lunginflamnationer och påssjuka. På provisoriska
sjukhuset: 43 nya fall af koppor samt en och annan
kylskada. På stora barnhuset: hjern- och lungin-
flammationer. På allmänna barndördshuset: ka-
tarrhala effektioner. På pro patria: friskt. (P. T.)
——
— Af tidningsannonserna finner man, att
Kgl. Teatern nästa Måndag kommer att gifva,
till benifice för hr Almlöf, ett nytt stycke i
d akter, kalladt Stugan vid Ugglesjön. Denna
dram är en öfversättning från den franska La
closerie des genets, hvilken haft stor framgång på
den fransyska scenen och på sin tid mycket be-
römdes af recensenterna, samt äfven här bör göra
mycken lycka, om rollerna äro väl fördelade.
— Tidningen Reform för i går har ingått i
ett svaromål på de anmärkningar som Afton-
biadet för i lördags gjorde vid ett p:r af dess
föregående artiklar. Att dessa anmärkningar
icke skulle behaga Reform fiune vi naturligt,
men måste beklaga oss att den icke upptagit
dem med den ärlighet som vi kunnat vänta.
Detta visar sig genast deraf, att Reform påstår
det Aftonbladet uppträdt såsom stridsman för
bourgeoisien likasom Reform för den arbetande
klassen, och att det vill förskaffa bourgeoisien fö-
reträdesvis politiska rättigheter. Detta är falskt.
Hvem är det, om icke Aftonbladet, som redan
i åratal ständigt upprepat den satsen såsom sin
grundåsigt i national-ekonomien eller, om man
så vill, den sociala vetenskapen, att det sanna
beviset på en nations välstånd ligger deri, att
arbetet betalas väl och att det är dit man bör
sträfva, samt att det hufvudsakligen är der-
före som privilegier, monopolier och klassväl-
den böra undzanrödjas, statsmachineriet göras
så litet tungt som möjligt, höga tullafgifter på
allt som hör till de första lifsförnödenheterna
afskaffas och egendomsförvärfvet göras mera
tillgängigt? Har då icke Aftonbladet alltid
stridt för alit detta?
Reform säger vidare, att Aftonbladet påstått
alt pom barackerna, om de fattigas bostäder
voro bätire, skulle alla vilja blifva fattiga.
Detta är en osanning och på köpet af ganska
piump art. Aftonbladet har ej talat om de
fattigas bos:äder, utan Reform har helt enkelt
kilat in deita i meningen, för att deraf göra
sig ett sjelfskapadt argument. Det är illa
när en så grof oärlighet begagnas såsom vapen
och i en sådan syftning som här skett af Re-
form, att på d af sin egen osanning kun-
na kalla mot ens framställning ett hån.
Vi hafva heit enkelt sagt, hvad barackerna ser-
skildt beträffar, att, om dessa försågos med
samma beqvämligbeter som en komfortabel bo-
stad, så skulie antalet af dem som sökte dessa!
nattherbergen snart öka sig så betydligt, att
deras underhåll blefve en mångfaldigt tyngre
börda än nu för den skattdragande befolknin-
gen. Kan Reform vederlägga detta, så är det
dess rättighet; men vi hafve anspråk på att
den ej skall taga sin tillflykt till sådana medel,
som det vi nyss påpekat.
Vi göre all rättvisa åt de filantropiska af-
sigter som Reform antyder med sitt uppträ-
dande; men vi kunne med visshet förutspå dess
redaktion och hvar och en annan som höjer
samma fana, ait deras bemödanden att åstad-!
komma något godt skola vara förfelade, så
länge de ej återkomma från den af vissa ideo-
loger i Frantrike lånade fixa idden att nöd-
vändigt vilja dela det borgerliga och arbetande
elementet i samhället i två skilda klasser, li-
kasom om deras intressen icke skulle vara de-
samma, så vidt nemligen nga skråförbud i la-
garna hindra hvem som helst att i mån af egen
vilja och förmåga tillhöra hvilkendera klassen
som helst eller båda. Också ser man ständigt
huru anhängarne af denna sig så kallande so-
cialistiska skola råka i förlägenhet när de skola
komma från ord till sak och definiera t. ex.
till hvilkendera klåssen de höra, som äro bor-
gare och likväl arbeta med sina egna händer,
eller när de underrättas, att den mycket omtala-
de spekulation, hvarigenom de anse ett så huf-
vudsakligt medel till arbetsklassens upphjelpan-
de skola vinnas, nemligen genom p,associationer af
arbetare, är ett problem, som för sitt realise-
rande visserligen icke erfordrar någon om-
hvälfning eller stor förändring af det beståen-
de, utan antingen nu redan kan ske när som
helst, eller också tillvägabringas med ett penn-
drag från regeringens sida, såvida man ännu skulle
anse något hinder mot detsamma möta i handt-
verksordningen. Ty hvad hindrar väl ett an-
tal arbetare som enligt redan nu gällande handt-
verksordning kunna uttaga hevis på försörj-
ningsrätt, att utöfva denna hvar för sig eller
i förening, efter eget behag, om de derom öf-
verenskomma? Eller är måhända association
något annat än förening? Huru orätt är det ej
då att framställa ett sådant postulat såsom ett
al bestående förhållanden hiskligen försvåradt
och aflägset mål, hvarefter man, i och för de
svåra hindren i lagarne, ännu länge förgäfves
måste sucka, och att med dylika förevändnin-
gar förespegla de enfaldige att den borgerligan
klassens intressen härvid äro orsaken till ett
hinder — som ej finnes till?
Men hvad händer när man framställer en
sådan fråga till herrar socialisters besvarande?
Vi kunna icke säga detta, hvad de här befint-
lige anhängarne af denna sekt beträffar; men i
Frankrike har erfarenheten visat, att de icke
inlåta sig i sådana svaromål, utan blott ånyo
upprepa sitt schibboleth.
Samma machiavellism (eller också oförmåga
att reda det grumliga uti vissa totalföreställ-
ningar) föranleder socialistsekten att söka fram-
ställa sina politiska läror och fordringar såsom
någonting spart och skildt från de liberalas,
ja att söka i detta hänseende uppställa sin skola
såsom ett slags motsats till de politiskt libe-
orala åsigterna, och äfven i detta hänseende fin-
ner man en imitation i gårdagens Reform.
Verkliga förhållandet är emellertid, att så snart
fråga blir 2tt närmare definiera hvad sociali-
aAtarne calfrva och wvka af nAlticka ran