blifva framdragaa. Läsaren må sjelf dömma. — Artikeln i Östg. Corresp. är af följande lye: -:Insändaren (i Aftonbladet den 20: -Dec.) säger: Doktor Söderström har ,blott bataljonsläkaretjenstgöring att åheropa; då deremot doktor Hvitfelt har 5Y, år som bataljonsläkare ock 8 , som regementsTäkare. Anmärkningen har för den med förhållanderne obekante ett visst utseende för sig, men eger i sjelfva verket intet värde, emedan 2 kap. 3 art. 18 mom. 5 i medicinalförfattningen föreskrifver, att transportsökande, betraktade blott som sådana, ega vid förslags upprättande ej något företräde framför andra sökande; icke heller må dervid något afseende göras på det företräde högre fullmakt annars medför,, hvadan också ins:s anmärkning helt och bållet förfaller. pVidare säger insändaren: att dokt. Hvitfelt dessutom, innan han tagit licentiat-examen, varit 2 3, år tjenstgörande som bataljonsläkare; enligt författningen beräknas tjenstgöring blott från den dag, man tagit licentiat-examen, och således kan den förutgångna ej komma i någon beräkning, om ej man vill gynna den ena parten på den andras bekostnad; deremot har ins. helt och hållet öfversett att i doktor Söderströras meritförteckning finnes upptaget, att han ifrån den 19 Mars till den 48 December 41832 tjenstgjort som uppbördsläkare på skonerten Ehrensköld samt karantänsläkare vid Drottningskär, således innehaft på en gång militäroch civil-läkarbefattning samt daglig tjenstgöring i nio månader, och hvilket tyckes böra fullt motsvara 3:ne mötestider af på sin böjd 5 veckor hvardera. Vidare yttfar insändaren: Hvad tiden för kompetens ernående angår, så hade dokt. Söderström tagit licentiat-examen blott en termin före dokt. Hvitfelt; en uppenbar osanning, då insändaren, som tyckes stå i nära förhållande till föredragande rådgifvaren, bordt finna i doktor Söderströms meritförteckning, att då dokt. Söderström tagit licentiatexamen den 4 Juni 1836 och doktor Hvitfelt tagit samma examen i December 4837, dokt. Söderström således var 1!, års (säger ett och ett halft års) äldre licentiat och ej blott en termins, som ins., hvilken säger sig haft hendlingarne att tillgå, alltså mot bättre vetande origtigt uppgifvit. Har samma metod blifvit följd i alla andra uppgifter vid målets föredragning, är ej underligt att saken fått denna utgång. Hvad embetsprofvets afläggande beträffar, är det väl nödvändigt för fullständig legitimation, men har ej något inflytande vid tjensteårsberäkningen, som alltid räknas från licenciatexamen. Insändaren säger: Doktor Söderström, ehuru underlägsen doktor Hvitfelt, såväl i effektiv tjenstetid, som i tjenstegrad. blef på grund af sina 925 dagars längre tjenstetid som licentiat, uppförd i första rummet, samt tillägger derefter, att detta var fullkomligt öfverensstämmande med gällande författningar,. Insändaren vederlägger, just genom detta sednare medgifvande, sin nyss förut gjorda uppgift, att dokt, Söderström var underlägsen i effektiv tjenstetid, och hvad tjenstegraden beträffar, är den punkten vederlagd genom förut åberopade moment i författningarne. Hade kollegium, hvars chef äfven är generaldirektör öfver hospitaler och lasaretter i riket, funnit hvad föredraganden med sitt nit för rättvisan insett, att d:r Hvitfelts lasarettstjenstgöring varit så öfvervägande d:r Söderströms meriter som privat läkare vid ett större bruk, der-ofta olyckshändelser förekomma och således lika stort fält för chirurgisk Verksamhet finnes, som vid ett lasarett i en glest befolkad ort, så hade väl d:r Hvitfelt fått förordet; men kollegium har, som äfven tyckes vara rättvist, tagit i betraktande d:r Söderströms 410-åriga tjenstgöring vid regementet. Hvad insandarens tidt och ofta för d:r Hvitfelt åberopade längre militär-tjenstgöring beträffar, är detta förut vederlagdt. Någon författning, att ej så beräkna tjenstår, ehuru man haft permission, finnes säkerligen ej, och är det emedlertid ej Omöjligare för en bataljonsläkare, som är bosatt i Östergöthland, att tjenstgöra i Jemtland, än för en bataljonsläkare, som ligger i Upsala och ännu ej slutat sin kurs, att tjenstgöra i Westerbotten; hade emellertid detta varit lagstridigt, hade den medsökande bordt klaga öfver förslaget och således på laglig väg sökt vinna rättelse; detta har ej skett och således är förhållandet blott anfördt för att förminska d:r Söderströms meriter. SHvad den vigtigare och mödosammare, samt sWt aflönade tjenstebefattningen angår, torde anmärkas, att Westerbottens fältjägarebataljon utgör blott 460 man, och att d:r Hvitfelt efter 3 års bataljonsliZartjenst blifvit befordrad till regementsläkare, med likvisst 500 rdr bko lön, då d:r Söderström ej vunnit befordran, ehuru 42 års bataljonsläkare och med endast 250 rdr bko lön. Första vilkoret för oväld, en dygd som insändaren tyckes så mycket beprisa hos konungens rådgifvare, är väl ett opartiskt och sanningsenligt framställande af de båda sökandes meriter, och att ej missleda det allmänna omdömet, genom framhållande af den gynnades, och att helt och bållet förglömma den förbigångnes. Sedan förestående var skrifvet, hafva vi för fullständighetens skull, trott oss ytterligare böra tillägga några rader, ehuru det kan synas såsom en repetition. Som vi redan sökt visa, annulerar sjelfva författningen regementsläkare-befattningens företrädeszxätt i fall, som nu är i fråga; men icke endast författningen gör det — utan sjelfva saken. D:r Hvitfeit har nemligen endast varit regementsläkare vid en bataljon eller vid Westerbottens fältjägarekorps. och således i sjelfva verket blott bataljonsläkare, ehuru han i en högre lön i många år tillgodonjutit förmåner framför andra bataljonsläkare. Att han för öfrigt i intet afseende kunnat och bordt vid befordran betraktas såsom regementsläkare, visar sig deraf, att regementsläkaren vid Smålands grenadierkorps (märk, också en bataljon), och hvilken regementsläkare således är i samma kathegori med d:r H., derjemte innehar extra provincialläkarebefattningen I Kisa, hvilken han, enligt grunderna för vårt befordringssystem, ej skulle kunna innehafva; ansåges en -regerhentsläkare vid en bataljon lika qvalificerad med en vid ett regemente. Insändaren räknar emellertid d:r Hvitfelts tjenstgöring såsom regementsläkare, utan biträde af bataljonsläkare, för en dubbel fjenstgöring, men med lägre aflöning än andra regementsläkare ; då förhållandet är alldeles motsatt, eller att han helt enkelt endast gjort bataljonsläkaretjensten — med högre rang och större lön — än armåns öfrige bataljonsläkare. Till det som redan yttrats om hr doktor SöderÅROR no SOS RERESERA—-— . Den sistnämnde vände sig förlägen till konatahlarnä dasnn nå. oe LL LA ARR.