REVY AF TIDNINGARNE. Tidningen Reform, som ifrån början augifvit en helt och hållet radikal tendens i sina åsigter, men tillräckligt upplysande vederlagt det utspridda ryktet, att den skulle strida för kommunismen, utkommer nu två gånger i veckan. Den är af en helt och hållet allvarlig och resonnerande karakter, med ett klart och populärt framställningssätt, men tyckes misstaga sig deri, att den ännu tror på revolutionerna, som enligt vår tanke numera böra hafva utspelt sin roll och icke behöfva anlitas för demokratiens framgång, om folken förstå att begagna de krafter som dessförutan stå dem till buds. Ett par af de sednare numrorna innefatta för öfrigt några artiklar, hvilka utgöra ett slags trosbekännelser i särskilda riktningar och hvaraf vi derföre citera några utdrag, för att göra läsaren närmare bekant med nämnde blad. Uti en artikel i JM 3, kallad Socialismens betydelse, förklarar Reform sin mening angående detta bekanta ord, bland annat som följer: Under det det ena partiet förkättrar allt, som dermed sammanhänger och deri skådar djupet och den hemliga syfiningen af alla vår tids onda rörelser, så är det andra partiet af hjertat intaget för detta system och tror barnsligt derpå, såsom på civilisationens räddare, medan det kanske för mängden, ätminstone i Sverige, ännu är fördoldt hvad man rätteligen bör tänka om detta nya fenomen i tankens och politikens verld, om man nemligen får antaga, att ljudel ens ar detia mäktiga ord framträngt till den större svenska allmänheten, som, utan närmare bekantskap med verldens nyare rörelser, för det mesta bortlefver sina dagar i tiomila skogar, i lugn omgifning och beröring med verldens gamla idåer och inrättningar. Men låtom oss i få ord uttala hetydelsen af denna nya rörelse i det borgerliga lifvet och litteraturen, i kyrkan och i konsten. Hvad man kallar socialism, är den praktiska delen, utöfningen, af mensklighetens religion. Denna åter är ämnad att i framtiden efterträda kristendom, judendom, hedendom m. m. och blifva en ny religionslära för hela slägtet. Taga vi bort alla de öfverdrifter, hvarunder socialismen framträdt, så qvarstår för oss detta antagande såsom resultatet af alla vår tids spekulationer. . Derföre skall socialismens betydelse numera icke vara någon hemlighet för de tänkande och klarsynte. Och icke heller bör det vara en skam, att af hjertat sluta sig till denna rörelse, för hvem som helst, gamla och unga, fattiga och rika, lärda och olärda. Vi äro nu blott i första Perioden af dessa lärors utbredande öfver jorden: vi äro kanske ännu blott i dess evangeliska och apostoliska tidsafdelning, i deras första smärtfulla tidsålder, då dess bekännare äro martyrer. Men med en naturkrafts oemotståndlighet skall den bana sig väg fram och eröfra allt större rymder af den gamla förfallna verlden. Så inträffar det alltså, att allt af ära och heder, som vårt århundrade innesluter, går ut på att eröfra allt hvad samvetsgrannt och innerligt det ligger i denna rörelse. Det är från detta gebit, som i den närmaste framtiden de mest lysande lagrar för skriftställare och statsmän stå att hämta: allt annat skall snart af historien blifva betraktadt som en surdeg, såsom en återstod af hedendom i vår tid, såsom det åt undergång och förakt hemfallna. Snart skall kanhända den ädlere delen at slägtet få ögonen öppna för dessa sanningar och ännu mycket mer: deras uttalande skall då icke längre klinga hvarken löjligt eller paradoxt. Men vi, i vår stillhet, följa troget gången af den nya lärans utbredande och öden. De som söka att undertrycka eller utrota den, äro vår tids faris2r och skriftlärde. De äro af ödet bestämda att genom sitt oförstånd befordra utvecklingen och utspridningen af det nya verldshistoriska lifvet och ljuset. Detta veta de, men de tro sig icke sjelfva. De skola le åt oss och åt detta vårt förmenande; men derigenom äro de dömde, ty vi fatta endast detta leende som ett hån, och genom sitt oförstånd lyda de en högre vilja och blifva redskap i en vis och orubblig verldsordnings hand och tjena derigenom vår sak.n : Uti Vi 5 för gårdagen, i fortsättningen af en artikel om Representationsfrågan, förekomma: I vårt föregående nummer hafva vi visat. hvilka stora företrädesrättigheter eliten (den utvalda delen) af nationen ännu har, hvilka företräden, då de icke kunna uppbäras i närmaste hand, tillfalla den rike, och deremot adeln endast behåller namnet och sina ljufva minnen). Den andra medeltidsqvarlefvan är presteståndet. Hvad är prosten? Dess närvarande bestämmelse är icke lik dess ursprungliga. Presten är menniskornas lärare, men han är hvarken deras öfversteprest eller konucg, eller ens en fjerdedel af deras konung. Menniskans öfversteprest är hennes förnuft, som står