så Pon-
linskt som det kan vara, och påminner om den
bekanta anekdoten om en bonde som i en skarp
vinterkyla skjutsade en herre, hvilken satt i
en tunn syrtut men med skinnkrage på, och
skallrade tänderna af köld: Bonden frågade
herrn hvartill den ludna kragen på den tunna
rocken skulle tjena, och herrn svarade: Jo det
skall jag säga, det är bara att lura bönder med;
hvarpå bonden genmälde: men jag tror att
herrn är värst lurad sjelf!
Morgonbladet berättar i dag äfven, att träd-
gårdsmästaren Sundholm (om hvilken Morgon-
bladets famösa lazarettshistorier handlade) och
som tagit sig mycket nära de förföljelser Af-
Itonbladet anställt, (nemligen emot kammarjun-
karen Pontins grofva anfall och osanningar
emot embetsmännen vid lazarettet och provi-
soriska sjukhuset), med döden aflidit den 7
dennes.
Sålunda,, fortfar Morgonbladet, har detta
oskyldiga trätofrö blifvit nedmylladt i graf-
,vens bädd. Få nu se huru länge hr Lars
Hjerta, för sina hemliga afsigter, kommer att
begagna den dödes namn och olyckliga lef-
nadsomständigheter.,
Vi behöfva knappt erinra allmänheten, att
Aftonbladet aldrig sagt ett ondt ord om träd-
gårdsmästaren Sundholm. Hela Aftonbladets
tillgörande bestod i att intaga herrar läkares
repliker, sedan Morgonbladets historia förut va-
rit refererad, och att, sedan upplysning blifvit
vunnen, i korthet fästa uppmärksamheten på den
ursinniga lättfärdighet, hvarmed hr Pontin ej
dragit i betänkande att sammansmida de gröfsta
dikter, som i förening med de efter sanna för-
hållandets uppdagande likväl fortsatta försöken
å Morgonbladets sida att neka, svårligen kunna
utgöra bevis på annat än en låghet i karakter
och en oförskämdhet utan like inom pressens
historia; och allt detta skulle härleda sig från
hemliga afsigter hos Aftonbladet,. Behöfvas
då hemliga afsigter för att försvara rättvisan
och blotta en oförsynt djerfbet?
I sammanhang härmed tage vi oss äfven fri-
heten fästa uppmärksamhet på hvad i detta
nummer på ett annat ställe meddelas från Gö-
theborgs Handelstidning, med anledning af Mor-
;gonbladets ej längesedan gjorda uppgift, att
eldsvådan hos boktryckaren Lindgren skulle
tillkommit genom mordbrand, och att Göthe-
borgs-Posten ej kunde utgifvas emedan hr Ek-
bohrn skulle hafva vägrat biträda med tryck-
ningen. Dessa angifvelser finnas, såsom man
ser, nu tillräckligt vederlagda. Hr Lindgren
gifver intyg derom, att ban aldrig hört talas
om mordbrand, och tillika ådagalägger, att hr
Ekbolrn just varit den som åtagit sig trycka
första numret af tidningen. Efter dessa upp-
lysningar lärer hr Pontin väl finna angeläget,
om han har någon heder i behåll, att draga
fram den som narrat honom till de ifrågava-
rande angifvelserna, hvilkas infama motiv åda-
galägges genom det straxt efteråt (i JM 23 af
Morgonbladet, den 13 Februari) gjorda tillög-
get, att allt detta kommit förträffligt väl till
pass för ett parti, som i Götheborg spelar all-
deles samma roll, som våra tidningsskrifvare
och deras hemliga föreningar här i hufvud-
stadenv.