digheten af franska rikets pär? frågade den
gamle chevalieren, som väl kunde hafva glömt
mycket, men icke hade lärt sig någonting i
stället. -
Ah, hvad det angår, så är det säkert att
man hos honom icke kände någon annan för-
tjenst, än att han förtjent millioner, svarade
skrattande prinsen af B.
Ändå var icke detta tillräckligt, återtog m:r
de Ney:ac. Det har behöfts all den ihärdig
het, all den fintlighet, som utmärker markirin-
nan de Lestanges, hon som står i så nära för-
bållande till alla konungens och kronprinses-
sans förtrogna, för att med storm eröfra den-
ma orimliga utnämning åt sin måg. Man kan
lita på, alt hon hvarken sparat möda eller
oms Tg.n
J0,2jOs Jag vet af god källan, - — tillade
markisinnan .de Monl. . ., att m:e de Les-
tanges har på egna vägnar och sin saliga mans
— han var också af verkligt god familj, på min
ära! — uppfordrat samtliga hjelptrupperna af alla
deras slägtingar i närmare och fjermare led, och
öfverts Bat dem att de måste bistå henne med
att göra någonting presentabelt af hennes herr
måg. Å
Ett allmänt skratt belönade detta utfall af
den gamla elaka damen, der hon satt ihopkru-
pen framför eldstaden, och med gillande och
småförståndiga nickningar beledsagade sin vän
kommendörens bestä:lsamma meddelanden.
Om man får tro hvad som försäk:as, så har
ett af äktenskapskontrsktets vilkor härigenom
blifvit vppfyldt. Fet är också ganska antag igt,
att hela den der ståtliga lyxen varit en på för-
hand uppgjord sak emelan svärmodren och
mågen, tillade m:r de Neyrac.
Det är visst dena fåfångaste man i Frank-
rike, ropade någon.
Emedlertid har m:me Duval sjelf förblitvit