Schweiz och tog det jesuitiska söndringsför-
bundet under sitt hågn, — icke att denne
man är den protestantiske preussiske monarkens
förtrognaste vän, att han håller trådarne till
den tyska och preussiska reaktionen i sin händ,
att han var förnämsta driffjädern i trekonunga-
förbundet, som nu förvandlats till envåldsför-
bund, och att han var preussiska regeringens
kommissarie i tyska saken hos kamrarne. Glöm-
mer man icke detta, så har man skäl att fråga
om det är sannolikt, om det ens är möjligt,
att denne man kan för Preussen, såsom i vår
tid den tyska protestantismens egentliga re-
presentant, . vara något tillförlitligt ombud?
Sjelfmotsägelsen är så utomordentlig, att man
ej kan märka den utan häpnad; men den be-
höfdes kanhända, för att visa verlden hvarthän
vi kommit genom vår revolution, hvarföre vi
kommit derhän, och hvarthän alla andra folk
skrida, om de icke se upp i tid och med för-
sigtighet och lugn förena oeftergiflig kraft.
Hos oss ligger redan icke blott demokratien
slagen, utan äfven 1848 års konstitutionella
Parti; reaktionen framskrider med segrande
steg öfver dem, och ordningen att falla nalkas
nu skenkosstitutionalismen, byråkratiens egen
samhällsordning, och dess närvarande minister
Brandenburg Manteuffel. Den kommer att ut-
bytas mot en junkerminister, med kamrarnes
yttersta höger till stöd.
Det är interessant att följa denna strid mel-
lan. de stora säteriägarne och byråkratien. De
förra äro till största delen medlemmar af den
gamla adcin, och med dem sammanhänger hof-
vet och armtens befäl och innehafvarne af sta-
tens egentliga rangplatser, för den omedelbara
skyldskapens och kastfrändskapens skull. Vis-
serligen härstammar äfven hr von Manteuffel,
den nuvarande ministerens verklige hufvudman,
sjelf från en gammal ätt i Mark-Brandenburg,
och var ur denna synpunkt särdeles välkom-
men för den högättadejoördaristokratien, när han
tillträdde sin ministerbefattning. Den gick
också troget hand i hand med honom, så länge
han höll! på med demokraternas och de konsti-
tutionelles utdrifvande ur förvaltningen Men
hr Manteuffel är ännu mera byråkrat än jun-
ker; och när han förrådde detta: när han ville
fasthålla den byråkratiska skenkonstitutionalis-
mens materiella del: när han i kamrarne före-
slog uppoffringar från säteriägarnes sida, påyr-
kade skattfrihetens upphäfvande för de stora
riddargodsen, understödde förslaget om en in-
komstafgift, framlade en kommunalordning,
hvilken skulle föröka styrelsemakten på den
gamla feodalmaktens bekostnad, betaga denna
patronatet och landtpolisen, samt i allmän-
het sträfvade att centralisera staten och utplå-
na de personliga utmärkelserna, jemte de
fordna provincialständernas prerogativer — då
var junkerdömet icke med längre, och en o-
bjelplig brytning yppade sig emellan jordari-
stokratien och ministören. Aristokratien vill
behålla sina gamla feodalförmåner, sin skatte-
frihet, sin öfvermakt på bygden, och allt hvad
den kailar sina välförvärfvade rättigheter; el-
ler fordrar, om den skall afstå derifrån, fulla
värdet af 235 års afkastning deraf. Och ehuru
det belopp af 16 till 20 års afkastning, som kam-
rarne, i likhet med det ministeriella förslaget
erbjudit, mer än fullt upp motsvarar den tju-
gofemåriga enkelt sammanlagd, när man räk-
mar renterabatten; — ehuru feodalrättigheter-
nas utlösning redan försiggår i Sachsen och
flera andra tyska stater, efter blott 14 års af-
kastning med renterabatten , hvilket är del
verkliga och noggranna vederlaget; så upphäfva
de preussiska junkrarne ett förfärligt skrik öf-
ver röfveri, plurdring och skamliga angrepp
emot deras äganderätt. Ministeren har gifvit
efter i allt hvad den kunnat; men den förmår
icke göra mer, ty allmogen, särdeles i Schle-
sien, der feodalbördorna ovanligt hårdt betun-
ga de underlydande bondhemmanen, vägrar nu
mera i allmänhet all utskyld till hufvudgod-
sen och kan endast genom ständig militär.
handräckning tvingas dertill. Men att nu, se-
dan ministören föreslagit och kamrarne anta
git en lag, hvarigenom allmogen berättigas at!
genom 18 års afgifter lösa sig ifrån feodalla-
sternay och underlättat detta ytterligare genorn
stiftelsen af särskilda rentebanker — att nu vilj:
bibehålla de gamla feodalbördorna genom mi
litäriskt tvång, skulle leda till ett allmän
bonduppror. Då jordaristokraterna finna at
ministeren ice vill bistå dem under dylik:
omständigheter, och att de icke heller kunn:
i denna angelägenhet påräkna någon majorite
inom kamrarne, krypa de bakom thronen och
arbeta i förening med hofvet på störtandet a
ministören. Konungens ridderliga romantik
hans svärmeri för kyrkan, hvilken äfven skull
komma att vidkännas utlösningslagens verk
ningar, — hans så kallade kristligt-germani
skav tankar om den bästa samhällsformen, och
hans förkärlek för en pärskammare efter en
gelskt mönster, hafva derföre-begagnats af hof-
och junkerpartiet med den framgång, att förr:
årets sista vecka utmärkte sig genom flera sön
dringstecken emellan konungen och hans ka
binett. Berättelserna härom hafva sedan mång:
dubblats med hvar dag, och i går förkunnade
ryktet att ministrarne hade samtligen nedlag
sina portföljer. Derhän är det väl ännu icke
See