mycken grannlagenhet, dem gjorde jag sjelf ...
alla, allal. .. Jag måste buga mig intör denna
ädla Therese, arrendatorns dotter, och rodna.
Jag måste vidare, så vidt som på mig berod-
de, godtgöra de oförrätter, som någon hade hbe-
gått här nere... och söka förlåtelse åt honom
deruppel.: ; Ifrån detta ögonblick såg jag hela
vidden af de pligter som jag hadeatt uppfylla.
Hurudan, frågade jag Saint-Jean, är Maries
närvarande ställning? Hvilka utvägar har hon
för sitt hushåll? Har hon barn?
Hon har två de allratäckaste barn. Ma-
ries ställning är visst ganska tarflig, ers nåd;
men hon är lycklig. Julien är den bäste man
och far; ban har hållit sitt ord, den hederlige
gossen.
Deras tillgångar hestå i afkastningen af Ju-
lens arbete. - Genom fördubblad flit förtjenar
han på beting, vid tryckeriet sex till sju francs
om dagen. Afdrager man hvilo- och helgeda-
gar, så gör detta 16- till 1700 francs om året;
lägger man härtill de 1200 francs, som Marie
- har håft i understöd. hittills, så stiger deras
Lå
årsinkomst till omkring 2,900 francs. Detta
skulle icke förslå till ett hushåll om fem per-
soner, deras gamla mor inberäknad, om icke
Marie på sin sida arbetade träget såsom spets-
lagerska.
Så litet för fem personer... det är förfär-
ligt! ropade jag. :
Stackars Marie!... Men Gud vare lofvad,
hennes lott kunde förändrås! Jag hade till mitt
fria förfogande 12,000 franes om året, för min
to lett — för ink: p af lapprissaker — jag be-
slöt att dela halft om halft med Thereses dotter,
Bra, Helena, bra!s ropade m:e de Rivers,
som var skapad för att förstå en ädel tanke.
Hör, Saint-Jeanx, fortfor jag: nvet Marie från
hvem hon härstammar ?
Ja, min fru. För fyra år sedan fick hon
veta det.
Först för fyra år sedan! Och huru fick hon
veta det då?
Jag skall berätta:
Thereses lilla kammare, :der hon hade lidit
så mycket och utandats sin sista suck, lemna-