det emanciperade folket hotar att sönderslit:
de gamla adels- och prestprivilegiernas fjätt
rar; utan djup, utan öfvertygelse, skimrande
blänkande, hycklande och full af arg bakslug-
het, som röjer total brist på manligt mod oct
manlig djerfhet, — och allt detta in majorem
Dei gloriam (till större ära för Gudi), såsom
dess värdige skyddspatron och högste ledare hi
de Montalembert menar.
Der har ni LUnivers. Vi hafva ömsom set
dessa herrar i de svarta rockarne — ty re-
daktionen är till största delen i presterskapets
händer — så nedslagna, gråtande, darrande och
å andra sidan så trotsiga, despotiska och för-
färliga, att vi med temlig säkerhet kunna för-
utsäga, hvad de skulle taga sig till i händelse
af en ny folkrevolution. Efter den 24 Fe-
bruari gjorde hr de Montalembert en lust-
resa till Belgien. Det finns ingenting svårare
än ångest och fruktan; verkan deral är stor.
Ehuru fiendtliga dessa blad än äro mot re:
publiken, så kan man dock icke säga att de
skada dess sak; ty deras läsare äro i alla fall
obenägna mot republiken. Det högre prester-
skapet är utan undantag aristokratiskt och fi-
endtligt mot friheten, såsom alla privilegierade.
Annorlunda är förhållandet med de lägre schach-
ten, hvarest de betryckta, stolans proletarier
lefva.
Inom den demokratiska pressen förekomma
många förändringar och modifikationer.
National, den äldsta af de nu lefvande repu-
blikanska tidningarne, hade efter februarirevo-
lutionen och redan förut fallit betydligt. Dess
redaktör Armand Marrast var en utmärkt ta-
lang såsom skriftställare, men saknade den
djupa tro och öfvertygelse, som trotsar alla
stormar och motstår alla frestelser. Annu den
24 Februari planerade han för Odilon Barrot.
Sedermera blef National den Cavaignacska re-
geringens organ och förlorade sin popularitet
i samma mån som Cavaignac sjelf: i synnerhet
ungdomen och det egentliga folket öfvergåfvo
dess fana.
Men nu har National fått en ny redaktion,
alldeles oberoende at både A. Marrast och den
gamla direktionen. I öfrigt har dock äfven
Marrast numera sett sig föranlåten att bekänna
sig till socialismen, i likhet med flera andra
män, som slutligen efter mycket betänkande
öfverlemnat sig åt de nya idernas ström, i
likhet med National sjelf och dess unga, kraf-
tiga ledare.
Nationals öppna förklaring om sin öfvergång
till socialismen, såsom inbegreppet af och lä-
ran om alla sociala förbättringar, har på vissa
klasser af bourgeoisien tjort stort intryck, ty
National läses af gammalt flitigt bland natio-
nalgardet och det mera upplysta borgerskapet.
En stor del af de läsare, som afsvurit Le Con-
stlilutionnel, har nu öfvergått till National.
En annan del har Le Siecle ärft, måhända
för närvarande demokratiens vigtigaste blad i
Paris, den farligaste motståndare för reaktion,
kontrarevolution, restauration cch usurpation
af alla slag, den må nu kalla sig legitimism,
orleanism, royalism eller imperialism. Saken
är ock lätt begriplig.
Le Sidle, med sina 50,000 abonnenter, är
företrädesvis den lugna och fredälskande me-
delklassens organ, uttalande dess tankar och
önskningar utan passion, utan öfverdrift. Den
kämpade länge mot de radikala republikanerna
och försvarade ofta för ordningens skull en hop
regeringsåtgärder, som svårligen kunde förlikas
med ordning och lag. Sitele var i detta fall
mähända något enfaldig, men ärlig. Men då
under tiden nationalförsamlingens majoritet
hvarje dag allt mer öppet tillkännagaf sin o-
förmåga, sin vanmakt, sin elaka vilja; då den
tydligen visade att den endast lefde och rörde
sig i fiendtliga partiintriger mot både republi-
ken och folket; då L. Bonapartes regeringfgenom
hvart enda. .steg lemnade nya bevis, att man
af den icke hade något godt att vänta, afbröt
Siecle alla förbindelser med sina gamla vänner
och har nu, i likhet med National, aflagt sin
republikanska trosbekännelse och med fulla se-
gel styrt in i socialismens hamn.
Och huru har bourgeoisien upptagit denna
dess vademecums omvändning? Vid den nya
subskriptiopen den 1 sistl. Januari vann Siecle
3,000 nya abonnenter. - Tro mig, jag känner få
tidens tecken, som äro så betydelsefulla och så
glädjande för demokratiens framtid som detta.
Mot en sådan makt hos den parisiska medel-
klassen — ty här inom sjelfva Paris har Siecle
sina flesta läsare — mot en sådan makt skulle
det icke vara rådligt att uppträda, i afsigt att!
störta konstitutionen. Och hvad departemen-
terna beträffar, så finnes i alla hänseenden änl
mindre fara.
Siecles och dess partis ställning är så myc-
ket vigtigare, som det stödjer sig på den del
a of. d. konstituerande församlingen, hvilken
visserligen enligt mångas åsigt begått politiska
a ia RA RR RR AR NEAR RR RR I AR ÄR ARR FAKE RV RAR RR ÅR RAMEN gi R RV BR I RR