Ang, samt slutligen och till största delen bristande
erfarenhet hos byggmästaren, som aldrig förut bygg!
någon kyrka.
SKEN
I — Händelsen gjorde i går, att vi kommo at!
Jgenomögna Stockholms Dagblad för samma dag
så sent, att tiden endast medgaf att i förbigå-
lende omnämna en der förekommande artikel
Imed titeln Ett varningsord i sinom tid, hvil-
Iken likväl är på sitt sätt märkvärdig nog för
latt ej lemnas med tystnad.
Denna artikel går väl hufvudsakligen ut på
latt i allmänna termer varna mot de läror,
som utbredas under namnet sccialism, men
man ser deruti tillika en tydlig bäfvan för
sjelfva arbetareföreningarna framlysa, och detta
anse vi för ett fel och en bristande takt.
Enligt de antagna stadgarna för den nyligen
stiftade föreningen har denna till omedelbart
syfiemål utbredande af undervisning och mo
ralisk förädling bland arbetsklassen. Den står
således på samma linie med bildningscirklarna,
endast med ett annat namn. Nåväl! hvad ondt
är då häri?
Hafva icke bildningscirklarna visat ett för-
delaktigt resultat till spridande af en god anda
för hyfsning och humanitet bland dem som
deruti deltaga? Hvarföre skulle då icke ar-
betareföreningarna hafva samma resultat? Har
det icke länge utgjort ett önskningsmål, att de
arbetande klasserna måtte på söndagarna kunna
erhålla tillfälle till någon sådan sysselsättning,
som ieke gör krogarna till deras enda till-
flyktsort? Har icke Hans Maj:t Konungen sjelf,
högsint inseende detta förhållande, till och med
uppmuntrat bildningscirkeln med årligt un-
derstöd? och kan det icke vara nyttigt att de
mera bildade bland arbetarne sjelfve få ett
tillfälle att rådpläga om medlen att höja sig i
kunskap och sedlighet, att förekomma det be-
dröfliga bränvinssupandets öfverhandtagande
och sorgliga följder för många deras likar, och
så vidare? Hvad frukten j då för? Jo, för-
modligen att dessa föreningar skola antaga en
politisk karakter. Men sägen oss då upprik-
tigt: Afven under förutsättning att dessa för-
eningar skulle leda till resonnerande om hvad
som angår medborgarens ställning till samhäl.
let, tron j då att den andeliga rörelse som i
detta afseende ligger i tiden, och hvilken li-
kasom följer med sjelfva luften, kan utestän-
gas ifrån vårt land, och älsken j då mera, att
funderingarna i detta hänseende skola stänga
sig inne inom hemliga sällskaper, såsom i
Frankrike under Ludvig Filips tid, än att de
må uttala sig offentligen i föreningar der hvem
soma helst äger tillträde, såsom det sker i Eng-
land, och der bildade och förståndiga personer
sålunda kunna med sina råd och insigter af-
leda från äfventyrliga villfarelser? I vår huf-
vudstad, der det är så illa beställdt, att
platser för de obemedlade knappt finnas i
kyrkorna, hvilka dessutom, oeldade vinterti-
den, då icke äro inbjudande för dem som ej
hafva råd till en varmare beklädnad, förekom-
mer det oss tvärtom, att man borde med nöje
se det tecken som nu visat sig till en åstun-
dan hos den arbetande klassen att blifva nå-
got delaktig äfven af civilisationens andliga
fördelar, och att man då icke borde genom
sådana opåkallade varningsord som de ifråga-
varande, och genom den misstanka, som tonen
deri och deras införande i Dagbladet lätt kan
väcka, att de hafva något slags officiel egen-
skap, förråda en onödig farhåga, som långt
ifrån att alskrämma snarare skall smickra dem,
till hvilka de äro ställda.
Vi hafva trott denna erinran så mycket
mera lämplig som Morgonbladet i dag jemväl
skyndat att aftrycka de nämnda pvarningsor-
denp, hvilket förekommer oss så mycket mera
betydelsefullt som Morgonbladets kammarjun-
kare ju sjelf är sekreterare i bildningscirkeln.
sin
(Insändt.)
Det är en djup outgrundelig vishet som i våra
lagar uppenbarar sig i befordringsmethoden på det