till fredlig förlikning, och ett vapenstillestånd
afslutades, hvilket den 34 ledde till en form-
lig konvention, hv2ruti det romerska folkets
sjelfständighet garanterades.
Men sedana Oudinot hade dragit tillräckliga
förstärkningar till sig, erkände han icke denna
af det franska sändebudet afslutade konven-
tion, utan fordrade fritt intåg i Rom för sin
arme; och då detta icke beviljades, började
han den 3 Juni en formlig belägring och bom-
bardering mot staden, hvars befolkning, under
Garibaldis anförande, med det mest heroiska
hjeltemod kämpade mot öfvermakten. N
Den 1 Juli dukade Rom under. Men dagenl
före den franska ockupationshärens inryckande,l
utfärdade den konstituerande församlingen den!
romerska republikens författning och upplöste
sig sjelf, samt triumviratet, för att icke öfver-
lemna herraväldet åt de inryckande fransmän-
nen, utan låta dem med våld bemäktiga sigl:
detsamma.
Segern öfver den romerska - republiken har
inbragt franska republiken föga vinning och lj
ännu mindre ära. Ty ehuruväl Oudinot ge-l
nast organiserade en inilitärstyrelse och ställde l:
sig sjelf i spetsen derför, infann sig dock kortl
derefter en regeringskommission af 3 kardina-:
ler, som i påfvens namn gjorde anspråk på li
regeringsmaktens öfvertagande. Afunden mel-l:
Jan dessa : båda myadigheter, det energiska j
raotstånd påfven och kardinalkollegiet gjordel
mot hvarj2 Frankrikes inblandning i Kyrko-l
statens inre angelägenheter, presidenten Ludvig!
Napoleons plötsliga personliga iablandning il
dessa angelägenheter, som straxt derpå desa-
vuerades af kammaren, och från Ludvig Na-t
poleons sida frammanade en änun kraftigareÅ
opposition mot densamma, samt slutligen den!
eftergilt för påfvens fordringar hvartill Frank-
rike, med uppaffring af alla sin författnings
principer, såg sig nödsakadt, voro en kedja af
de skamligaste förödmjukelser för den franska
regeringen. i
Uti Rom, hvarest kardinalkommissionen med
obegränsadt godtycke arbetade på återställan-
det af absolurismens och hierarkiens herra-
välde, uader det att befoikningen fortsatte sitt
passiva trots mot sakernas nya ordning, herr-
skar ännu i denna stund en gränslös förvirring
bland maktens innehafvare. Ännu består fran-
ska bajonettväldet bredvid den påfliga rege-
ringskommissionen; ännu ser sig påfven icke
i stånd att återvända till sitt verldsliga och
andliga herravälde, som sedan 6 månader va-
rit honom beröfvadt.
Bom är fallet, men icke besegradt; den påf-
liga regeringen är åter upprättad, men den är
uppbyggd på sanden, och den första storm
skall måhända för alltid tiliintetgöra den-
samma. , :
Sedan, med Sardiniens kraft, den hörnsten,
hvarpå Italiens frihet måste grundläggas, syn-
tes krossad; sedan i Rom den höga pelarbygg-
nad hvarpå Italiens enhet skulle hvila, sam-
manstörtat, qvarstod ännu Venedig, likt ett
väldigt klippstycke af den italienska. enhetens
och frihetens påbörjade byggnad, och som ännu
icke blifvit nedkastadt af kontrarevolutionens
storm. Men vid Venedigs sjelfständighet kunde
ej fästas något hopp för Italiens framtid.
En regering, sådan som den österrikiska,
visste att den till hälften uppnått revolutio-
n2ns besegrande, om den isolerat och besegrat:
rörelsens hufvudhärd. Man kunde låta Vene-
dig åtnjuta sin skenbara sjelfständighet under
sin republikanska författning, iatill dess det
öfriga Italien blifvit fullkomligt besegradt.
Emedlertid hade man inneslutit den svårt
tillgängliga lagunstaden så trångt som möjligt,
och emedan man ville så mycket möjligt skona
Österrikes krafter, för striden mot det ännu
icke besegrade Ungern, börjades underhandlin-
gar om kapitulation, hvilka likväl icke lände:
till något resultat. I Juni månad börjades den;
märkvärdiga belägringen af denna stad, som:
med beundransvärd kraft och uthållighet trot-
sade österrikarnes otroliga ansträngningar, sow
gingo så långt, att man till och med från luft-
balonger försökte ett bombardemang, hvilket
likväl misslyckades. Det starka fästet Malg-
hera föll, först sedan det genom ett fruktans-
värdt bombardemang blifvit förvandladt till en
grushög, i österrikarnes händer; och trots det
derifrån, samt från lagunbron, emot sjeifva
staden riktade ytterst häftiga bombardemanget,
kunde Venedig i2ske eröfras med - vapenmakt.
Emellertid hade Garibaldi, som vid fransmän-
nens intåg i. Rom, med en liten skara dragit
ut från staden, förstått undgå alla förföljelser
af de talrika trupper, som blifvit uppbådade
mt honom, och hade med, sin lilla hjelteflock
framträngt ända till Venedigs portar, för att
komma sina hårdt ansatte stridskamrater till
hjelp. Men hans lilla utmattade trupp blef här
angripen af fiendens oerhörda öfvermakt, samt
sprängd. Hans hjeltemodiga maka fann bär
sin död, men han sjelt undkom lyckligt till
Sardinien, hvarest han fann en tillflyktsort, för
att, måhända i en icke aflägsen framtid, åter
träda i spetsen för striden mot Italiens för-
tryckare, VI
Nu först sedan man i Venedig visste allt
vara förloradt, ingick man den 22 Aug. på den
af Radetzky föreslagna kapitulationen, få dagar
tidigare, än den likaledes obesegrade fästningen
Komorn, sista kämpen för Unagerns frihet, öpp-
nade sina portar för österrikarne, efter att sjelf
hafva dikterat kapitulationsvilkoren. (Forts.)
wnse———OEEREEEEE
UTRIKES.
) ij TYSKLAND.
Den 23 Januari börjades i den preussiska
ot 1 den preus: