ty en flicka med sådan skönhet, sådana talaner... id Skönhet!... Ha ha ha!... Det der lilla kattansigtet! Och talanger sedan! Hennes talanger! De måtte nu existera blott i inbillningen Jag skulle deremot tro, att du är öfvertygad om deras verkliga tillvaro, efter som du förbjuder henne att visa dem, för att icke sticka ut dina egna döttrar., Mina döttrar! Hon! Jag måtte säga! — Dock ... jag vet hvad sem kommer dig att tala så... Man tar icke för ro skull sådanader små älskvärda kärlekspanter i huset., Emerentia! Jag... Förifra dig icke, min skatt... vi tala nu icke om den saken. Jag har ju lofvat dig att blunda med båda ögonen, för att icke väcka skandal, hvilket jag är fasligt rädd för. Vi vilja nu återkomma till grefvinnans begäran. Jag tror icke att jag beviljar den.n Och af hvad skäl? Emedan jag tycker, att den der tossan kan vara hemma och se efter hus och hem, då vi alla äro borta.v Hus och hem bli nog ändå eftersedda; och du måtte väl icke tycka att nöjet att hålla en sjuk sällskap är för stort för Clara? Visst icke, men. ..) Så vida, min kära Emerentia, du har några grundade gissningar angående grefve Alexander Umanoffs afsigter på Hedvig, så råder jag dig att icke stöta dig med hans mor., Du kan ha rätt. Hvad grefve Alexanders tycke för Hedvig angår, så är det icke mer någon förmodan. Det har hos mig redan öfvergått till visshet, och jag tror till och med, att det redan är alltför mycket befästadt, för att låta rubba sig af en och annan liten nyck af den grefliga modren: Emedlertid finner jag, iksom du, att man e bör stöta henne; och eftersom hon vill hål! a till godo med ett så