Hvad jag erfor när jag inträdde hos Marie
kan jag icke beskrifva: det var sällhet och
blygsel på samma gång. I djupet af min själ
hade jag medvetandet af en god handling, och
likväl glödde rodnaden på mina kinder. Jag
var förlägen om uttryck, för att låta Marie
veta att jag hos henne hade stämt möte med
en ung karl, som hvarken var min man, min
bror, eller på annat sätt min slägting... och
likväl lyste glädjen i mioa ögon när jag slöt
henne i min famn och ropade: Gråt ej mera
Marie; var lugn: här kommer någon, som skall
rädda Julien!
Och liksom jag, trodde hon och hoppades:
ty när man möter sin första olycka, är hoppet
detsamma som visshet.
Ljudet af dörrklockan, som tillkännagaf Al-
berts ankomst, genljöd i mitt hjerta. Jag gick
honom tillmötes, följd af Marie, hennes barn
och hennes svärmor. Allas våra blickar, hel-
sade honom som en befriare. Innan ett ord
ännu hade blifvit taladt, hade Arkbert förstått
och fattat allt, och i hans på mig fästade
blickar läste jag beundran och högaktning...
Äfven tacksamhet för det han ansetts värdig att
deltaga i en ädel handling.
Lugnad, lycklig, lycklig af englarnes lycka,
kände jag all förlägenhet öfver min ställning
försvinna. Vi berättade för honom våra be-
kymmer, våra grymma qval. Advokaten, som
vi äfven tillkallat, anlände i detsamma från ju-
stitiepalatset, och förklarade förhållandet bättre,
än vi kunnat göra. ou
Detta förhållande innefattade likväl oerhörda
svårigheter, som måste öfvervinnas. detta
mål, sade advokaten, med sorgset allvar, se-
dan han slutat sin framställning, i detta mål
förslå icke vanliga förord och ljumina åtgärder.
En omedelbar och direkt mellankomst, af per-
soner som stå väl vid hofvet, ett högt beskydd,
kort sagdt, fordras oundvikligt för framgången