i våra egna inelfvor! — För öfrigt, huru än
de fransyska förhållanderna må utbilda sig, må
det, af den iman som kommit i spetsen, upp
stå en Washington, som förstår att förkasta
kronan, eller en annan Napoleon, som på spill-
rorna af folkfribeten bygger sitt eget blodiga
ryktes tempel — så mycket är visst, att Frank-
rike är vida skiljdt ifrån oss. Polen har också
velat hemta stöd af fransyska sympathier —
och Polen finnes icke mera tilll
Det tredje är Tyska riket. M. H. Jag be-
känner mig öppet till den tanken, att unger-
ska nationen har till bestämmelse att, i före-
ning med den tyska nationen, och denna att i
förening med oss, vaka öfver civilisationen i
det tyska Östern. Från denna synpunkt hafva
vi utgått, och fördenskull, så snart Tyskland
sammankallat sitt parlament, för att åstadkom-
ma den tyska enheten, hafva vi dit afskickat
två ansedde landsmän, af hvilka detta Hus nu
sedan upphöjt den ene till president. De blefvo
emottagna med den aktning man var skyldig
ungerska nationen: Men emedan Frankfurter-
församlingen ännu var i födstovåndan, och in-
gen kropp ännu bildat sig ur den formlösa
massan, så att underhandlingar kunde bringas
å bane, hvilket först efter riksföreståndareva-
let och en ministeres tillsättning kan försiggå,
har det ena sändebudet qvarstadnat, för att, i
det ögonblick då någon finnes, med hvilken
officielia underhandlingar kunna göras, föreslå
ett vänskapsförbund emellan oss och Tystland,
dock så att vi icke en hårsmån afvika från
besittningen af vår sjelfständighet och vår na-
tionella frihet, hvarken till förmån för andras
frihet elier till följd af hot.
Emedan så!edes fara hotar oss, eller, eme-
dan en fara, som hotar att blifva stor, nu upp-
går öfver vår horizont, måste vi framför allt,
för att afligsna den, fly till vår egen kraft.
Endast den nation blifver vid lif, som har till-
räcklig lifskraft i sig sjelf. Det folk, som icke
kan uppehålla sig af egen kraft, utan måste
uppehållas genom andras understöd, har ingen
framtid. Jag uppfordrar eder, fördenskull, M.
H.. till ett storartadt beslut. J skolen, i be-.
traktande af de vigtiga ämnen, för hvilka riks-
dagen sammankommit, förklara eder sinnade:
att hembjuda landet de största offer, för att
försvara kronan, friheten och vår sjelfständig-
het. J skolen utsäga att j aldrig viljen ingåi
någon underhandling, der nationens fribet el-
ler sjelfständighet kan på ringaste sätt äfven-
tyras, men deremot städse vara beredde att
uppfylla hvarje billig fordran, af hvilken det
vara må. Men för att verkliggöra ett så all-
varligt beslut, förmedla en ärofull fre1l eller
bestå en segerrik strid, skolen j göra regerin-
gen berättigad att bringa den rörliga krigsmak-
ten till 200,300 man, och att genast uppställa
40,000, och återstoden efter som fäderneslan-
dets värna och nationens ära det erfordra.n
Kostnaderne för en här af omkring 200,000
man, med beväpning och underhåll, uppgå för
året till 42 millioner Gyllen ), för 40,000 till
8 eller 10 milioner. Om mitt förslag antages,
vill jag, inom några dagar, förelägga huset en
finansplan, men vill på förhand nämna, attjag
icke tänkt något sådant som att pålägga oss
denna summa i omedelbar skatt, utan må hvar
och en bidraga så mycket han förmår; men
hvad som icke omedelbart går in, måste be-
täckas med krediten. Med icke ringa tröst
kan jag förklara, att grunden för min finans-
plan är densamma som kejsarinnan Maria The-
resia, för hundrade år sedan, använde i Sie-
benbärgen, men mindre betungande än denna,
och att, om husets förtroende ombesörjer att
utgången icke genom långsamhet upphäfver re-
sultatet, skall nationen, utan stor tunga, förmå
bära den och rädda fäderneslandet. Men om
uppstäl!landet af en kr gsmakt, sådan som för-
hållanderna göra nödvändig, icke kan gäldas
af den beräknade beskattningen, utbeder jag
mig follmakt för regeringen, att få öppna en
så vidsträckt kredit, som representanterna finna
sig böra föreskrifva. Denna kredit skall be-
gagnas antingen under form aflån, eller genom
sedelmynt, eiler andra finansiella tillgöranden.
Sådana äro mina förslag! (Bifalsrop.) M.
H. Jag tror att nationens framtid beror af
det beslut J tagen om mitt förslag, men icke
allenast det, utan också till stor del af sättet
huru detta beslut blir taget. Detta är orsa-
ken hvarföre jag för min del velat hafva frå-
gan skiljd från adressdebatten. Jag tror att,
när en nation är hotad från alla sidor, men
inom sig känner båg och kraft att aflägsna
vådorna, bör fäderneslandets räddning icke gö-
ras beroende af någon annan samtidigt behand-
lad fråga.n
I dag äro vi ministrar; i morgon kunna an-
dra vara det; — det är likgiltigt; ministeren
kan vexla, men du, fädernesland, du måste
för evigt qvarstå, och nationen måste, med
den ena eller andra regeringen, rädda sitt land.
Men om den ena eller andra styrelsen skall
kunna rädda oss, måste nationen utveckla sin
kraft. Fördenskull, och för att undvika hvarje
misstydning, då jag begär dessa 200,000 sol-
dater och de erforderliga millionerna....
(Talaren afbröts af sin sjuklighet. Nyary steg
upp, och med ena handen lyftad mot höjden,
svarade han: ,Vi bevilja det ena som det andra!v
— I yttersta själsspänning uppstiger hela re-
presentationen och utropar: Vi bevilja det!
— höja sina händer liksom till ed att vilja
rädda facterlandet. En höstidlis tvstnad fälida-