så ofta prisade lugn under verldsstormen, fick
Aftonbladet nyligen anledning att fästa sina lä-.
sares uppmärksamhet, så vidt tecknen härtill
röjde sig bos Tiden och Posttidningen. En-
samt uppenbarande sig der, skulle företeelsen
med skäl öfverraskat, men öfverraskningen för-
svinner så snart man erinrar sig att det stora
kontinentala feodalgodsets trälinventarium —
servum pecus som man sade fordom —
hemtar mönstret för sina härmningar från herr-
skapsbyggningen i Petersburg och inspektors-
flyglarne i Berlin och Wien. Vet man att
sympatierna skiftat om hos patronaget, så blir
det lätt begripligt att de icke kunna bibebålla
sig hos domestikerna. Orsaken till de förän-
drade känslorna på kontinenten synas emeller-
tid värda sin särskilda betraktelse.
Man torde ännu minnas att engelska tidnin-
-garne, al snart sagdt alla färger, voro vid denna
tiden för ett år sedan outtröttliga i deklama-
tioner emot kontinentalfolkens revolutionära
förvillelser och demokratiska öfverdrifter, och
i motsvarande lofqväden öfver det gamla Eng-
lands djupa trygghet, under hägn af dess ari-
stokratiska institutioner. Der kunde Ludvig
Filip och Metternich i lugn rådpläga med lan-
dets visaste öfver villfarelserna annorstädes och
medlen att rätta dem; der egde den gamla
goda tiden och dess representanter en säker
tillflykt undan kontinentens skakningar.
Men sedan furst Metternich, restaurationens
stormästare, sett sig föranlåten att vända ryg-
gen åt England och slå upp sitt fältläger på
fasta landet: sedan engelska tidningarne be-
gynt tillhandagå de belägrings- och oktroje-
ringslystna kontinentalkabinetterna med lärdo-
mar och varningar i rikt mått, och icke all-
tid i det höfligaste språk: sedan hela England
(med några få och på orten föraktade undan-
tag) begynt röja lika omisskännliga som ihär-
diga sympatier för reaktionens offer, och i syn-
nerhet för det med ryskt bistånd nedgjorda
Ungern och dess svikna friheter och rättighe-
ter, hvilka ega så många konstitutionella lik-
heter med britternas egna — sedan synes icke
blott den närvarande Whigministerens stör-
tande, och i synnerhet störtandet af den för
Metternichska skolan så misshaglige lord Pal-
merston, utan till och med en koalition mel-
lan kontinentalmakterna mot England, begynt
blifva en älsklingsid hos de i Mars 1848. af-
lägsnåde statsmän, som öppet eller halfbeslö-
jadt tagit restaurationen om hand.
Vore det tänkbart, att denna omvexling i
den europeiska politiken kunde fortsättas så
länge, att den i verldshistorien komme att
bilda epok, så skulle man kunna säga, att vårt
århundrades sednare hälft ingått under allde-
les motsatta politiska konstellationer, mot dem
som bebådade den förra hälftens horoskop.
I början af detta århundrade var det nem-
ligen England, som genom ständigt förnyade
koalitioner förde kontinental-makterna mot
Frankrike, — såväl emot det kejserliga som
det republikanska, och som härvid understödde
dem med guld och vapen.
Nu tycks restaurationen vilja i ett stort för-
bund emot samma England förena icke blott
kabinetterna i Sarskojezelo, Olmätz och Pots-
dam, utan äfven det i Elys-national.
Det tycks, att restaurationspartiet på konti-
nenten ärft kejsar Napoleons, republikens arf-
tagares, systematiska hat och hans krigsplaner
af alla slag emot Engländ.
När Napoleon nödgades öfvergifva ideen att
likt Filip II skicka en armanda mot de brit-
tiska öarne, och i stället försökte hämma Eng-
lands afsättning på verldsmarknaden, för att
sålunda tillintetgöra dess industri och dess
handel på samma gång; när han i denna afsigt
anbefallde kontinentalsystemet, för att stegra
industrien och handeln hos de kontinentala
folken, då var det blott med motvilja som
kontinentens absolutistiska makter fogade sig
efter. hans gigantiska prohibitifsystem. Att
absolutismen aldrig brytt sig serceles om de
materiella intressena, när de dynastiska och
legitimistiska varit i fråga; derom vittnar ry-
ska gränsspärrningen emot preussiska Östersjö-
provinserna: derom det preussiska samtycket
till republiken Krakaus undergång, utan min-
sta afseende på att schlesiska handeln föll med
detsamma: derom vittnar hela historien från
1815 till 1848, och från 1848 till nu.
Men just derföre väcker det också uppseende
och misstanka, när man hör restaurationen
ropa ve öfver den engelska krämarpolitiken
och förnimmer restaurationens öma nit att
hägna kontinentens handel och industri mot
Englands kapitalstyrka och näringsflit; helst
detta bekymmer synes ännu mera öfverflödigt
nu, än någonsin förut, sedan England låtit sina
egna prohibitiflagar falla, den ena efter den
andra, och derigenom öppnat en förut otänk-
bar möjlighet för ömsesidiga friheter i handeln
och rörelsen mellan kontinenten och brittiska
riket.
Kabinetternas besynnerliga missbelåtenhet
med medeltidsinstitutionernas förlofvade land,
mot den kistoriska visdomens hembygd, skulle
låta förklara sig, om kartisterna hade lyckats
genomdrifva sina förslag : och brittiska öarne
nu befunnes under en kartistisk styrelse. Det
vore då konseqvent af restaurationen att nu
vända sig lika ihärdigt emot det revolutionära
England, som förut emot det revolutionära
Frankrike. :
Men England är ännu samma aristokratiskt
konservativa monarki, som i början af vårt
århundrade.
Väl sitta icke några tories, utan endast whigs,
för närvarande i Storbritanniens konselj. Men
detsamma har varit händelsen vid de fomina
koalitionerna mot Frankrike: — men lord Jbhn
Russel, lord Grey,lord Palmerstone, höra samt-
ligen till engelska aristokratiens mest firade
fullblod; och till och med den hetlefrade. vis-
Aannnt Dalamarvotan omm hadauaa annd 02 tra Ale