i våra egna inelfvor! — För öfrigt, huru än de fransyska förhållanderna må utbilda sig, må det, af den iman som kommit i spetsen, upp stå en Washington, som förstår att förkasta kronan, eller en annan Napoleon, som på spillrorna af folkfribeten bygger sitt eget blodiga ryktes tempel — så mycket är visst, att Frankrike är vida skiljdt ifrån oss. Polen har också velat hemta stöd af fransyska sympathier — och Polen finnes icke mera tilll Det tredje är Tyska riket. M. H. Jag bekänner mig öppet till den tanken, att ungerska nationen har till bestämmelse att, i förening med den tyska nationen, och denna att i förening med oss, vaka öfver civilisationen i det tyska Östern. Från denna synpunkt hafva vi utgått, och fördenskull, så snart Tyskland sammankallat sitt parlament, för att åstadkomma den tyska enheten, hafva vi dit afskickat två ansedde landsmän, af hvilka detta Hus nu sedan upphöjt den ene till president. De blefvo emottagna med den aktning man var skyldig ungerska nationen: Men emedan Frankfurterförsamlingen ännu var i födstovåndan, och ingen kropp ännu bildat sig ur den formlösa massan, så att underhandlingar kunde bringas å bane, hvilket först efter riksföreståndarevalet och en ministeres tillsättning kan försiggå, har det ena sändebudet qvarstadnat, för att, i det ögonblick då någon finnes, med hvilken officielia underhandlingar kunna göras, föreslå ett vänskapsförbund emellan oss och Tystland, dock så att vi icke en hårsmån afvika från besittningen af vår sjelfständighet och vår nationella frihet, hvarken till förmån för andras frihet elier till följd af hot. Emedan så!edes fara hotar oss, eller, emedan en fara, som hotar att blifva stor, nu uppgår öfver vår horizont, måste vi framför allt, för att afligsna den, fly till vår egen kraft. Endast den nation blifver vid lif, som har tillräcklig lifskraft i sig sjelf. Det folk, som icke kan uppehålla sig af egen kraft, utan måste uppehållas genom andras understöd, har ingen framtid. Jag uppfordrar eder, fördenskull, M. H.. till ett storartadt beslut. J skolen, i be-. traktande af de vigtiga ämnen, för hvilka riksdagen sammankommit, förklara eder sinnade: att hembjuda landet de största offer, för att försvara kronan, friheten och vår sjelfständighet. J skolen utsäga att j aldrig viljen ingåi någon underhandling, der nationens fribet eller sjelfständighet kan på ringaste sätt äfventyras, men deremot städse vara beredde att uppfylla hvarje billig fordran, af hvilken det vara må. Men för att verkliggöra ett så allvarligt beslut, förmedla en ärofull fre1l eller bestå en segerrik strid, skolen j göra regeringen berättigad att bringa den rörliga krigsmakten till 200,300 man, och att genast uppställa 40,000, och återstoden efter som fäderneslandets värna och nationens ära det erfordra.n Kostnaderne för en här af omkring 200,000 man, med beväpning och underhåll, uppgå för året till 42 millioner Gyllen ), för 40,000 till 8 eller 10 milioner. Om mitt förslag antages, vill jag, inom några dagar, förelägga huset en finansplan, men vill på förhand nämna, attjag icke tänkt något sådant som att pålägga oss denna summa i omedelbar skatt, utan må hvar och en bidraga så mycket han förmår; men hvad som icke omedelbart går in, måste betäckas med krediten. Med icke ringa tröst kan jag förklara, att grunden för min finansplan är densamma som kejsarinnan Maria Theresia, för hundrade år sedan, använde i Siebenbärgen, men mindre betungande än denna, och att, om husets förtroende ombesörjer att utgången icke genom långsamhet upphäfver resultatet, skall nationen, utan stor tunga, förmå bära den och rädda fäderneslandet. Men om uppstäl!landet af en kr gsmakt, sådan som förhållanderna göra nödvändig, icke kan gäldas af den beräknade beskattningen, utbeder jag mig follmakt för regeringen, att få öppna en så vidsträckt kredit, som representanterna finna sig böra föreskrifva. Denna kredit skall begagnas antingen under form aflån, eller genom sedelmynt, eiler andra finansiella tillgöranden. Sådana äro mina förslag! (Bifalsrop.) M. H. Jag tror att nationens framtid beror af det beslut J tagen om mitt förslag, men icke allenast det, utan också till stor del af sättet huru detta beslut blir taget. Detta är orsaken hvarföre jag för min del velat hafva frågan skiljd från adressdebatten. Jag tror att, när en nation är hotad från alla sidor, men inom sig känner båg och kraft att aflägsna vådorna, bör fäderneslandets räddning icke göras beroende af någon annan samtidigt behandlad fråga.n I dag äro vi ministrar; i morgon kunna andra vara det; — det är likgiltigt; ministeren kan vexla, men du, fädernesland, du måste för evigt qvarstå, och nationen måste, med den ena eller andra regeringen, rädda sitt land. Men om den ena eller andra styrelsen skall kunna rädda oss, måste nationen utveckla sin kraft. Fördenskull, och för att undvika hvarje misstydning, då jag begär dessa 200,000 soldater och de erforderliga millionerna.... (Talaren afbröts af sin sjuklighet. Nyary steg upp, och med ena handen lyftad mot höjden, svarade han: ,Vi bevilja det ena som det andra!v — I yttersta själsspänning uppstiger hela representationen och utropar: Vi bevilja det! — höja sina händer liksom till ed att vilja rädda facterlandet. En höstidlis tvstnad fälida