af Holmberg; hvarvid skräddaren hr Wahren förevisade sin ganska intressanta samling af vapen, v:sktyg och prydnader af sten, ben och brons från de ä!dsta tider, funna i Sverige. Efter föredragets slut, gjorde hr kapten Fahnehjelm sällskapet uppmärksamt derpå, att en mängd af dylika fornminnen gått förlorade, till följe deraf att de flesta sådana blifvit funna i landsorien af allmogen, som ej förstått att taga vara deruppå, utan förstört desamma. Han uppmanade derföre en hvar af sällskapet, som möj!igen i landsorterna skulle påträffa några sådana gamla fornsaker, att desamma, sjelfva eller geaom andra, aflemna till sådana personer, hvicka kunde lätt sinda dem till Stockholm för att öfverlemnas till de antiqvariska samlingarne, hvarest desamma, om de äro a! verklig: historiskt värde, blifva inlösta. — Med posten i går hitkom den oväntade underrättelsen att fullmäktigen i rikets ständers rit-gildskontor f. d. riksdagsmannen Eric Norber ; atlidit sen 17 dennes af ett slaganfall, som triffade honom på Bol nda, dit ban från sin egendom Skälby i Westmanland föregående dagen med sin familj begifvit sig på ett besk. Norberg som bevistat alla riksdagarne a bifrån 1828 var en för sin redbarhet, sina vilsinnade och fosterländska tänkesätt, samt sitt lugna och välvilliga väsende utmärk! ledamö af bandeståndet. Han deltog väl icke så mycet i diskussionerna, men hans råd och meningar verkade mycket; hans opartiskhet gjorde, att han nästan alltid under sednare riksdagarne, genom sitt förtroende af alla, tillsatte ståndets utskotsledamöter och om hans milda och vänliga ka akter någon gång gjorde honom vek för öfvertalandet var han dock i alla vigtigare frågor fast i det han sjelf ansåg rätt och nyttigt. Han har under lång tid egt ståndets förtroende, såsom fullmäktig irikets ständers verk meian riksdagarne; och han kommer säkert, att vid den i höst sammanträdande riksdagen mycket saknas. I sin enskilda krets. der han i alla afseenden var lycklig, älskadestoch hedrades han för sitt redbara, flärdlösa väsende.