ma vandringen eller det svåra vädret, fram
kom hon, i sällskap med de öfrige arrestanter-
ne, förliden måndag klockan 3 på aftonen, ef
ter att under dagen hafva tillryggalagt tre och
en half mils väg, från Södertelje till Aby, de!
hon genast började känna sig illamående oct
efter eti par timmars förlopp framfödde et!
flickebarn, utan annat biträde än en för barna:
mord dömd och i samma arrestrum som Ann:
Andersdotter förvarad qvinna.
Det synes oförklarligt, att en så slapp till-
syn skall äga rum vid häktena, att en händelse
som denna skall kunna inträffa. Det är icke
svårt at: föreställa sig det både fysiska och
moraliska lidande som måste ligga deri, att en
stackars hafvande qvinna, som kommer hit till
staden, troligen redan i en förtviflad sinnes-
stämning öfver att vara öfvergifven af den som
försatt henne i denna belägenhet, då hon ehuru
medellös begifvit sig en så lång väg för att
återfinna honom, afsändes till fots, sammanförd
med ett sällskap brottslingar, ehuru hon icke
sjelf begått något ondt, och utan att någon af
alla dem som skulle taga hand om henne, upp-
märksammat att hon befann sig i en belägen-
het, som anses mest af allt påszalla hjelp,
skonsamhet och deltagande, och som nödvän-
digt måste vara synlig för enhvar, samt att
hon i detta tillstånd måste tillryggalägga en
dagmarsch som äfven för en fullt frisk och
stark person måste anses ansträngande. I detta
fall förekommer dessutom, att flickans instäl-
lande för polisen redan förut varit omnämndt
i tidningarna och föranledt en förklarings af-
gifvande. Det vore derföre intressant nog att
erfara, huruvida icke hennes grossess varit be-
kant redan innan hennes hemskickande anbe-
falldes, äfvensom huruvida ingen läkare plägar
besöka arrestanterna i häktet, synnerligen dem
som skoia transporteras till fots.
En sådan tilldragelse som denna synes emed-
lertid ieke vara egnad att väcka något godt
intryck hos allmogen i den ort, der Anna An-
dersdotter har sitt hem.