i Posttidningen AM 18 för innevarande år, som man träffar den artikel, hvars rubrik vi användt här ofvan, och hvars ord vi anfört. Artikeln har två tillkännagifna ändamål: det ena att framställa kapten Zachrisson som ett blindt redskap för syftemål, helt och hållet främmande för hans egen sak och erinra om att efter alla de offer, som kapten Z. sålunda bringat sina politiska uppviglare, har han i detta ögonblick beklagl!igtvis vunnit intet; det andra att framhålla hans missöde som ett varningsexempel för militären i allmänhet. För att motivera den förmenta riktigheten i denna varning, frågar den officielle: Hvad är meningen med den beväpnade styrka, som ett land underhåller ? och svarar Månne någon annan än att skydda detsamma mot inre eller yttre fiender, som på ett eller annat sätt störa dess lugn? Men, — heter det vidare — hur skall detta blifva möjligt, om icke samma styrka afhåller sig från allt deltagande i de partistrider (2), hvars uibrott(?) den är satt att kufva — att icke tala om det så väl mot den medborgeliga som krigsmannaeden stridande, att på sådan väg (?) söka kullkasta de grundlagar, hvilka den svurit att just mot tylika angrepp (?) skydda och försvara. Månne det således icke är rent af en pligt hos den högsta myndigheten att på allt sätt söka afhålla individerna af den militära styrkan från allt dylikt obehörigt inblandande i politiska stridigheter ?, Vi hafva anfört hela detta stycke oafkortadt, emedan det mera öppet och tydligt uttalar den anklagelse för brottslighet, som Tiden, Morgonbladet, Den Conservative, och åtskilliga andra reaktionsorganer, med mer elier mindre uttryckligt åberopande af Missgerningsbalken, vändt emot reformmötena, och emedan detta tillfälle att skärskåda anklagelsens halt icke torde böra släppas undan obegagnadt. Undersökom då hvad dessa möten förehaft. Hafva de väckt partistrider, som förut icke funnos? Hafva de underhållit de redan befintliga? Hafva de ej i stället sträfvat af alla krafter att afsluta dessa? Och är ett sådant sträfvande brottsligt eller olagligt? ... Vivåga tro, att äfven den mest afgjorde reaktionär, om han nödgas besvara dessa fyra frågor enkelt och utan undflykter eller svängningar, ej förmår besvara de två första med annat än nej, eller de två sista med annat än ja. Fortsättom då vidare. När grundlagsförändringar föreslås enligt nu gällande grundlag, och i öfverensstämmelse med dess stadg:nden förklaras L vilande till nästa riksdag, samt tryckas och hållas allmänheten tillhanda genom bokhandeln, då sker allt detta, enligt de allmänt bekanta och tusenfaldigt upprepade grundlagsmotiverna, för att sätta hela svenska folket (alltså icke blott de ståndsledamöter, som 2medelbart hört förslagen sig föredragas, eller de till en del alldeles okända, som vid nästa riksdag skola rösta derom, utan kvar cch en, som kan läsa det officiella riksdagstrycket) i tillfälle, att granska förslagen. Ingen lag stadgar att denna granskning skall 2nställas i enrum, ej heller hu u stort eller litet antal granskande, som härmed må sysselsätta sig på samma gång, ej heller af hvad stånd eller yrke de granskande skola vara. Och, å andra sidan, är det icke i lag förbjudet för någon, att meddela åt ancra resultatet af sin granskning: sitt omdöme om det granskade. Men ett omdöme kan icke gifvas utan skäl; och är omdömet icke gillande, så innebära skälen nödvändigt att någorting annat än det föreslagna vore lämpligare; de kunna följaktligen innefatta grunderna för detta andra, alltså för ett nytt förslag; och dettas omnämnande är då lika behörigt. Och just med allt detta hafva reformvännerna sysselsatt sig på sina möten. De hafva sålunda icke dervid uraktlåtit något positift lagbud, och icke öfverträdt något negatift — något förbud. I sådana möten allenasi är det ock, som kapten Zachrisson deltagit. Men hvar finner man i dem, eller i förhandlingarve vid desamma, någonting annat än det nyssnämnda, lagligen tillåtna eller i lag icke förbjudna? Hvar träffar man i dem eller deras förhandlingar någonting motsvarande de olagligheter, hvilka den officielle antydt i det nyss här ofvan anförda styeket, på de ställen, der vi satt frågetecken (?) för att närmare fista uppmärksamheten derpå?... Man må läsa och eftersinna huru mycket man behagar, så skall man icke ens med bistånd af den mest sofistiska advekatur, i dessa lugna och fredliga möten kunna upptäcka några partistrider, hvars (hvilkas?) utbrott den beväpnade styrkan är satt att kufvav: — ieke några försök, att på sådan väg (lärer menas de der ppartistridernas, väg, om här annars är någon mening) kullkasta de grundlagar, hvilka den svurit att just mot dylika angrepp (måste åter menas partistridernas angrepp, om någonting annat menas än en fras) skydda och försvara. Och följaktligen kan man icke keller utan den mest lumpna sofistik, kalla deltagandet i ett sådant möte för ett obehörigt inblandande i Politiska stridigheterp. Men då sålunda all logisk slutledning brister, för bevisandet af de svenska reformmötenas olaglighet: och ännu mer för deras rubricerande som myteri, så brista med detsamma alla grunder för deras sammanställming med de straxt nedanföre af den officielle omnämnda politieka klubbarne i Frankrike, Preussen, Österrike. Och då brister likaledes all grund för den tillämpning, som den officielte vill till