blifva framdragaa. Läsaren må sjelf dömma.
— Artikeln i Östg. Corresp. är af följande ly-
e: -
-:Insändaren (i Aftonbladet den 20: -Dec.) säger:
Doktor Söderström har ,blott bataljonsläkaretjenst-
göring att åheropa; då deremot doktor Hvitfelt har
5Y, år som bataljonsläkare ock 8 , som regements-
Täkare. Anmärkningen har för den med förhållan-
derne obekante ett visst utseende för sig, men eger
i sjelfva verket intet värde, emedan 2 kap. 3 art.
18 mom. 5 i medicinalförfattningen föreskrifver,
att transportsökande, betraktade blott som sådana,
ega vid förslags upprättande ej något företräde fram-
för andra sökande; icke heller må dervid något af-
seende göras på det företräde högre fullmakt annars
medför,, hvadan också ins:s anmärkning helt och
bållet förfaller.
pVidare säger insändaren: att dokt. Hvitfelt dess-
utom, innan han tagit licentiat-examen, varit 2 3,
år tjenstgörande som bataljonsläkare; enligt författnin-
gen beräknas tjenstgöring blott från den dag, man
tagit licentiat-examen, och således kan den förut-
gångna ej komma i någon beräkning, om ej man
vill gynna den ena parten på den andras bekostnad;
deremot har ins. helt och hållet öfversett att i dok-
tor Söderströras meritförteckning finnes upptaget, att
han ifrån den 19 Mars till den 48 December 41832
tjenstgjort som uppbördsläkare på skonerten Eh-
rensköld samt karantänsläkare vid Drottningskär,
således innehaft på en gång militär- och civil-läkar-
befattning samt daglig tjenstgöring i nio månader,
och hvilket tyckes böra fullt motsvara 3:ne mötes-
tider af på sin böjd 5 veckor hvardera. Vidare ytt-
far insändaren: Hvad tiden för kompetens ernående
angår, så hade dokt. Söderström tagit licentiat-exa-
men blott en termin före dokt. Hvitfelt; en uppen-
bar osanning, då insändaren, som tyckes stå i nära
förhållande till föredragande rådgifvaren, bordt finna
i doktor Söderströms meritförteckning, att då dokt.
Söderström tagit licentiatexamen den 4 Juni 1836
och doktor Hvitfelt tagit samma examen i December
4837, dokt. Söderström således var 1!, års (säger ett
och ett halft års) äldre licentiat och ej blott en
termins, som ins., hvilken säger sig haft hendlin-
garne att tillgå, alltså mot bättre vetande origtigt
uppgifvit.
Har samma metod blifvit följd i alla andra upp-
gifter vid målets föredragning, är ej underligt att
saken fått denna utgång.
Hvad embetsprofvets afläggande beträffar, är det
väl nödvändigt för fullständig legitimation, men har
ej något inflytande vid tjensteårsberäkningen, som
alltid räknas från licenciatexamen. Insändaren sä-
ger: Doktor Söderström, ehuru underlägsen doktor
Hvitfelt, såväl i effektiv tjenstetid, som i tjenstegrad.
blef på grund af sina 925 dagars längre tjenstetid
som licentiat, uppförd i första rummet, samt tilläg-
ger derefter, att detta var fullkomligt öfverens-
stämmande med gällande författningar,. Insändaren
vederlägger, just genom detta sednare medgifvande,
sin nyss förut gjorda uppgift, att dokt, Söderström
var underlägsen i effektiv tjenstetid, och hvad
tjenstegraden beträffar, är den punkten vederlagd
genom förut åberopade moment i författningarne.
Hade kollegium, hvars chef äfven är generaldirektör
öfver hospitaler och lasaretter i riket, funnit hvad
föredraganden med sitt nit för rättvisan insett, att
d:r Hvitfelts lasarettstjenstgöring varit så öfvervä-
gande d:r Söderströms meriter som privat läkare vid
ett större bruk, der-ofta olyckshändelser förekomma
och således lika stort fält för chirurgisk Verksamhet
finnes, som vid ett lasarett i en glest befolkad ort,
så hade väl d:r Hvitfelt fått förordet; men kollegi-
um har, som äfven tyckes vara rättvist, tagit i be-
traktande d:r Söderströms 410-åriga tjenstgöring vid
regementet. Hvad insandarens tidt och ofta för d:r
Hvitfelt åberopade längre militär-tjenstgöring beträf-
far, är detta förut vederlagdt. Någon författning,
att ej så beräkna tjenstår, ehuru man haft permis-
sion, finnes säkerligen ej, och är det emedlertid ej
Omöjligare för en bataljonsläkare, som är bosatt i
Östergöthland, att tjenstgöra i Jemtland, än för en
bataljonsläkare, som ligger i Upsala och ännu ej slu-
tat sin kurs, att tjenstgöra i Westerbotten; hade e-
mellertid detta varit lagstridigt, hade den medsökan-
de bordt klaga öfver förslaget och således på laglig
väg sökt vinna rättelse; detta har ej skett och såle-
des är förhållandet blott anfördt för att förminska
d:r Söderströms meriter.
SHvad den vigtigare och mödosammare, samt sWt
aflönade tjenstebefattningen angår, torde anmärkas,
att Westerbottens fältjägarebataljon utgör blott 460
man, och att d:r Hvitfelt efter 3 års bataljonsliZar-
tjenst blifvit befordrad till regementsläkare, med lik-
visst 500 rdr bko lön, då d:r Söderström ej vunnit
befordran, ehuru 42 års bataljonsläkare och med en-
dast 250 rdr bko lön.
Första vilkoret för oväld, en dygd som insända-
ren tyckes så mycket beprisa hos konungens råd-
gifvare, är väl ett opartiskt och sanningsenligt fram-
ställande af de båda sökandes meriter, och att ej
missleda det allmänna omdömet, genom framhållan-
de af den gynnades, och att helt och bållet förglöm-
ma den förbigångnes.
Sedan förestående var skrifvet, hafva vi för full-
ständighetens skull, trott oss ytterligare böra tilläg-
ga några rader, ehuru det kan synas såsom en re-
petition.
Som vi redan sökt visa, annulerar sjelfva för-
fattningen regementsläkare-befattningens företrädes-
zxätt i fall, som nu är i fråga; men icke endast för-
fattningen gör det — utan sjelfva saken. D:r Hvit-
feit har nemligen endast varit regementsläkare vid
en bataljon eller vid Westerbottens fältjägarekorps.
och således i sjelfva verket blott bataljonsläkare,
ehuru han i en högre lön i många år tillgodonjutit
förmåner framför andra bataljonsläkare. Att han
för öfrigt i intet afseende kunnat och bordt vid be-
fordran betraktas såsom regementsläkare, visar sig
deraf, att regementsläkaren vid Smålands grenadier-
korps (märk, också en bataljon), och hvilken rege-
mentsläkare således är i samma kathegori med d:r
H., derjemte innehar extra provincialläkarebefatt-
ningen I Kisa, hvilken han, enligt grunderna för
vårt befordringssystem, ej skulle kunna innehafva;
ansåges en -regerhentsläkare vid en bataljon lika qva-
lificerad med en vid ett regemente. Insändaren
räknar emellertid d:r Hvitfelts tjenstgöring såsom
regementsläkare, utan biträde af bataljonsläkare, för
en dubbel fjenstgöring, men med lägre aflöning
än andra regementsläkare ; då förhållandet är allde-
les motsatt, eller att han helt enkelt endast gjort
bataljonsläkaretjensten — med högre rang och större
lön — än armåns öfrige bataljonsläkare.
Till det som redan yttrats om hr doktor Söder-
ÅROR no SOS RERESERA—-— .
Den sistnämnde vände sig förlägen till kon-
atahlarnä dasnn nå. oe LL LA ARR.