ty en flicka med sådan skönhet, sådana talan-
er...
id Skönhet!... Ha ha ha!... Det der lilla
kattansigtet! Och talanger sedan! Hennes talan-
ger! De måtte nu existera blott i inbillningen
Jag skulle deremot tro, att du är öfverty-
gad om deras verkliga tillvaro, efter som du
förbjuder henne att visa dem, för att icke
sticka ut dina egna döttrar.,
Mina döttrar! Hon! Jag måtte säga! —
Dock ... jag vet hvad sem kommer dig att
tala så... Man tar icke för ro skull sådanader
små älskvärda kärlekspanter i huset.,
Emerentia! Jag...
Förifra dig icke, min skatt... vi tala nu
icke om den saken. Jag har ju lofvat dig att
blunda med båda ögonen, för att icke väcka
skandal, hvilket jag är fasligt rädd för. Vi
vilja nu återkomma till grefvinnans begäran.
Jag tror icke att jag beviljar den.n
Och af hvad skäl?
Emedan jag tycker, att den der tossan kan
vara hemma och se efter hus och hem, då vi
alla äro borta.v
Hus och hem bli nog ändå eftersedda; och
du måtte väl icke tycka att nöjet att hålla en
sjuk sällskap är för stort för Clara?
Visst icke, men. ..)
Så vida, min kära Emerentia, du har några
grundade gissningar angående grefve Alexander
Umanoffs afsigter på Hedvig, så råder jag dig
att icke stöta dig med hans mor.,
Du kan ha rätt. Hvad grefve Alexanders
tycke för Hedvig angår, så är det icke mer
någon förmodan. Det har hos mig redan öf-
vergått till visshet, och jag tror till och med,
att det redan är alltför mycket befästadt, för
att låta rubba sig af en och annan liten nyck
af den grefliga modren: Emedlertid finner jag,
iksom du, att man e bör stöta henne; och
eftersom hon vill hål! a till godo med ett så-