NORGE.
Studentsamfundet i Christiania firade den
16 Febr. om aftonen en minnesfest för Adam
Oehlensch!äger, som skall varit den mest stor-
artade och vackraste man der skådat. Ett
antal af 1400 personer, det högsta lokalen
kunde rymma, af alla myndigheter och sam-
hällsklasser, deltogo deri. Under sorgmarschens
utförande, som var komponerad af Reisiger,
begåfvo sig de inbjudne, med regeringsperso-
nalen i spetsen, i procession till festivitetsloka-
len, hvars gallerier och sidparkett voro upp-
tagna af åskådare. På en estrade isalens ända
befunno sig orkestern och den talrika sång-
kören. Salen var prydd med ett antikt nor-
diskt tempel i bakgrunden, der Oehlenschlä-
gers byst syntes upprest på ett granitblock,
och en nordisk stjernhimmel hvilade deröfver.
Väggarne voro klädda med svart kläde och
sorg!öf slingrade sig omkring och betäckie ko
lonnerna, emellan hvilka festoner voro upp-
hängda, besatta med silfverstjernor, och i hvarje
feston syntes namnet af något Oehblenschlägers
skaldearbete i gyllene bokstäfver och omlindadt
med lagergrenar. Ekläreringen var utmärkt
rik. — Talarstolen, prydd med silfverstjernor,
var framför estraden. Den intogs af doktor
P. Jensen, som skildrade på ett hänförande sätt
den dödes förtjenster och ädla skaldelif, samt
hans stora betydelse för Norge. Derefter af-
sjöngs en sång af A. Munch, med en skön
musik, komponerad äfven af Reisiger. Solo-
partiet utfördes förträffligt af Emma Dahl.
Professor Welhaven höll ett poetiskt föredra;
till den aflidnes ära och slutade det med en
betraktelse öfver Danmarks nutid och framtid,
hvarefter med danska nationalsången )Danmark
deiligst Vang og Vengex, äc. festen afslutades.
I Bergen har Ole Bull råkat i en obehaglig
konflikt med polisen. Han har nemligen icke
iakttagit, att i stadgad ordning anmäla sina re-
presentationer å den nya nationalteatern, och
ej heller lemnat polisen tillfälle att få plats,
under föregifvande att alla platser voro abon-
nerade. Då slutligen han måste iakttaga allt
detta, hade han låtit göra en serskild bänk på
sidan ner i salen för tre platser, och deröfver
salt en ofantlig svart tafla med inskrift: Po-
isens tre platser, och dervid en lykta. Detta
ansågs såsom spe, och han har nu måst under-
kasta sig förhör inför Stiftsrätten, 0. s. V.