RATTEGÅNGS- oc POLISSAKER.
För någon tid sedan nämndes, att e. o. kanslisten
Samuel Jonsson hos justitiekanslersembetet fört kla-
gan öfver stadsfiskalen Liadborgs beteende såsom
aktor i målet mellan fabriksidkaren Sjöberg å ena
sidan samt dennes fru och kanslisten Jonsson å den
andra. Hr Lindborgs förklaring har redan för ett
par månader sedan inkommit till justitiekansleren,
som beslutat att Jonsson får afgifva påminnelser
deremot.
Hr Jonsson hade i sin klagoskrift angifvit, att se-
dan hr Lindborg inför kämnersrätten sökt stämpla
klaganden som lösdrifvare, och denne till följe deraf
vid ett följande rättegångstillfälle styrkt sin anställ-
ning i krigskollegium och det förtroende han af sine
förmän åtnjöt, så hade stadsfiskalen Lindborg i syn-
barligen uppretad sinnesstämning uppstigit och in-
för domstolen yttrat: Fast Jonsson icke nu är lös-
drifvare, så skall jag snart göra honom dertill, samt
jag skall rensa samhället från en sådan äktenskaps:
djefvul; och yrkade hr Jonsson att hr Lindborg
måtte urståndsättas att fortsätta, som det i klago-
skriften kallas, förföljelsen mot klaganden och
skiljas från det kall han bekläder.
Hr Lindborg erkänner i sin förklaring, att han
inför kämnersrätten yttrat sig betrakta Jonsson som
en lösdrifvare och derföre skulle försöka få honom
bart från staden, och vill icke bestrida det han möj-
ligen fällt yttrandet om att rensa ssmhället från en
sådan äktenskapsdjefvul, men han förbigår helt och
hållet, utan aw deråt egna ett ord, hvad som Jons-
son äfven anmärkt och tagit till hufvudsakligt skäl
för sin klagan, det yttrande som innebär hotelse att
göra Jonsson till lösdrifvare. För öfrigt förklarar
sig hr Lingborg sjelf ogilla sina uttryck och anser
dem icke bevisa någon förföljelse mot Jonsson; han
vill tvärtom hafva dem batraktade såsom mycket ur-
säktliga, derföre att han råkat i upprörd sinnes-
stämning, då han måste afböra professor Enebergs
skriftliga vittnesmål, deruti denne, såsom hr Lind-
borg påstår, oehuru på sin aflagda vittnesed, likväl
tvärt emot sanningen, framställer Jonssons karakter
I en oriktig dager. Slutligen tycker sig stadsfiskalen
i utöfvandet af sitt embete icke värre hafva förgått
sig, än att han kan försona det med de böter dom-
stolen möjligen derför ålägger honom och hemställer
till justitiekansleren, att denne täcktes finna, det
Jonssons klagomål icke böra föranleda till vidare
åtgärd. .
Stadsfiskalens förklaring röranda ifrågavarande
hans uppförande inför kämnersrätten i Stockholm
inblandar för öfrigt åtskilllge historietter från uni-
versitetet i Lund, men hvilka synas föga lända stads-
fiskalen till ursäkt för hans sätt att skicka sig i sin
embetsutöfning.
— Målet mellan fabriksidkaren Sjöberg och hans
hnstru samt kanslisten Jonsson har i dag åter på-
ropats i rådsturättens femte afdelning, dervid kla-
ganden och fru Sjöberg voro sjelfve tillstädes, men
hr Jonsson inlemnade genom ombud en skrift, hvari
han förklarade sig af sjukdom bindrad från instäl-
lelse samt anhöll om trenne veckors uppskof, hvil-
ket af rätten med hr Sjöbergs begifvande bifölls.
— Det så kallade Dykerska milet, angående ett
våldsamt uppträde den 4 sistl. Oktober i Malongska
huset nära Nytorget, förevar åter i dag, och vakt-
mästaren Dyker ingaf sin slutliga förklaring och sina
slutpåståenden. De vero ännu vidiyftigare än aktors
vid sista rättegångstillfället afgifna och öfverlemnades
till kompanifullmäktigen för af sjukdom från instäl-
lelse hindrade korporal Fröman, på det denne måtte
kunna få skriftligen om 14 dagar inkomma med sva-
romål. Man är således ännu icke i tillfälle att få
utlösa en afskrift deraf, men påståenderna voro från
Dykers sida lika stränga som från Aktors. Bland
apnat yrkade han fåstningsstraff å enkan Lindvall,