i Posttidningen AM 18 för innevarande år, som
man träffar den artikel, hvars rubrik vi an-
vändt här ofvan, och hvars ord vi anfört.
Artikeln har två tillkännagifna ändamål: det
ena att framställa kapten Zachrisson som ett
blindt redskap för syftemål, helt och hållet
främmande för hans egen sak och erinra om
att efter alla de offer, som kapten Z. sålunda
bringat sina politiska uppviglare, har han i
detta ögonblick beklagl!igtvis vunnit intet;
det andra att framhålla hans missöde som ett
varningsexempel för militären i allmänhet.
För att motivera den förmenta riktigheten
i denna varning, frågar den officielle: Hvad
är meningen med den beväpnade styrka, som
ett land underhåller ? och svarar Månne nå-
gon annan än att skydda detsamma mot inre
eller yttre fiender, som på ett eller annat sätt
störa dess lugn? Men, — heter det vidare
— hur skall detta blifva möjligt, om icke
samma styrka afhåller sig från allt deltagande
i de partistrider (2), hvars uibrott(?) den är
satt att kufva — att icke tala om det så väl
mot den medborgeliga som krigsmannaeden
stridande, att på sådan väg (?) söka kullkasta
de grundlagar, hvilka den svurit att just mot
tylika angrepp (?) skydda och försvara. Månne
det således icke är rent af en pligt hos den
högsta myndigheten att på allt sätt söka af-
hålla individerna af den militära styrkan från
allt dylikt obehörigt inblandande i politiska
stridigheter ?,
Vi hafva anfört hela detta stycke oafkortadt,
emedan det mera öppet och tydligt uttalar
den anklagelse för brottslighet, som Tiden,
Morgonbladet, Den Conservative, och åtskilliga
andra reaktionsorganer, med mer elier mindre
uttryckligt åberopande af Missgerningsbalken,
vändt emot reformmötena, och emedan detta
tillfälle att skärskåda anklagelsens halt icke
torde böra släppas undan obegagnadt.
Undersökom då hvad dessa möten förehaft.
Hafva de väckt partistrider, som förut icke
funnos? Hafva de underhållit de redan be-
fintliga? Hafva de ej i stället sträfvat af alla
krafter att afsluta dessa? Och är ett sådant
sträfvande brottsligt eller olagligt? ... Vivåga
tro, att äfven den mest afgjorde reaktionär,
om han nödgas besvara dessa fyra frågor en-
kelt och utan undflykter eller svängningar, ej
förmår besvara de två första med annat än
nej, eller de två sista med annat än ja.
Fortsättom då vidare. När grundlagsförän-
dringar föreslås enligt nu gällande grundlag,
och i öfverensstämmelse med dess stadg:nden
förklaras L vilande till nästa riksdag, samt tryc-
kas och hållas allmänheten tillhanda genom
bokhandeln, då sker allt detta, enligt de all-
mänt bekanta och tusenfaldigt upprepade
grundlagsmotiverna, för att sätta hela svenska
folket (alltså icke blott de ståndsledamöter, som
2medelbart hört förslagen sig föredragas, eller
de till en del alldeles okända, som vid nästa
riksdag skola rösta derom, utan kvar cch en,
som kan läsa det officiella riksdagstrycket) i
tillfälle, att granska förslagen. Ingen lag stad-
gar att denna granskning skall 2nställas i en-
rum, ej heller hu u stort eller litet antal
granskande, som härmed må sysselsätta sig på
samma gång, ej heller af hvad stånd eller yrke
de granskande skola vara. Och, å andra si-
dan, är det icke i lag förbjudet för någon, att
meddela åt ancra resultatet af sin granskning:
sitt omdöme om det granskade. Men ett om-
döme kan icke gifvas utan skäl; och är omdö-
met icke gillande, så innebära skälen nödvän-
digt att någorting annat än det föreslagna vore
lämpligare; de kunna följaktligen innefatta
grunderna för detta andra, alltså för ett nytt
förslag; och dettas omnämnande är då lika be-
hörigt. Och just med allt detta hafva reform-
vännerna sysselsatt sig på sina möten. De
hafva sålunda icke dervid uraktlåtit något po-
sitift lagbud, och icke öfverträdt något nega-
tift — något förbud. I sådana möten allenasi
är det ock, som kapten Zachrisson deltagit.
Men hvar finner man i dem, eller i förhand-
lingarve vid desamma, någonting annat än det
nyssnämnda, lagligen tillåtna eller i lag icke
förbjudna? Hvar träffar man i dem eller de-
ras förhandlingar någonting motsvarande de o-
lagligheter, hvilka den officielle antydt i det
nyss här ofvan anförda styeket, på de ställen,
der vi satt frågetecken (?) för att närmare
fista uppmärksamheten derpå?... Man må
läsa och eftersinna huru mycket man behagar,
så skall man icke ens med bistånd af den mest
sofistiska advekatur, i dessa lugna och fredliga
möten kunna upptäcka några partistrider,
hvars (hvilkas?) utbrott den beväpnade styr-
kan är satt att kufvav: — ieke några försök,
att på sådan väg (lärer menas de der pparti-
stridernas, väg, om här annars är någon me-
ning) kullkasta de grundlagar, hvilka den svu-
rit att just mot dylika angrepp (måste åter
menas partistridernas angrepp, om någonting
annat menas än en fras) skydda och försvara.
Och följaktligen kan man icke keller utan den
mest lumpna sofistik, kalla deltagandet i ett
sådant möte för ett obehörigt inblandande i
Politiska stridigheterp.
Men då sålunda all logisk slutledning bri-
ster, för bevisandet af de svenska reformmöte-
nas olaglighet: och ännu mer för deras rubri-
cerande som myteri, så brista med detsamma
alla grunder för deras sammanställming med de
straxt nedanföre af den officielle omnämnda
politieka klubbarne i Frankrike, Preussen,
Österrike. Och då brister likaledes all grund
för den tillämpning, som den officielte vill till