Den sistnämnde vände sig förlägen till kon-
stablarne; desse-sågo på hvarandra. Alla fyra
började besväras af hosta.
Jag får be, att nicär god-och upplyser mig,
om hvad som fört er bit?. frågade Lowter
ännu en. gång.
;Min bäste herre ... begynte magistratsper-
sonen förlägen.
Jag heter Lowter, och tycker ej om några
förtroligheter, afbröt denne honom.
Herr Lowter, den mannen har angifvit ...
Den mannen är antingen en skurk, eller
en narr. Jag visste ej säkert hvilketdera..-
hans ord ha nu upplyst mig derom... Är
det ingenting vidare? —
Nej.
Magistratspersonen bugade sig vördnadsfullt
och ville gå. Bage var som förstenad och
kunde ej få fram ett enda ord; Toby skrat-
tade af glädje, bankiren tycktes öfverlägga nå-
got med sig sjelf. Den tilldragelse vi nu be-
skrifvit var ingen barnslig komedi; då Lowter
satte sig i vaxfigurens ställe, hade han hand-
lat efter en hastigt uppgjord plan, i hvilken
han visade sin öfverlägsna beräkningsförmåga.
Med omständigheternas hjelp måste det lyckas
honom att, på detta sätt, genom ett enda slag,
upphjelpa sin kredit, som redan under ett helt
år varit vacklande.
Min herre,, sade han, tillåter ni nu äfven
mig att tala?
Ingen får slippa in! ropade i detsamma
flera röster på gatan.
Petter Lowter öppnade fönstret och såg sitt
tjenstefolk sysselsatt med att hindra den stän-
digt vexande massan al nyfikna att intränga i
huset.
Hvem som helst må komma in! ropade
han, i det han lutade sig ut genom fönstret.
Genast störtade mängden uppför trappan.
Ni iaser väl, sade Lowter, vänd till magi-