RATTEGÅNGSoc POLISSAKER. För någon tid sedan nämndes, att e. o. kanslisten Samuel Jonsson hos justitiekanslersembetet fört klagan öfver stadsfiskalen Liadborgs beteende såsom aktor i målet mellan fabriksidkaren Sjöberg å ena sidan samt dennes fru och kanslisten Jonsson å den andra. Hr Lindborgs förklaring har redan för ett par månader sedan inkommit till justitiekansleren, som beslutat att Jonsson får afgifva påminnelser deremot. Hr Jonsson hade i sin klagoskrift angifvit, att sedan hr Lindborg inför kämnersrätten sökt stämpla klaganden som lösdrifvare, och denne till följe deraf vid ett följande rättegångstillfälle styrkt sin anställning i krigskollegium och det förtroende han af sine förmän åtnjöt, så hade stadsfiskalen Lindborg i synbarligen uppretad sinnesstämning uppstigit och inför domstolen yttrat: Fast Jonsson icke nu är lösdrifvare, så skall jag snart göra honom dertill, samt jag skall rensa samhället från en sådan äktenskaps: djefvul; och yrkade hr Jonsson att hr Lindborg måtte urståndsättas att fortsätta, som det i klagoskriften kallas, förföljelsen mot klaganden och skiljas från det kall han bekläder. Hr Lindborg erkänner i sin förklaring, att han inför kämnersrätten yttrat sig betrakta Jonsson som en lösdrifvare och derföre skulle försöka få honom bart från staden, och vill icke bestrida det han möjligen fällt yttrandet om att rensa ssmhället från en sådan äktenskapsdjefvul, men han förbigår helt och hållet, utan aw deråt egna ett ord, hvad som Jonsson äfven anmärkt och tagit till hufvudsakligt skäl för sin klagan, det yttrande som innebär hotelse att göra Jonsson till lösdrifvare. För öfrigt förklarar sig hr Lingborg sjelf ogilla sina uttryck och anser dem icke bevisa någon förföljelse mot Jonsson; han vill tvärtom hafva dem batraktade såsom mycket ursäktliga, derföre att han råkat i upprörd sinnesstämning, då han måste afböra professor Enebergs skriftliga vittnesmål, deruti denne, såsom hr Lindborg påstår, oehuru på sin aflagda vittnesed, likväl tvärt emot sanningen, framställer Jonssons karakter I en oriktig dager. Slutligen tycker sig stadsfiskalen i utöfvandet af sitt embete icke värre hafva förgått sig, än att han kan försona det med de böter domstolen möjligen derför ålägger honom och hemställer till justitiekansleren, att denne täcktes finna, det Jonssons klagomål icke böra föranleda till vidare åtgärd. . Stadsfiskalens förklaring röranda ifrågavarande hans uppförande inför kämnersrätten i Stockholm inblandar för öfrigt åtskilllge historietter från universitetet i Lund, men hvilka synas föga lända stadsfiskalen till ursäkt för hans sätt att skicka sig i sin embetsutöfning. — Målet mellan fabriksidkaren Sjöberg och hans hnstru samt kanslisten Jonsson har i dag åter påropats i rådsturättens femte afdelning, dervid klaganden och fru Sjöberg voro sjelfve tillstädes, men hr Jonsson inlemnade genom ombud en skrift, hvari han förklarade sig af sjukdom bindrad från inställelse samt anhöll om trenne veckors uppskof, hvilket af rätten med hr Sjöbergs begifvande bifölls. — Det så kallade Dykerska milet, angående ett våldsamt uppträde den 4 sistl. Oktober i Malongska huset nära Nytorget, förevar åter i dag, och vaktmästaren Dyker ingaf sin slutliga förklaring och sina slutpåståenden. De vero ännu vidiyftigare än aktors vid sista rättegångstillfället afgifna och öfverlemnades till kompanifullmäktigen för af sjukdom från inställelse hindrade korporal Fröman, på det denne måtte kunna få skriftligen om 14 dagar inkomma med svaromål. Man är således ännu icke i tillfälle att få utlösa en afskrift deraf, men påståenderna voro från Dykers sida lika stränga som från Aktors. Bland apnat yrkade han fåstningsstraff å enkan Lindvall,